Vi har den senaste tiden kunnat läsa i media om krisen på Sundsvalls sjukhus: Att många sjuksköterskor säger upp sig i protest på länssjukhuset, med mera.Det blir nu en extra svår sjuksköterskebrist inför sommaren och semestern.
De senaste årens neddragningar har lett till att färre anställda får göra mer, vilket har resulterat i större belastning och sämre miljö för dem som jobbar kvar.
En kortare tid kan man orka med ett hårdare tempo, men till slut kommer utbrändhet m m. Särskilt outhärdligt blir det om man inte kan se en ljusning längre fram. Många personal ser ofta inte någon framtid på sjukhuset. Man tror inte att det är en tillfällig dålig situation som kommer att bli bättre på sikt, utan sjukhuset har beskrivits som ett ”sjunkande skepp.”
Facken på sjukhuset redovisar också en ökning av antalet sjukskrivna. Det är även fler som går ned till att jobba deltid för att de inte orkar med arbetsbelastningen.
Jag har hört berättelser om sjuksköterskor som är så stressade innan arbetsdagen att de kräks innan de går in på jobbet. Det är klart att en sådan arbetssituation står man inte ut med särskilt länge.
Mitt i alla dess problem uttalar sig dessutom landstingsrådet Berteema oerhört provocerande: ”Det finns ingen arbetsrelaterad sjukfrånvaro på sjukhusen”(!). Beertema är själv läkare och var i landstingsvalet Moderaternas frontfigur.
En annan allvarlig sak är att personal har blivit allt mer rädda ute på arbetsplatserna.
Vårdförbundets länsordförande Maria Bäckman säger till Sundsvalls Tidning:
– Det är ingen chef som törs säga att vi inte får prata med media, men det är ändå lite off-the-record att så gör man inte, då kan det bli lite besvärligt. Det här blir tydligare för var-je år.
Per Johansson
