Första effekter av strejken i tunnelbana

Strejken i tunnelbanan i Stockholm, protestdagen den 18 november, visade sig i inställda turer och stora förseningar på fredagsmorgonen. Trots hotelser från Connex sluter många förare upp för yttrandefrihet och fackliga rättigheter.

Seko klubb 119 rapporterade om följande antal strejkande 07.00:
Kl 7.00 på morgonen såg situationen så här:
• På blåa linjen: ca 65-70% av förarna deltog i aktionen
• På röda linjen: ca 55% av förarna deltog i aktionen
• På gröna linjen: ca 40% av förarna deltog i aktionen
Vid depåerna i Nyboda, Högdalen och Vällingby deltog medlemmar i Rättvisepartiet Socialisterna tillsammans med tunneltågförare, elevkampanjare och andra från 04.00 på morgonen. Många förare på väg in stannade för diskussioner och fick flygblad.
– Jag kan inte se mig själv i spegeln om jag inte strejkar idag, sa en Seko-ansluten förare i en av depåerna på morgonen.
Många förare uttryckte besvikelse över att Seko-förbundet, eller avdelningen, inte gjort som syndikalisterna/SAC och utlyst politisk strejk. En sådan uppmaning skulle fått i stort sett total uppslutning.

Per-Åke Westerlund

Rapport från Nybodadepån

Strejkvaktskedjan vid Nybodadepån i Liljeholmen började före klockan fyra i morse. Vi var ett dussin förare och två stödstrejkande. De strejkande gick in och gjorde klart att de inte tänkte jobba, då blev de beordrade att lämna arbetsplatsen av cheferna.

Stämningen var mycket god. Alla som deltog var bestämda och målmedvetna. Man börjar få upp vanan nu efter den andra vilda strejken. Men denna gång var det svårare eftersom Connex skrämt många förare och eftersom Seko-förbundet vägrar att utlysa en politisk strejk. Reparatörerna som för Tågias räkning jobbar med att ställa iordning tågen på natten hade satt upp brev i förarhytterna med meddelandet ”Kom ihåg, det är du som kan bli anmäld för att köra tåget med en felaktig plombering men ingen kan sätta dit dig för att vägra ta ut det i trafik”, men Connex hade tagit ner lapparna och vi fick dela ut dem. De förare som gick in för att jobba var mycket nervösa och ville inte ta emot.
Klockan sju skulle depån varit tom men då stod flera tåg kvar. Sammanlagt hade ungefär 17 av 26 tåg gått ut. ”De klarar väl av att få ut en del tåg nu på morgonen men vi får se hur länge de orkar” ljöd den allmänna kommentaren vid grindarna. ”De kommer bli beordrade att jobba på raster och får inte avlösare, sen går fler i strejk vid ut-tjänsten, eftermiddag och kvällen, och då brakar det samman”.
När meddelandet kom att pressen rapporterade om mest störningar på röda linjen bröt jubel ut. Bussar som körde förbi tutade uppmuntrande till de strejkande. Aftonbladet kom och gjorde intervjuer. En bit efter sju packade vi ihop för att vila lite innan aktiviteter för att fånga in stöd av resenärerna och mobilisera till demonstrationen skulle ta vid.

Elin Gauffin

Rapport från vällingby-depån

Vi var sex stycken i Rättvisepartiet Socialisterna som deltog i strejkvaktskedjan vid vällingby-depån, dit vi anlände redan klockan fyra. För att se att väktare var på plats tillsammans med en väldigt argsint trafikledare i spetsen- minst tio stycken jämfört. Stämningen var bra i strejkvaktskedjan, som bestod av en sekomedlem som dök upp på sin lediga dag, ett par strejkande syndikalister, samt några från förenade pendlare, där de strejkande tunnelbaneförarna med hjälp av sympatiserande elever och andra fackligt och politiskt aktiva kunde argumentera för strejk för de inpasserande förarna.

En trafikledare hotade hånande med att spruta vatten över strejkvakten, inom hörhåll men i tryggt förvar bakom en väktare och ett tre-fyra meter högt stängsel, vilket för ett ögonblick fick oss att förstå vilket arbetsklimat de vacklande tågförarna ställts under de senaste veckornas hets och upptrappade lögner om strejken.
Hot och lögner till trots ockuperade två strejkande arbetare sina förarhytter för att inte arbetsledare skulle kunna köra tågen och bryta strejken, och alla tre ingångar täcktes flitigt av strejkvakter. Där diskuterades det flitigt med vacklande förare, bussförare, förbipasserande byggarbetare och med varandra.

Bilbo Göransson