Scaniaarbetare vill se tuffare tag från facket

2006-08-11 19:24:32




Stämningen är frustrerad när Offensiv vid tre skiftbyten på Scanias nedläggningsvarslade axelfabrik i Falun talar med arbetarna. Sedan beskedet om att fabriken ska läggas ned kom för fem veckor sedan, har motivationen att som förut ”ge 120 procent” försvunnit. Arbetarna kräver rejäl ersättning för att uppoffra sig. Och med dagens slimmade produktion och leveranser ”just in time” är företagets sårbarhet stor.
Nu står allt och väger sedan Scania lånat in ett 40-tal ”arbetsvilliga” från Södertälje och Oskarshamn.

– Det går knackigt, intygar IF Metalls klubbordförande Torbjörn Pedersen.
Bara genom att särskilt i monteringen i Falun arbeta enligt regelboken – Scania Production System – har ett släp uppstått som orsakar stopp på 1-2 dagar per vecka hela vägen ända ut till koncernens chassifabriker i Södertälje och andra europeiska städer. Även växellådsfabriken i skånska Sibbhult, som också ska läggas ned, släpar en del. Enligt företagsledningen är det totala släpet nu 800 lastbilar.
– Här släpar en baklina som normalt svarar för 80 procent av axlarna med exakt 1496 axlar, säger en faluarbetare vi talar med.
Detta visar hur den extrema press på arbetarna som dagens kapitalister utövar i sin jakt på vinster åt aktieägarna också ökat kapitalisternas egen sårbarhet.

Motåtgärder

Alla möjliga motåtgärder prövas av Scanias chefer, som att styra om produktion, importera delar från Argentina och att i enskilda ”förhör” beordra de anställda att arbeta övertid på lördagar. ”Bara tungt vägande skäl som HIV-test och polisförhör verkar vara skäl nog att säga nej”, säger en facklig företrädare. Men det var metoder som de lägre cheferna haft svårt att palla med själva och därför överlåtit till högre chefer. Ett försök att införa ”kollektiv övertid” föll sedan klubbens förhandlare och därefter medlemmarna röstat nej på ett klubbmöte, med 192 av 208 röster.
Det som verkligen sänkte arbetsviljan var företagets skambud till arbetarna att bara betala 3 000 kronor i en extra bonus för att jobba ikapp släpet. Men i stället för att svälja prestigen och ge Scanias arbetare den morot de vill ha för att själva jobba i kapp vad man förlorat, har företagsledningen – med fackets godkännande – infört ett nattskift med inlåning av ett 40-tal arbetsvilliga från främst Södertälje (cirka 25) och Oskarshamn (ett tiotal), samtidigt som man börjat nyrekrytera på orten. Då hade verkstadsklubben först sagt nej till ett förslag om att hyra in personal från Holland.

”Ni sitter på dynamiten”

– De kan ju inte kräva att man ska jobba sex dagar i veckan i två månader. Men vi har bara gått med på att de arbetare som kommer hit ska vara här i fyra veckor. Vi i facket måste ju hela tiden försöka göra så gott det går så att saker fungerar och vi har sagt till medlemmarna att det är inte vi i facket som sitter på dynamiten, utan det är ni, försvarar sig fackordföranden Torbjörn Pedersen.
Många arbetare efterlyser tuffare tag från facket, på alla nivåer. ”Är fackföreningar fega?”, frågar sig också rubriken på en ledare i Dala-demokraten den 24 april, som tycker att det är märkligt tyst från facken och regeringen när Scania lägger ned de väl fungerande och lönsamma fabrikerna i Falun och Sibbhult. Att engagemanget från regeringen och topparna i LO och IF Metall trots allt var något större i Trollhättan tror klubbens företrädare i Falun beror på att jobben då hotade att lämna Sverige, medan de denna gång ”bara” flyttas inom landet. ”Vi har inget stöd någonstans ifrån”, citeras Torbjörn Pedersen.
Men inte heller inom verkstadsklubbarna i Falun och Sibbhult finns det självförtroende nog att på allvar ifrågasätta nedläggningen. Detta trots att två samhällen sätts i gungning för en futtig besparing på 350 miljoner. Det är mindre än 5 procent av Scanias fjolårsvinst på 6,8 miljarder och 11 procent av årets utdelning till aktieägarna på 3 miljarder.
– Scania motiverar inte ens själva beslutet för pengarnas skull utan pratar om att komma nära forskning och utveckling och få bättre flöde, säger Pedersen.
Den strid som ändå tas gäller priset för omställningen. Men svenska fack kan som bekant inte strejka legalt under gällande kollektivavtal. Ändå vill Pedersen inte ge slaget förlorat.

