På Luleås kommunfullmäktigemöte den 29 januari diskuterades ett medborgarförslag om att anställa en jämställdhetspedagog från tjejjouren för att ha föreläsningar och prata med elever om sexuella trakasserier och våld mot kvinnor. Rättvisepartiet Socialisterna (RS) var det enda parti som röstade för förslaget.– Det behövs en elevrörelse mot kvinnoförtryck och sexuella trakasserier, kampanjer som Vägra Kallas Hora, och tjejjourens arbete kan uppmuntra den kamp som behövs, säger Jonas Brännberg, en av tre RS:are i Luleå kommunfullmäktige.
Förslaget röstades ner med motiveringen att kommunen redan gör så mycket i den frågan, och syftade då på ett projekt för att utbilda fem skolledare. Men det projektet är helt otillräckligt.
VKH-kampanjen
Några exempel på statistik som nämndes i medborgarförslaget är att var 20:e minut blir en kvinna i Sverige misshandlad, var 15:e minut sker en våldtäkt och var tredje flicka utsätts för sexuella trakasserier.Det stämmer väl överens med den verklighet vi möter på skolorna genom Vägra Kallas Hora-kampanjen (VKH).
Erfarenheterna från VKH visar att det är vanligt att tjejer blir kallade hora, slampa o s v och killar bögjävel eller jävla tjej.
När en tjej blir horstämplad är det också större risk att hon blir utsatt för grövre övergrepp, som våldtäkt, om hon ses som skolans hora som man kan göra vad man vill med. Att bara utbilda skolledare ligger för långt ifrån elevernas verklighet.
Rektorer och lärare har en massa andra uppgifter och är det bara de som ska driva jämställdhetsarbete i skolan finns det en stor risk att det inte får tillräckligt med utrymme. Att få någon med specialkunskaper som lärare inte har, som är anställd för att jobba enbart med jämställdhetsarbete och som pratar direkt med eleverna skulle göra stor skillnad.
Specialkunskaper behövs
Det finns även ett annat problem med att göra jämställdhetsarbetet enbart till en del av skolans ordinarie verksamhet.Skolan är en del av samhällets strukturer som genomsyras av kvinnoförtryck. Det märks bland annat genom att tjejer får mindre uppmärksamhet i klassrummet, och sexuella trakasserier förekommer även bland personal i skolan, precis som på andra arbetsplatser.
Könsförtryck måste man göra uppror mot, det kanske inte alltid är så lätt att diskutera ett sånt uppror med någon man tycker är del av problemet, och som kanske sätter ens betyg också.
Visst är det bra att utbilda lärare, men det behövs även någon utifrån, som kan höja självförtroendet hos de som vill ta strid mot kvinnoförtrycket.
Att de flesta politikerna i Luleå kommunfullmäktige sa nej till förslaget visar att de inte vill göra vad som krävs för att ta kamp mot kvinnoförtrycket.
Karin Wallmark
