Seattle och den socialistiska svallvågen i USA

av Ty Moore, Socialist Alternative (CWI:s sympatisörer USA) // Artikel i Offensiv

Kshama Sawant och Socialist Alternative har visat och visar varje dag att gräsrotskamp kopplat till ett socialistiskt program är såväl möjligt som nödvändigt för att vinna betydande segrar (Foto: Alex Garland).

Seattles socialistiska stadsfullmäktigeledamot, Kshama Sawant, är mitt uppe i kampanjen för att bli omvald. Valen består av två delar: Första valomgången den 6 augusti och avgörande mellan de två toppkandidaterna den 5 november.
Kshama vann den första valomgången med preliminära 32,75 procent av rösterna och går tillsammans med näringslivs- och storföretagsuppbackade tvåan Egan Orion (som fick 23,74 procent av rösterna) vidare till slutomgången.

Kshama Sawants andra strid för att bli återvald är på väg att bli den dyraste och hårdaste stadsfullmäktigevalkampanjen i Seattles historia. Valkampanjen ställer världens rikaste man, Amazons VD Jeff Bezos, mot en av USA:s mest framträdande marxister.
Bezos siktar på att strama åt Amazons grepp över hans hemstads politiska framtid genom att översvämma valrörelsen med pengar. I och med de politiska aktionskommittéerna (Political Action Committees, PAC:s) finns det inga gränser för hur mycket storföretagen spenderar på valrörelser. Två storföretagsanknutna PAC:s har redan samlat in en bra bit över 1 miljon dollar, med 250 000 dollar bara från Amazon. De flesta av Amazons företagsledningstoppar runt om i världen har ovanpå detta gett personliga bidrag direkt till Kshamas motståndare, vilket indikerar en samordnad ansträngning från den allra högsta toppen inom Amazons globala imperium.
PAC spenderar redan, med valet den 5 november mer än tre månader bort, nästan lika mycket som det som totalt spenderade 2015, ett hittillsvarande rekord. PAC-spenderandet kommer i denna takt framme i november mer än fördubbla siffran för 2015! Amazon och andra storföretag slår på stort i sitt spenderande inom alla sju stadsfullmäktigen i staden i år, men ingen är förvånad över att deras aggressivaste penninginflöde äger rum i distrikt 3 i syfte att besegra Kshama Sawant.

Denna hämningslösa kampanj från storföretagen för att besegra Kshama sporrar en skarp reaktion från arbetande människor, som i rekordstort antal har klivit fram för att försvara sin ledamot i stadsfullmäktige. Redan vår försvarskampanj för Sawant har dragit ihop den största och mest sofistikerade dörrknackningsoperationen i Seattles moderna historia. Kshamas maning till hyresreglering, beskattning av Amazon och andra storföretag för att finansiera en massiv expansion av kommunalt bostadsbyggande och en grön ny giv (Green New Deal) för arbetande människor har fått ett utmärkt gehör.
Kshamas kampanj har, med över 3 000 individuella bidragsgivare – en majoritet av dem Seattlebor – fått in tre gånger mer pengar än vår största konkurrent. Vi har hittills samlat in över 250 000 dollar, mer än dubbelt så mycket som någon annan kandidat i staden har samlat in (PAC:s storföretags­pengar ej inräknade), utan att ha tagit emot så mycket som ett nickel från storföretagen. Kampanjen är på väg att lyckas samla in 500 000 dollar, vilket skulle slå alla tidigare rekord för valkampanjinsamlingar till stadsfullmäktigekandidater.

