foto: Andreas Pross / Flickr CC
Försöket med sex timmars arbetsdag är positivt men borde ske i större utsträckning och under en längre period.
Sex timmars arbete om dagen för en lön motsvarande åtta timmars arbete kan bli verklighet i Göteborg, men försöket som inleds i februari är än så länge mycket begränsat. Det politiska förslaget har funnits i flera år men det är först nu som det införs på prov. Detta i ett projekt på Svartedalens äldreboende på Hisingen.
Det är Vänsterpartiet som har drivit fram frågan i kommunfullmäktige och gör det nu till sitt flaggskepp för att visa att de får igenom någonting i det rödgröna samarbetet. Men Vänsterpartiet har varit långt ifrån ensamma om att lyfta fram frågan om sex timmars arbetsdag. Både Rättvisepartiet Socialisterna (RS) och Kommunistiska Partiet har aktivt drivit frågan i Göteborg.
Från den första februari inleds projektet som kommer att följa upp hälsoeffekterna för personalen och de samhällsekonomiska effekterna. Samtidigt som personalen på Svartedalens äldreboende går ned i arbetstid kommer kommunen att projektanställa fler undersköterskor. Totalt ingår omkring 60 anställda som arbetar på avdelningarna i försöket, som kommer att pågå under ett års tid.
Sex timmars arbetsdag är en jämställdhetsfråga som tar bort deltidsfällan för framför allt kvinnor. Det är också en lösning på massarbetslösheten. Sex timmars arbetsdag handlar dessutom om att öka livskvaliteten.
Till GP den 29 december 2014 säger Roland Paulsen, forskare vid företagsekonomiska institutionen vid Lunds universitet, att kortare arbetstid kan ses som ett sätt att ändra fördelningen mellan lönerna och samhällets totala inkomster. I en rapport från den 4 november 2014 skriver OECD att kortare arbetstid sannolikt leder till ökad produktivitet.
Trots att de samhällsekonomiska konsekvenserna sedan tidigare är välkända fortsätter högern sitt motstånd. ”Sex timmars arbetsdag raserar välfärden” och ”Vi har inte råd”, svarar den samlade borgerligheten med Folkpartiet i spetsen. Detta är samma gamla högerargument som användes mot åtta timmars arbetsdag för snart hundra år sedan.
Det är en falsk argumentation. Det finns två utgiftssökningar vid arbetstidsförkortning: Fler anställda och den timlöneökning som bibehållen dagslön innebär. Det högern blundar för är att arbetslöshet redan är en samhällskostnad. Kostnaden för en arbetslös är omkring 80 procent i förhållande till vad anställda kostar. Det är alltså bara en 20-procentig nettoökning av lönekostnaden.
”I kronor handlar den extra kostnaden om cirka 80 000 kronor per år. Det är nettokostnaden för varje nyanställning”, skriver Johan Ehrenberg i ETC den 16 januari 2014.
Vid ett verkligt införande av sex timmars arbetsdag skulle kostnaden hamna på omkring 80 miljarder kronor per år – det är bara drygt hälften av den tidigare högerregeringens skattesänkningar.
För 96 år sedan, 1919, infördes åtta timmars arbetsdag med 48 timmars arbetsvecka som tak. Det dröjde fram till perioden mellan 1958 och 1973 innan arbetstiden successivt skulle kortas ner till 40 timmar per vecka. Med tanke på samhällsutvecklingen är det nu hög tid för ytterligare en arbetstidsförkortning.
Rättvisepartiet Socialisterna välkomnar försöket som projektet innebär men lyfter samtidigt fram att det är långt ifrån tillräckligt. Det borde vara i större skala och under en längre period. Samtidigt betonar vi att det krävs en massiv rörelse underifrån från den samlade arbetsklassen för att sex timmars arbetsdag ska bli verklighet.
De fackliga organisationerna har här ett ansvar att på nytt ta upp kampen om arbetstiden. RS kommer inte vänta på de fackliga ledarna utan kommer fortsatt att resa kravet på sex timmars arbetsdag. ■
