Sverigedemokraterna har kunnat spela på det pyrande missnöjet med de etablerade partiernas högerpolitik som inneburit försämringar, inte minst för de allra svagaste och fattigaste grupperna i samhället.Med hjälp av massmediernas intensiva bevakning har SD kunnat framställa sig som ett alternativ långt ifrån det politiska etablissemanget. Men en närmare granskning av partiets politik i praktiken visar en helt annan bild.
Slugt har Sverigedemokraterna allt som oftast undvikit att öppet ta ställning för eller emot de viktigaste ideologiska frågorna och på så sätt lyckats undvika att förknippas med högerpolitik. Partiets retoriska inriktning har kraftigt varierat efter vilka stämningar som råder i samhället.
Fundamentet i partiets politik är dock självklart främlingsfientligheten och rasismen. I sitt budgetförslag i Region Skåne (2009) skriver man till exempel om att stoppa ”spridningen av tuberkulos, HIV och andra invandringsrelaterade sjukdomar” genom att ”införa obligatoriska provtagningar på nyanlända invandrare”.
I de allra flesta budgetpropositioner och yrkanden i debatter som handlar om offentlig ekonomi, försöker man argumentera för att spara in på ”invandringsrelaterade kostnader” och ”icke-svensk kultur”, för att först och främst försvara äldreomsorgen.
Men när väl Sverigedemokraterna tillåtits ha en inverkan på politiken, är resultatet i tvär kontrast till den bild man vill måla upp. Direkt efter valet 2006, då partiet fick 22 procent i paradkommunen Landskrona, gav man stöd till borgarnas nedskärningspaket på 4 miljoner kronor inom äldreomsorgen.
– I praktiken har man sagt ja till samtliga borgerliga nedskärningar inom vården som lett till nuvarande situation med väldigt stora underskott på sjukhusen, berättar Mikael Persson, Vänsterpartiets representant i Region Skåne, för Offensiv
I Göteborg föreslog SD skolnedskärningar på 43 miljoner kronor och i Haninge vill man skära ner med 96 miljoner kronor på kommunens utgifter. Det är precis som den ledande sverigedemokraten i Landskrona, Carina Herr- stedt, sade till Helsingborgs Dagblad förra året; SD utesluter inte några besparingar på förhand.
Samtidigt som SD försöker framställa sig som de fattigas och svagas väktare stoppade man den 22 september förra året tillsammans med borgarna en föreslagen minimilön på 18 000 kronor i månaden för alla som arbetar heltid inom Region Skåne. Den 23 juni samma år stödde man borgarnas höjning av den redan då relativt höga tandvårdstaxan i regionen. Den 4 maj i år röstade man med borgarna för en privatisering av mödrahälsovården i Region Skåne.
Det är tydligt att Sverigedemokraterna bedriver en nedskärnings- och privatiseringspolitik som inte på något sätt skiljer sig från de etablerade partiernas högerpolitik i kommuner och landsting.
Sverigedemokraterna går istället kapitalägarnas ärenden.
SD är för en privatisering av delar av statliga Vattenfall, är för både rut- och rot-avdrag, och emot både förmögenhetsskatt och fastighetsskatt. Och så säger Åkesson till Affärsvärlden (den 24 augusti) att SD vill öka antalet undantag från Lagen om anställningsskydd – alltså den lag som hindrar kapitalisterna att avskeda folk helt godtyckligt.
Dessutom skriver SD i sitt handlingsprogram för ekonomisk politik att det finns ”inga motsättningar mellan arbetstagares och kapitalägares intressen”. Med andra ord står Sverigedemokraterna för en klassisk kapitalistisk högerpolitik.
Den senaste mandatperioden avslöjar Sverigedemokraternas verkliga ansikte, ett rasistiskt tryne med arbetarfientlig politik i blicken. Slutsatsen är att Sverigedemokraternas politik inte på något sätt är väsenskild från det politiska etablissemangets politik. Partiet erbjuder inte på något sätt ett poli- tiskt alternativ för landets arbetare, ungdomar, pensionärer och fattiga. Istället vill man ha en sådan högerpolitik och omänsklig flyktingpolitik som de andra partierna redan driver idag, men ett steg längre i alla avseenden.
Med denna analys kan vi även peka på det politiska etablissemangets totala oförmåga att bekämpa Sverigedemokraterna, ef- tersom detta skulle kräva en förödande kritik emot den orättvisa politik som man själv för. Det enda alternativet i kampen mot SD är att arbetare och ungdomar enas över etniska gränser för en organiserad kamp beväpnad med ett socialistiskt program, mot rasism och högerpolitik.
Ammar Khorshed
