– Det här är ett skambud, så nära arbetsgivarna man kan komma, kommenterar Bo Larsson, ordförande i ABB-klubbarnas samorganisation, IF Metall. Facken inom industrin gav ett rungande nej till de så kallade opartiska medlarnas bud den 9 mars medan arbetsgivarna tackade och tog emot. Nu höjs temperaturen betydligt och det pekar allt mer åt konflikt.Industriavtalets medlare visade att de på intet sätt är neutrala utan går på arbetsgivarnas provokativa linje. De presenterade ett bud på treårigt avtal med löneökningar på 8,6 procent, att jämföra med fackens krav på 3,9 procent under ett årsavtal.
– Det är på tok för dåligt. Det vi skulle få ut är 2 till 2,5 procent per år, säger Jan-Olof Carlsson, vice ordförande för IF Metall på Volvo Lastvagnar i Umeå.
Nu är det vår tur
På verkstadsgolven finns en stark medvetenhet om det ekonomiska läget, att det aldrig gått så bra för industrin och att ägare och chefer badar i pengar. Ända upp till facktopparna märks detta av, vilket IF Metalls ordförande Stefan Löfven och Sif-ordföranden Mari-Ann Krantz reflekterat i debatten.Direktörerna inom Teknikföretagen, som de förhandlar mot, höjde sina egna löner med 83 procent mellan 2003 och 2005; 124 000 kronor mer per månad. Industriarbetarna fick under samma period 6 procent.
I budet ingick också en förlängning av arbetstidskorridoren så att arbetsgivaren har rätt att förlänga ett arbetspass med 30 minuter (från dagens 24 minuter) utan att behöva betala övertidsersättning. Mer stress och slit är alltså vad företagarna vill ha ut av svenska industriarbetare som redan är den mest utsugna arbetskraften i Europa enligt statistik från USA:s arbetsmarknadsdepartement.
Inte ens de lägsta lönerna kan girigburkarna tänka sig att höja över mattkanten, 450 kronor är vad de erbjuds, tusen kronor mindre än vad facken begärt. På kemiområdet vill medlarna till och med frysa lägstalönen.
En annan knäckfråga är avtalets längd. Att förbundsledningen såg ut att vackla och gå med på ett treårsavtal utlöste en namninsamling med krav på medlemsomröstning från Metallklubbarna på SSAB för två veckor sedan. Nu har ABB-klubbarna gjort en gemensam skrivelse för att ledningen ska känna av trycket underifrån.
Nej till treårsavtal
– Med den regering som vi har kan vi inte ha treårsavtal, man vet aldrig vad de hittar på. Vi kan bara teckna för ett år så att möjligheten att trycka på den vägen finns kvar, förklarar Bo Larsson.Finns det någon kampvilja?
– Det mullrar ordentligt när man går runt och pratar med folk. Redan 2004 tyckte folk att det var dags för en fajt och den viljan är ännu starkare idag, nu framförallt med a-kasseförsämringen. Folk har fått upp ögonen för vad detta innebär nu när arbetslösa medlemmar som varit sjukskrivna eller föräldralediga straffas, säger Larsson från Västerås.
I Umeå finns samma stämningar, bekräftar Jan-Olof Carlsson:
– Förväntningarna ligger högre än på mycket länge. Man tycker att vi ska gå i konflikt för att se vad vi får, det här läget återkommer aldrig, aktieägarna har haft sina gyllene år nu är det vår tur. Vi måste vara en tumme i ögat på dem.
Även Janne Nilsson från Metallklubben på Volvo personvagnar i Göteborg har varit ute på golvet idag, nyss hemkommen från avtalsdelegationen.
– Jag har fått stor bekräftelse på att man tycker att våra krav är rimliga. Folk är förbannade. Det går inte en dag utan att en aktieutdelning slår rekord. Nu är det dags för oss att få del av festen.
Arbetet med konfliktorganisationen har redan börjat inom IF Metall. Avtalen löper ut sista mars och om den övertidsblockad som det talas om ska börja 2 april måste den varslas om nästa vecka. Redan den 14 mars kommer medlarna med ett nytt bud.
Det finns en medvetenhet på klubbnivå om att man måste sätta sin egen förbundsledning under press.
För det första har fackledningen gått ut för lågt från början. IF Metalls avtalsförhandlare Veli-Pekka Säikkällä medger nu själv att de hade kunnat kräva 5 procent utan att verka oseriösa. För det andra verkar han vilja lugna ner politiker, arbetsgivare och etablissemanget genom att invagga dem i förhoppningen att det går att sluta avtal innan konflikt.
Sätt press underifrån
– Vi har en intern strid att ta, säger Jan-Olof Carlsson och förklarar att det gäller att stoppa delar av avtalet som förbundet redan har gått med på.Innan medlarna kallades in kom industri och fack överens om något som i praktiken är öppningsklausulser för visstidare. På små arbetsplatser öppnas det nu för obegränsat antal visstidsanställda.
Teknikföretagen kan vilja provocera fram en konflikt för att sedan visa att den ändå inte gav något.
Därför är det av största vikt att striden tas på fullt allvar med hela kollektivet som styrka när man väl går in i den. Och att det är nödvändigt råder ingen tvekan om.
Marie Lönn är gruppordförande för Metall ABB kontroll i Västerås. Hon efterlyser lite mer ”upp till kamp” och information från förbundet så att man kunde vara bättre rustade för att visa motståndarna vad man går för.
– Hur gör man när man strejkar? Det var ju så länge sedan så man vet ju inte hur det går till!
Ja, hur länge sedan var det? Innan mobiltelefonens tid i alla fall. Bo Larsson berättar att han dammat av en gammal konfliktpärm och däri låg 25-öringar som skulle användas av strejkvakter om de behövde ringa.
– Sist vi hade övertidsblockad var 1986, svarar Jan-Olof Carlsson.
– Då kämpade vi för arbetstidsförkortning. Och det tog inte lång tid av blockad förrän vi hade vunnit. En viktig lärdom. När man bestämmer sig och går samman finns styrkan som behövs.
Elin Gauffin
