Valet i Venezuela var ett viktigt avstamp inför att fördjupa den bolivariska revolutionen som inleddes med att Hugo Chavez valdes till president 1998. I årets val, som avgjordes i söndags, vann Chavez en klar seger. När 80 procent av rösterna räknats visade det sig att en överväldigande majoritet röstat på den sittande presidenten – hela 61,3 procent mot 38 procent för utmanaren Manuel Rosales.Valutgången är ytterligare ett bakslag för högern, de kontrarevolutionära krafterna samt USA-imperialismen. En valförlust för Chavez skulle ha haft en negativ påverkan på kampstämningarna i Latinamerika.
Högerkandidaten Manuel Rosales hade, innan rösterna räknats, försökt framställa valet som odemokratiskt och att Chavez skulle vinna genom valfusk. De media som kontrolleras av kapitalisterna försökte in i det sista att uppmana människor att gå ut på gatorna, som i den ”orangea revolution” som följde efter presidentvalet i Ukraina vintern 2004-2005. Men Chavez överväldigande stöd fick istället Rosales att snabbt erkänna sig besegrad; protesterna uteblev och inget valfusk rapporterades.
Väntad valutgång
Att Chavez skulle vinna valet var väntat. Alla oberoende undersökningar gav honom mellan 55 och 65 procent medan Rosales som mest kom upp i 35 procent.”Detta är en stor seger för den socialistiska revolutionen och ett stort nederlag för djävulen i norr (USA:s president Bush). Valet har visat att Venezuela aldrig kommer att bli USA:s koloni. Nu ska den socialistiska revolutionen fördjupas”, sa Chavez inför ett folkhav som proppade igen gatorna för att med röda fanor och banderoller fira valsegern.
Chavez hade bara dagarna innan samlat till det största massmötet i Venezuelas historia. Mellan 1,5 och 2 miljoner människor deltog under paroller som ”leve socialismen, framåt för den Latinamerikanska revolutionen”.
Under den bolivariska revolutionens första år var Chavez noga med att poängtera att frågan för Venezuela varken var socialism eller kapitalism utan att syftet med den revolution han eftersträvade var att demokratisera samhället. Men trycket underifrån och radikaliseringen bland massorna som lyckats tvinga tillbaka varje kuppförsök har tvingat Chavez till vänster. På World Social Forum 2005 sa han:
”Vi måste övervinna kapitalismen, vi måste återvinna socialismen som idé – en ny sorts socialism, inte den förvridna form som fanns i Sovjetunionen”.
Ju radikalare den bolivariska revolutionen blivit, desto starkare har den växt. Socialismen har debatterats flitigt i Venezuela och massornas krav på att avskaffa kapitalismen reses allt starkare. Men än så länge finns en vag bild om vad socialism verkligen är. Chavez eget tal om 2000-talets socialism ger ingen vägledning. Och han själv har en förrvirrad syn.
”2000-talets socialism”
”Vi har bevittnat en historisk händelse. Ett nytt Amerika är på väg att skapas. Se på oss, en socialistisk arbetare som Lula [Brasilien], en socialistisk indian som Morales [Bolivia], en socialistisk kvinna som Bachelet [Chile] , en socialistisk läkare som Tabare [Uruguay], en socialistisk soldat som jag själv, se på oss. Detta är den nya tidens tecken”, sa Chavez i statlig TV tidigare i år.Men sanningen är ju den att varken Lula, Tabare eller Bachalet har brutit med den nyliberala politiken. De har snarare fått möta massiva folkliga protester i sina länder där folket kräver förbättringar.
Det är inte länge sedan Chile skakades av elevprotester i den största massrörelsen sedan Pinochet, med ockuperade universitet, demonstrerande studenter och strejker. I Brasilien har vänstern brutit med Lula och bildat ett nytt socialistiskt parti, P-SOL. Lulas parti (PT, arbetarpartiet) har skakats av flera korruptionsskandaler.
I Uruguay reser sig folk mot att bara små förbättringar har gjorts samtidigt som Tabare sluter avtal med USA. Dessa ledare har inget med genuin socialism att göra.
Starka vänstervindar
Men Venezuela har utan tvekan en radikaliserande effekt på befolkningen i dessa länder och visst blåser det vänstervindar över Latinamerika. Nyligen återfick till exempel sandinisterna makten i Niguragua och i Ecuador vann vänsterns kandidat presidentvalet. Venezuela har med hjälp av oljan kunnat betala sina ”missiones”, fattigdomsprojekt.Venezuela har vad till exempel Kuba inte hade vid revolutionen 1959, nämligen oljan. Venezuela är den femte största oljeleverantören i världen. Chavez har kunnat betala sina reformer med oljepengarna och på så sätt genomfört förbättringar för befokningen, vilket gett honom det massiva stödet. Men han har inte, trots sin radikala retorik, utmanat kapitalismen fullt ut.
Revolutionens nästa steg?
Chavez har inte drivit igenom vare sig ett fullt förstatligande av oljan eller av bankerna. Trots talet om socialism har mycket förblivit det samma på det ekonomiska planet. Privatägda företag spelar en viktig roll. Utan full kontroll över banker och storföretag kan landet inte bli av med det stora oljeberoendet. Skulle oljepriset sjunka, minskar Chavez ekonomiska utrymme. För att detta inte ska ske krävs massornas självständiga organisering och en kamp för att ta full kontroll över ekonomin, som fortfarande är i händerna på Venezuelas kapitalistiska elit. Det måste bli revolutionens nästa steg.Socialismo Revolucionario, CWI i Venezuela, stödde Chavez i valet och välkommnar varje steg åt vänster som tas av Chavezregeringen.
CWI i Venezuela
– Vi förklarade att Chavez genomfört viktiga reformer, han har rest hoppet hos folket och minskat fattigdomen. Men för att detta ska vara bestående måste kapitalismen utmanas på allvar. Vi kräver full nationalisering under arbetares och fattigas demokratiska kontroll, säger Johan Rivas i Socialismo Revolutionario.Valsegern var ett viktigt steg i den revolutionära utvecklingen i Venezuela. Valkampanjen har inkluderat miljoner av fattiga som nu kräver att deras krav uppfylls. Ju fler fattiga som anslutit sig till rörelsen desto radikalare har den blivit. Socialismo Revolutionario kommer nu att fortsätta föra diskussionen framåt kring vad socialism verkligen är och hur kapitalismen kan ersättas med en demokratiskt planerad ekonomi.
Kristofer Lundberg
