Massavrättningarna i Saudiarabiens huvudstad Riyadh den 2 januari har snabbt förvärrat det redan mycket spända läget i Mellanöstern. Risken är stor för nya militära sammandrabbningar och fördjupad sekteristisk splittring.
Det var en alltmer desperat och trängd regim som genomförde avrättningen av den shiamuslimske ledaren och regimkritikern Nimr al-Nimr och 46 andra personer på årets andra dag.
Avrättningarna var en del i regimens upptrappade krig mot alla tendenser till inhemsk opposition och en provocerande varning till rivaliserande makter i regionen, framför allt Iran, men också ett svar på de förhållanden som har uppstått i det blodiga inbördeskriget i Syrien efter Rysslands ingripande och de kurdiska styrkornas framgångar. Till det ska läggas att det saudiska kungahuset, som styr landet med järnhand, medvetet använde massavrättningarna som ett vapen för att fortsätta bombkriget mot Jemen och om möjligt frysa förbindelserna mellan Iran och Väst till is igen.
Samma dag som massavrättningarna genomfördes bröt den saudiska regimen officiellt den vapenvila som man påstod sig ha slutit med Huthirebellerna i Jemen den 15 december. Det saudiska bombkriget i Jemen, som inleddes i mars i fjol, har hittills dödat mer än 6 000 personer. Mycket tyder på att den saudiledda krigskoalitionen håller på att bli indraget i ett långvarigt krig i Jemen som man inte kan vinna och som ytterligare bidrar till att försvaga regimen.
Det saudiska kungahuset har skakats av såväl interna splittringar som växande kriser på hemmaplan och i angränsande länder. Allt sedan den arabiska våren 2011 och de massprotester som då ägde rum i landets största provins – Östra provinsen som i huvudsak befolkas av shiamuslimer och där de största oljekällorna finns – har regimen levt i fruktan för folkliga revolter.
Det sjunkande oljepriset har börjat tömma Saudiarabiens reserver. I fjol varnade IMF för att om nuvarande ekonomiska trender håller i sig kommer landets reserver att vara tömda om fem år.
Samtidigt som landet är i akut behov att skapa jobb till de unga – två tredjedelar av invånarna är under 30 år – finns det inget land som rustar sin militär så mycket som Saudiarabien som numera är världens största vapenimportör.
”Nu försvåras försöken att få fred i Syrien och Jemen. Men kungahuset i Riyadh har ett annat mål: Att förhindra ett närmande mellan USA och Iran. Utsikterna att sanktionerna mot Iran kommer att monteras ned sätter skräck i det saudiska kungahuset”, skrev Bitte Hammargren i Svenska Dagbladet den 4 januari. De saudiska härskarna hade visserligen inte endast detta som mål, men eftersträvade en ursäkt för att bryta med Iran, vilket gör det mycket svårt att fortsätta de påbörjade fredssamtalen om Syrien.
Den iranska regimen har hotat med hämnd för massavrättningarna och har tacksamt tagit emot chansen att försöka samla stöd mot det saudiska kungahusets attacker, men vill samtidigt inte äventyra sina nyvunna förbindelser med USA och Västimperialismen.
Massorna i Saudiarabien, Iran och andra länder i regionen måste förenas i kampen mot krig, förtryck och sekteristisk splittring och lita till sin egen styrka. Först då kan en väg öppnas till fred, demokrati och en framtid där Mellanösterns enorma rikedomar och resurser kommer arbetarna och de fattiga till del. ■