”För billigt lägga ned”

– Det är alldeles för billigt att lägga ned och flytta företag i Sverige jämfört med i tex Spanien, Frankrike och Tyskland. Det ska kosta skjortan att lägga ned, tycker han.
Verkstadsklubben i Falun vill nu ha ett åtgärdspaket för omställningen. Och ett sådant måste enligt Pedersen innehålla ordentliga avgångsvederlag och stöd för studier under åtminstone ett par års tid, ”tre månader räcker inte”. Även stöd för att starta eget, vill man ha.
– Man ska kunna amortera på sitt hus som vanligt tills man hittat ett nytt arbete.
För de äldsta arbetarna som får svårt att hitta något nytt arbete vill klubben ha avtalspensioner, helst från 54 år. Och under de 2,5 år arbetet ska fortsätta menar klubben att det krävs en lönehöjning, inte bonus.
– Vi behöver några tusenlappar i höjd lön för leveranssäkerhet och kvalitet, och för att höja motivationen. Annars är risken överhängande att folk bara drar. Scania har missbedömt personalkostnaderna vid nedläggningen.
Att Scania gått med på att outsourca bearbetningen av axlar med 150-200 jobb betraktas som en framgång för verkstadsklubben. Återstår att hitta någon som kan ta över.
– Det var inget som skulle vara kvar i början, säger Pedersen, som också kräver att Scania överlåter lokalerna till kommunen eller säljer dem mycket billigt.
Han tycker också att Scanias storägare Peter Wallenberg har en moralisk skyldighet att bidra med industriella kontakter. Den socialdemokratiskt styrda kommunen har öppnat ett kontor i huset i syfte att ragga nya verksamheter.
– Men det måste vara annan industri, inte service och handel, som efter nedläggningen av regementet I13, menar Pedersen.
Bitterheten och oron är stor bland de arbetare som Offensiv talar med vid tre skiftbyten. Oron gäller också om sammanhållningen ska palla för trycket av alla nyanlända, som en del kallar ”svartfötter” (även flera av dem uttalar sig dock mot nedläggningen).
– Jag tycker inte illa om dom personerna, men skulle inte kunna göra samma sak själv, säger en av de första Scaniaarbetare vi träffar, Anders Gustavsson. Han tillägger att han själv gärna skulle jobba gratis två lördagar om bara Scaniachefen Leif Östling fick kicken.
Han är djupt imponerad över arbetarnas sammanhållning hittills.
– Folk agerade som jag aldrig trodde skulle hända i Sverige, det bara blev så. De hotades hit och dit, men bara fortsatte. Jag är själv en som tyckt om jobbet och att ta i litet, men kände att nu kan Scania dra åt h-e om de inte lovar nånting.

Luften går ur?

Nu tror han risken är stor att luften går ur och att arbetskamraterna börjar söka enskilda lösningar. Själv är han 50, men särskilt de unga kommer inte att jobba kvar i två år. Han tror inte heller att de inlånade är någon lösning för Scania.
– De hinner inte lära sig jobbet på fyra veckor, kanske kan de klara 2-3 av 10-12 stationer.
Läget är kritiskt. Samtidigt som de nyanlända sänker kampmoralen är det nu som kampen i Falun börjat uppmärksammas. Som en arbetare skriver på det diskussionsforum, falunsibbhult.forum24.se, de själva skapat: ”Det är ju inte förrän nu som vi har dom i vårt grepp, det börjar publiceras mer i media, vissa chefer häver ur sig hot och allsköns smörja… Det är ju nu ALLA ska jobba efter SPS…För satan dom erkänner ju tillåme att dom ligger över 800 lastbilar back”.
Att arbetarnas reaktioner börjat ta skruv visas också av platschefen Anders Williamssons ”pudel” i företagsbladet ”Scania Inside”: ”Vi gjorde en gigantisk felbedömning av läget och vi hade inte den minsta koll på var förväntan låg. Jag har därför full förståelse för att det av många tolkades som ’ett slag i ansiktet’ och jag vill därför be alla ordentligt om ursäkt… vi hade ärligt talat inte klart för oss att chocken skulle bli så stor och att det skulle ta så lång tid att ta sig ur den”, skriver platschefen.

Behov av nya initiativ

Få nöjer sig med de lokala socialdemokraternas ”lita på att vi fixar ersättningsjobb”-linje. Nyckeln till framgång är att basmedlemmarna i verkstadsklubben själva tar nya initiativ för att svetsa fronten. Då kan de också räkna med massiv sympati.
Ett förslag om en stor manifestation har redan väckts på ett medlemsmöte, men har ännu inte blivit av. Bäst effekt skulle uppnås en vardag eftermiddag, om det skift som normalt jobbar inte tvekar att marschera från fabriken in till stan. Då kan också t ex skolor och affärer ombes att slå igen och alla ges en chans att visa sin solidaritet.
RS/Offensiv uttalar sitt stöd och understryker att kampen också måste gälla stopp för nedläggningen. Om detta avvisas måste krav resas på att Scanias ledning med Leif Östling och Wallenbergstiftelsen Investor i spetsen sätts åt sidan och staten övertar ägandet under löntagarkontroll.

Arne Johansson

”Scania kvar i Falun”
Under RS/Offensivs besök i Falun förra fredag samlade vi in 186 namn på en namnlista med rubriken ”Scania kvar i Falun – facklig vetorätt mot nedläggningar”.
Listans text lyder: ”Scanialedningens beslut att lägga ned de moderna och lönsamma fabrkerna i Falun och Sibbhult måste bekämpas och stoppas. Ingenstans kostar det kapitalisterna så lite att lägga ned och flytta ut som i Sverige…
Scanias arbetare i Falun vägrar att låta sig hunsas av giriga kapitalister och direktörer som själva plundrar storföretagen med enorma aktieutdelningar och skyhöga ersättningar.
• Scanias arbetare ska inte stå ensamma – hela fackföreningsrörelsen måste samlas till stora stöddemonstrationer.
• Facklig vetorätt mot nedläggningar och kraftigt höjda avgångsvederlag.
• Stoppa plundringen av storföretagen – det som byggts av vårt gemensamma arbete ska ägas av samhället under demokratisk löntagarkontroll.”