Storföretagsdonationerna riktade mot Sawant, vid sidan om alla de pengar från arbetarklassen som har donerats till hennes försvar, vittnar om den verkliga betydelse som Socialist Alternative har haft i att vrida politiken i Seattle i riktning mot de arbetandes behov och aspirationer sedan Kshama valdes 2013.
Kshama har nu suttit i nästan sex år på sin post, och Seattle har mer än någon annan ort i USA blivit ett levande test för marxismens program och klasskampsstrategi samt för en självständig arbetarklasspolitik. Kshama har vid sidan av sin imponerande lista av segrar på lagstiftningsplanet vunna genom gräsrotskampanjer också mer än någon annan i Seattle utformat en allmän debatt om stadens politik.
I samband med självständighetsfirandet den 4 juli löd förstasidesrubriken i  Seattle Times: ”Socialismen står inför ett nyckeltest i Seattles stadsfullmäktigeval.” Samtidigt som Seattle Times förutsägbart nog anslöt sig till Amazon och handelskammaren i att backa upp Egan Orion mot Sawant, erkände artikeln inte desto mindre Socialist Alternatives framgångar:
När Sawant ruckade på den rådande ordningen 2013 genom att trycka på för en högre minimilön, blev hon landets kanske mest kända socialist. Hennes framgång pressade den dåvarande borgmästaren till att förhandla fram ett avtal om införandet av 15 dollar i timmen, vilket placerade Seattle i framkant. Resten av landet började hinna ikapp när andra städer genomförde lönehöjningar och när Bernie Sanders, som kallar sig demokratisk socialist, steg fram som 2016 års presidentkandidat.

Amazon har under de två senaste åren intagit en central ställning i politiken i Seattle. Under 2017 spenderade de 350 000 dollar för att köpa borgmästarvalet åt Jenny Durkan, som snabbt återgäldade Bezos genom att orkestrera stadsfullmäktiges avskaffande av ”Amazonskatten” tre månader efter att hon tillträtt. Kshama och Socialist Alternative spelade en central roll i att få igenom denna skatt på de 3 procent största företagen i Seattle, för att betala för en permanent hyresöverkomlig allmännytta och för desperat behövlig service för hemlösa.
I syfte att mobba stadsfullmäktige till underkastelse stoppade Amazon bygget av ett av sina innerstadstorn, vilket hotade tusentals jobb, och finansierade en rasande mediakampanj för att få skatten avskaffad. Ställda inför hotet om en storföretagsuppbackad folkomröstning valde alla förutom en av de demokratiska stadsfullmäktigeledamöterna att kapitulera och avskaffade skatten bara en månad efter att den införts.
Socialist Alternatives medlemmar och kampanjvolontärer pekade i tusentals dörrknackarsamtal i distrikt 3 på den massiva ojämlikheten i en region där två av de tre rikaste männen i världen lever sida vid sida med en allvarlig bostadskris.
Hälften av hyresgästerna räknas som ”nedtyngda av höga hyror”, då de betalar över en tredjedel av sina inkomster i hyra för sitt boende. Tio­tusentals har, allteftersom hyrorna har stigit med över 70 procent sedan 2010, tvingats ut från staden eller in i hemlöshet. Tältstäder breder trots ständiga polisinsatser hela tiden ut sig i varje bostadsområde. Scener av extrem mänsklig förnedring och desperation utgör nu bakgrunden till vardagslivet i Seattle, vilket främjar en ny våg av rasistisk högerpopulism i staden.

Socialistiska idéer är, efter fyra årtionden av nedgång, nu plötsligt på uppgång i USA. Många av vänsterns centrala politiska krav i USA åtnjuter nu majoritetsstöd, inklusive Medicare for All (avgiftsfri sjukvård), en grön ny giv (a Green New Deal), en minimilön som går att leva på, avskrivning av studieskulder och ett slut på miljardärernas kontroll över politiken. Fyra av tio amerikaner föredrar numera socialism framför kapitalism, inklusive 55 procent av kvinnorna i åldrarna 18-55 år.
Den folkliga förståelsen för vad socialism innebär förblir varierad och brett omdebatterad, även om de socialdemokratiska idéer som förkroppsligas av Bernie Sanders och Alexandria Ocasio-Cortez (AOC) förblir de mest inflytelserika. Det viktigaste draget är dock för marxister i vilken riktning händelseutvecklingen rör sig: Tiotals miljoner inom arbetarklassen, särskilt unga människor, börjar förstå att kapitalismen inte erbjuder någon väg framåt och de letar medvetet efter en väg till att få igenom en grundläggande  social förändring.
För de fortfarande små men växande styrkorna inom den socialistiska vänstern, av vilka många är samlade runt Bernies kampanj eller de 60 000 medlemmarna i Democratic Socialists of America (DSA), är den centrala frågan denna: Hur kan vi omvandla detta fortfarande lösa, oorganiserade, men breda stöd för socialistiska idéer till en sammanhållen massrörelse kapabel att bryta storföretagens makt?
Seattle Times kommenterade i januari: ”När väljarna här valde vår första socialist för fem år sedan, var det så ovanligt att det blev en riksnyhet. Men i november [2018] vann 43 socialister runt om i landet, inklusive två i kongressen”. Trumps framträdande och hans högerretorik spelade också en central roll i radikaliseringen av miljontal, särskilt av unga människor.

