Djurens välmående och liv offras för kapitalisternas vinstbegär.
Sveriges sista chinchillafarm stängs nu efter en lång kamp av djurrättsrörelsen. På farmen som ligger utanför Enköping har hundratals chinchillor dödats varje år för att bli pälsdetaljer på kläder. Chinchillorna har levt i ett uthus och garage, instängda i mycket små gallerburar utan bomaterial, ventilation eller ljusinsläpp.
Länsstyrelsen gjorde i juni i år en oanmäld inspektion och i samband med att en ny lagstiftning trädde i kraft kunde de besluta om att stänga farmen på grund av flera allvarliga brister i djurhållningen. Ägaren överklagade beslutet, men för två veckor sedan avslogs överklagan och länsstyrelsen kunde då stänga verksamheten med omedelbar verkan.
I 50 år har verksamheten bedrivits men nu har de kvarvarande 243 chinchillorna omhändertagits av polisen och placerats ut i nya kärleksfulla hem av den ideella gräsrotsorganisationen Djurrättsalliansen, vilka länge har bedrivit kamp mot pälsindustrin. Djurrättsalliansen arbetar med att dokumentera, infiltrera, avslöja och bekämpa djurförtryck. De utför stora undersökningar i olika djurindustrier och
avslöjar ofta fruktansvärda levnadsförhållanden.
Pälsdjursuppfödningen i Sverige står i stark kontrast till den fjärde paragrafen i djurskyddslagen som lyder: ”Djur ska hållas och skötas i en god djurmiljö och på ett sådant sätt att det främjar deras hälsa och ger dem möjlighet att bete sig naturligt.” Direkt efter att lagen stiftades på 1980-talet riktades det stark kritik mot pälsindustrin. Då hölls inte bara minkar och chinchillor på pälsfarmar, utan även rödrävar och fjällrävar.
Efter många kampanjer och stark kritik mot rävfarmarna upphörde dessa 2001. Orsaken var inte ett förbud, utan att nya krav infördes för att djurhållningen skulle anses leva upp till den fjärde paragrafen. Dessa krav gjorde att verksamheten inte förblev lönsam och rävfarmarna lades ned.
Dock är minkarna i Sverige inte lika lyckligt lottade. I dagsläget finns det ett 70-tal minkfarmar i Sverige där djuren far oerhört illa, och varje år dödas omkring en miljon minkar i pälsindustrin. Minkar är aktiva rovdjur som lever ensamma, har kilometerstora revir och är anpassade för att leva och jaga i både vatten och på land.
På pälsfarmarna lever de hela sina liv i mycket små gallerburar som är uppställda intill varandra i långa rader. Bristen på stimulans i burarna gör att så många som 70 procent av de vuxna minkarna utvecklar beteendestörningar som yttrar sig i upprepningsbeteenden, självstympning eller kannibalism. De dödas sedan genom att placeras i en låda som fylls med koldioxid, vilket är en plågsam och utdragen process.
Kampen för minkarna har pågått länge. Redan 1990 slog Sveriges Veterinärmedicinska Sällskap fast att pälsindustrin inte lever upp till djurskyddslagens krav. De menade att minkarna måste få möjlighet att bete sig naturligt och konstaterade att majoriteten av djuren hade beteendestörningar. De kritiserade även att minkarna inte hade tillgång till rörelse i vatten.
År 1999 konstaterade Jordbruksverket i en rapport att bursystemen på minkfarmarna måste avvecklas då de inte uppfyllde djurskyddslagen. Även i en statlig utredning 2003 fastslogs samma sak. År 2010 besökte Länsstyrelsen de flesta av landets minkfarmar och konstaterade att ingen förändring hade skett och att 85 procent av farmerna inte följde lagstiftningen vad gäller inredningen i burarna eller den övriga djurhållningen.
Alliansen gav för några år sedan Jordbruksverket i uppdrag att utforma nya regler för minkar som inte ställer så höga krav att näringen blir olönsam, vilket inte skulle innebära någon förbättring för djuren.
Majoriteten av de borgerliga partierna har inget intresse av att avveckla denna så kallade ”näring” i Sverige, enligt en ny undersökning av Djurrättsalliansen. De röd-grön-rosa partierna säger sig vilja avveckla minkfarmarna på ett eller annat sätt genom förbud, eller genom så höga krav på djurhållningen att det blir olönsamt
att bedriva minkfarmar.
Det är verkligen upp till bevis för den nya regeringen att nu ta ställning för minkarna och agera! För att detta ska ske kommer det att krävas påtryckningar från djurrättsorganisationer och allmänheten.
Pälsindustrin är ett sätt att göra vinst på en oerhört försvarslös grupp. Lagstiftning gällande djurhållning har funnits i över 20 år, men ändå lever och dödas över en miljon minkar om året på detta sko-
ningslösa sätt.
Pälsindustrin är bara ett exempel på en mycket plågsam, men vinstdrivande industri som kommer fortsätta att finnas så länge det är lönsamt. Djurens välmående går inte ihop med det kapitalistiska system som bygger på exploatering av utsatta grupper för maximal vinst.
Rättvisepartiet Socialisterna ställer sig bakom kampen mot pälsindustrin och står för ett samhälle där behoven hos människor, djur och natur ska komma i första hand – inte vinstmaximering. ■