Valkampanjen ställer världens rikaste man, Amazons VD Jeff Bezos, mot Kshama Sawant, en av USA:s mest framträdande marxister.

För marxister består den centrala rollen av socialistiska valkampanjer och valda företrädare i att använda deras positioner som en plattform för att bygga rörelser. Den legitimitet och tillgång till media som följer på att bli invald i politiska församlingar, tillsammans med vår förmåga att påverka lagstiftningen och avslöja de andra politikernas förehavanden bakom lyckta dörrar, bör användas av socialister för att hjälpa till med att höja arbetarklassens medvetenhet, självorganisering och självförtroende till kollektiv motståndskamp.
Innan Socialist Alternative ställde upp med Kshama Sawant som kandidat till stadsfullmäktige 2013 talade ingen av Seattles stadsfullmäktigeledamöter om en minimilön på 15 dollar i timmen i Seattle. Men genom att länka vår valkampanj till de snabbmatsarbetandes strejker som spred sig, med kravet på 15 dollar i timmen på sina arbetsplatser, föddes en stadsomfattande minimumlönerörelse. Efter valet lanserade vi 15 Now, en kampanjorganisation med grannskapsavdelningar öppna för alla, som sedan spred sig över landet. 
Inom ett år hade den totala oppositionen från Seattles politiska etablissemang omvandlats till att enhälligt rösta för 15 dollar i juni 2014, vilket överför 3 miljarder dollar från storföretagen till Seattles multietniska låglönearbetskraft under det kommande årtiondet. Segern för 15 dollar i Seattle spred sig över USA.
Som uppföljning till den historiska 15-dollarssegern fortsatte Kshama med att använda sin post som ett organiseringcentrum för otaliga kamper, från kampen för att stoppa hyreshöjningar på 400 procent och privatiseringar av allmännyttan i Seattle till att gå samman med den växande urbana ursprungsfolksrörelsen för att göra Seattle till en av de första större städerna att erkänna ”Ursprungsfolkens dag”.

I centrum för Kshamas återvalskampanj 2019 står kampen för en allmän hyresreglering. Vår armé av valkampanjvolontärer öppnar vid kampanjborden runtom på Capitol Hill och i samband med varje dörrknackning i distriktet konversationen med: ”Stödjer du hyresreglering?” Responsen har varit strålande. Inom några få veckors tid undertecknade över 10 000 en namnlista för hyresreglering som cirkulerades av Kshamas fullmäktigepoststab, och över 300 deltog på ett organiseringmöte den 20 juli. 
Precis som vi använde vår kampanj 2013 för att mobilisera masstöd för 15 dollar-kravet, syftar nu Socialist Alternative till att omvandla 2019 års valrörelse i distrikt 3 till en folkomröstning om hyresreglering och beskattning av de rika för att finansiera en massiv expansion av allmännyttan.
Det som särskiljer henne bland praktiskt taget alla de nyinvalda socialisterna runtom i USA är att Kshama Sawant har använt sin kampanj för att främja bygget av ett brett arbetarklassbaserat och socialistiskt politiskt alternativ till Demokraterna. Trots framväxten av vänsterutmanare inom Demokraterna förblir partiet dominerat av storföretagsintressen. 

Givet avsaknaden av ett verkligt arbetarklassalternativ lyckas Demokraternas ledare utså en del positiva illusioner om sitt parti, och framgångarna för Sanders 2016 och DSA-kandidaterna sedan dess öppnar en frisk debatt om huruvida Demokraterna kan omvandlas eller inte. 
De flesta arbetande betraktar dock fortfarande Demokraterna som det ”mindre onda” i jämförelse med Republikanerna, och opinionsundersökningar visar gång på gång att en majoritet i USA vill ha ett nytt parti. De flesta av de nya socialistiska kandidaterna runt DSA ställer i spåren av Bernie Sanders upp som demokrater, i ett försök att motverka storföretagsdominansen över partiet. Den växande klyftan mellan representantshusets talman Nancy Pelosi å ena sidan och Alexandria Ocasio-Cortez och ”Kvartetten (The Squad)” å andra sidan har kommit att bli det mest synliga exemplet.
Detta återspeglar den tilltagande splittringen mellan Demokraternas huvudsakligen arbetarklassbaserade väljarbas och storföretagskontrollen av partiapparaten. Hela dynamiken skapar villkor för en historisk politisk förskjutning längs med klasslinjer, inklusive splittringar inom Demokraternas stora tältkoalition.
Socialist Alternative har varnat för att försök att omvandla Demokraterna kommer att leda till en återvändsgränd. Vi uppmanar alla socialister och vänsterorganisationer, särskilt DSA med dess omfattande medlemstillväxt, att ansluta sig till oss i förberedandet av grunden för ett brett, arbetarklassbaserat politiskt alternativ. I synnerhet om Bernie återigen blir odemokratiskt blockerad i primärvalen kommer potentialen växa för att bygga upp ett stöd för en utbrytning ur Demokraternas tvångströja och förbereda grunden för ett nytt parti för de arbetande människorna.

På valnatten då Trump blev vald till president uppmanade Socialist Alternative till omedelbar samordning av massprotester i städerna. Kshamas framträdande roll på det nationella planet som en av de mest välkända invalda socialisterna i USA utgjorde en avgörande plattform sprida denna uppmaning ifrån. Över 50 000 över hela landet hörsammade uppmaningen till att demonstrera. Detta växte in i massprotesterna på dagen då Trump svor presidenteden, med miljontals deltagare i de historiska ”kvinno­marscherna”, den största protestdagen i USA:s historia.
Trump har upprepade gånger deklarerat att ”Amerika kommer aldrig att bli ett socialistiskt land”. På den allra senaste tiden har Trumps rasande rasistiska, antisocialistiska attacker på fyra nya färgade kongress­kvinnor, kända som ”Kvartetten”, satt ett stort nationellt strålkastarljus på Alexandria Ocasio Cortez, Rashida Tlaib, Ilhan Omar och Ayanna Presley. Även om endast AOC och Tlaib identifierar sig som socialister och DSA-medlemmar har de fyra tillsammans blivit den nya ungdomliga vänsterns ansikte som sätter sin särprägel på politiken i USA sedan Trumps framträdande. Kvartettens kraftfulla repliker mot Trumps rasistiska attacker har dominerat nyhetsrubrikerna.

Olyckligtvis har inte, trots att ilskan mot Trump har nått en feberartad topp och en klar och tydlig stämning finns för protester och motståndskamp, vare sig Bernie Sanders eller AOC använt sina enorma offentliga plattformar till att driva kampanjer för det slag av nationellt samordnade massprotester och direkta aktioner som skulle behövas för att driva igenom deras krav. 
Att länka ihop uppmaningar till massprotester till försvar för invandrares rättigheter med djärva krav som en federal minimilön på 15 dollar i timmen, kostnadsfri sjuk- och hälsovård (Medicare-for-All) och ett massivt jobbskaparprogram ihopkopplat med en grön ny giv (Green New Deal) – samtliga klasskrav nära förknippade med Sanders, AOC och den nya vänstern – skulle ta oss långt fram på vägen mot ett undergrävande av Trumps väljar- och sympatisörsbas och byggandet av arbetarklassolidaritet mot rasism och fördomar.

Om den socialistiska vänstern och arbetarrörelsen misslyckas med att tillhandahålla en klar och tydlig plan för massaktioner kommer arbetarklassvreden att förbli atomiserad och på det stora hela kanaliseras in i presidentvalet 2020. Detta kommer mestadels ta sig formen av storföretags-Demokraterna mot höger-Republikanerna, vilket lämnar de flesta arbetande utan någon verklig representation, och vidga utrymmet för högerpopulismen att kliva fram.
Valnederlaget nyligen för Syriza (en koalition av den radikala vänstern) i Grekland efter deras uppåtstigande till makten och deras påföljande förräderi bör utgöra en varning till den internationella vänstern om följderna av att begränsa vårt program till inomkapitalistiska reformer. De faror som vänstern står inför illustreras också av Corbyns misslyckande med att tillhandahålla en klar klasspolitik i förhållande till Brexit, med minskande entusiasm för honom som följd.

Kshama Sawant (t.h) på 2019 års Seattle Pride Parade. Hennes återvalskampanj stöds av allt fler gräsrotsorganisationer och fackföreningar (Foto: Socialist Alternative).

Kshama fick stöd av varenda fackförening som gav stöd till någon kandidat 2015, trots det privata knorrandet från många konservativa fackliga ledare som skarpt vänder sig emot genuin klasskampspolitik. Många prominenta demokratiska politiker, som till exempel kongress­kvinnan Pramila Jayapal och två sittande stadsfullmäktigeledamöter, kände sig tvungna att backa upp Kshama 2015, trots hennes uppmaningar till bygget av nytt vänsterpolitiskt alternativ. 
Detta återspeglade också en förhoppning bland många inom Seattles liberala etablissemang att Kshama, i likhet med så många tidigare radikaler som lyfts upp till och in i maktens korridorer, skulle låta sig tämjas och lära sig att spela efter deras regler.
Kshamas vägran att tona ner sin socialistiska klasskampspolitik och hennes vägran att hålla politisk oenighet bakom Stadshusets lyckta dörrar har inneburit att Seattles hela etablissemang, från storföretagen till många så kallade ”progressiva” invalda demokrater, radar upp sig emot oss. Femton fackföreningar har backat upp Kshama, vilket återspeglar ett starkt gräsrotsstöd, men de konservativa ledare som dominerar det regionala Labor Council (ungefär arbetarrådet) backar upp en av Kshamas motståndare.
Kshama har utmanat den långvariga alliansen mellan många arbetarledare och Demokraternas partietablissemang, och Socialist Alternative-medlemmar har hjälpt till att odla en gräsrotsopposition mot det konservativa ovanifrånförhållningsättet inom en del fackföreningar. Att vår ledning fick igenom kravet på en minimilön på 15 dollar i timmen har, samtidig och tillsammans med andra segrar, gett arbetare ett nytt självförtroende till att kämpa. På dessa sätt har vi spelat en roll i att hjälpa till med att kristallisera fram ett skikt av vänsteraktivister inom Seattles fackföreningar. Storföretagen, Demokraternas etablissemang och storföretagsvänliga media har också haft fyra år på sig sedan det senaste valet att bedriva en outröttlig smutskastningskampanj mot Kshama och Socialist Alternative. 
Så mer än i något tidigare val kommer väljarna när de går till vallokalerna i distrikt 3 att göra ett väldigt medvetet val för eller emot en öppen marxist i Seattles stadsfullmäktige.

Kshama har ytterligare framhävt sitt stöd för socialism under denna valkampanj. Även om vi använder denna valrörelse för att driva kampanj för mer omedelbara reformer inom kapitalismen förblir det avgörande för socialistiska kandidater att popularisera nödvändigheten av en socialistisk samhällsomvandling och en demokratiskt planerad ekonomi som kan möta allas behov och garantera en frisk miljö. 
Framträdande på hennes kampanjhemsida, som en del av Kshamas uppmaning till en grön ny giv (Green New Deal) för arbetande människor, är vår uppmaning att föra över ”USA:s stora energiföretag i demokratisk offentlig ägo och ställa om dem för ren energi(produktion)”.
Vår kampanjplattform avslutas med ett klart och tydligt fördömande av detta system: ”Kapitalism har svikit de 99 procenten. Socialister kämpar för ett fundamentalt annorlunda samhälle, baserat på demokrati, jämlikhet och solidaritet.”

En seger i Seattle, med ett återval av Sawant, kommer att vara en seger för arbetare och socialister överallt. Det kommer att vara ett ytterligare steg i riktning mot att få slut kapitalismens vanstyre och byta ut detta system mot ett sant demokratiskt, socialistiskt samhälle kapabelt av möta alla människors och planetens behov.