Över 18 000 har deltagit på stormöten för att lyssna på socialisten Tommy Sheridan, aktiv i kampanjen ”Hopp istället för rädsla”.
En kraftig opinionssvängning gör att utgången av folkomröstningen (den 18 september) om självständighet för Skottland är helt öppen. I en opinionsundersökning som offentliggjordes i söndags (den 7 september) ledde ja-sidan för första gången. ”De senaste siffrorna från Skottland skickar chockvågor genom Londons finanskvarter”, kommenterade Dagens Industri i måndags.
Samtidigt har 18 000 personer kommit på möten för att lyssna och delta på ”Hopp istället för rädsla”-kampanjens möten, där den kände socialisten Tommy Sheridan har talat. När en vecka återstår av valkampanjen inför folkomröstningen om skotsk självständighet minskar avståndet mellan ja- och nej-sidan i opinionsmätningarna. En färsk opinionsmätning visar till och med på ett övertag för ja-sidan.
Stödet för ja-sidan är inte längre bara ett irritationsmoment för kapitalistklassen i Storbritannien, utan har vuxit till en allvarlig kris. Premiärminister David Cameron, tillika ledare för Torypartiet (de brittiska Moderaterna), talar öppet om sin ”oro” och ”nervositet” inför möjligheten att Skottland blir självständigt.
Nej-koalitionen, bestående av Torypartiet, Nya Labour och Liberaldemokraterna, driver sin skrämselkampanj vidare på högsta växeln.
Etablissemangets hela spektrum och personer med ”auktoritet”, alltifrån arbetsgivarorganisationen och kändisar till ledningarna för de skotska universiteten, varnar i ett gällt tonläge för självständighetens konsekvenser.
Socialdemokratiska Labours ledare Ed Miliband har sagt att han kommer att bo i Skottland till efter folkomröstningen. Han har sagt att han inte vill bli premiärminister i ett
Storbritannien där inte Skottland ingår. Labours stöd för nej-kampanjen och skrämseltaktiken orsakar kolossal skada för det som återstår av partiets anseende inom arbetarklassen. Försöken till utpressning har varit oöverträffade, men skrämselstaktiken har varit en desperat åtgärd som inte har kunnat hålla tillbaka det växande stödet för
ja-sidan.
Det finns skäl till Camerons och Milibands fruktan. Det tydliga stöd som visas för självständighet runt om i byar och städer, som visar sig i form av dekaler, kampanjbord på gatorna, affischer och banderoller, både officiella och hemmagjorda, visar på en längtan efter grundläggande sociala och ekonomiska förändringar bland miljoner människor inom arbetarklassen och bland ungdomar.
Trots att etablissemangets hot och utpressningkampanj ständigt når nya nivåer ökar stödet för ja till självständighet.
Faktum är att den senaste You Gov-undersökningen visade att stödet för ja-sidan har ökat vesäntligt inom arbetarklassen. Det ser redan ut som att ja-rösterna kommer att vara i majoritet i arbetarområden i Skottland, som i Dundee och Glasgow.
En ja-seger i folkomröstningen skulle vara uttryck för en protest mot de senaste årens ändlösa åtstramningar och ett tillfälle att visa motstånd mot den ojämlikhet och de nedskärningar som de stora politiska partierna inte ägnar en tanke åt.
Majoriteten av de som lever i arbetarklassområden är helt främmande inför det kapitalistiska politiska etablissemanget, men det finns en intensiv ilska mot nedskärningarna och den sjunkande levnadsstandarden och en vilja till förändring.
Antalet personer som aktivt deltar i ja-kampanjen växer, liksom publiken på ja-sidans offentliga möten. Detta står i skarp kontrast mot de senaste valkampanjerna där uppslutningen har varit låg och entusiasmen liten för att diskutera de alternativ som de stora partierna haft att erbjuda. Detta avspeglar en utbredd förhoppning om att en ja-seger har blivit en realistisk möjlighet och att detta skulle kunna vara första tillfället någonsin under många människors livstid som det finns en möjlighet till att förändra tillvaron för arbetare och ungdomar.
Dessa förhoppningar finns trots att SNP (skotska nationalistpartiet) och dess ledare Alex Salmond samt den officiella ja-kampanjen försöker hålla förväntningarna nere på vad självständighet på kapitalistisk grund kan erbjuda. Hur det går i folkomröstningen är svårt att förutsäga. Motsättningarna har skärpts på gatorna. Kampanjarbetare från nej-sidan hävdar att de har hotats av ja-aktivister.
Jim Murphy, som tillhör högerflygeln inom Nya Labour, har varit ute på en turné där han talat stående på en låda i stadscentrum. Han har mött uppretade butikskunder, häcklare och till och med äggkastning som en reaktion på hans partis historia av nedskärningar.
Det finns också de inom nej-kampanjen som försöker underblåsa rasistiska och sekteristiska strömningar. Ukips (ett nationalistisk extremhögerparti) ledare Nigel Farage kommer till Skottland under den sista kampanjveckan för att ”rädda unionen”. Orangeorden (en protestantisk organisation) håller en nationell demonstration mot självständighet i Edinburgh under den sista veckan före folkomröstningen.
Den viktigaste orsaken till att nej-sidan fortfarande behåller ledningen är att det finns ett verkligt tvivel på om ett självständigt kapitalistiskt Skottland verkligen kan förbättra tillvaron för majoriteten av befolkningen. SNP:s löften om att sänka skatterna för storföretagen och fortsätta åtstramningspolitiken fortsätter att vara ett stort hinder för en ja-majoritet.
I motsats till detta genomför ”Hopp istället för rädsla – en socialistisk kampanj för självständighet” allt större möten med den kände socialisten Tommy Sheridan. Socialist Party (RS systerparti i Skottland) deltar i denna kampanj. Det visar att en socialistisk politik och idéer, som att använda självständigheten för att få ett slut på nedskärningarna, ta kontrollen över oljan, gasen och bankerna och en lön att leva på, når en masspublik och lyfter stödet för ja-kampanjen.
Socialist Party Scotland arbetar energiskt för att öka stödet för ja-kampanjen. Samtidigt förklarar partiet tydligt att den makt självständigheten ger måste användas för att bryta med åtstramningspolitiken och för att överföra de viktigaste delarna av ekonomin i offentlig ägo och ställa dem under demokratisk kontroll.
Bara genom en socialistisk politik kan ett självständigt Skottland, som en del av en större socialistisk federation, förändra livet för den arbetande befolkningen. Arbetare och ungdomar kommer också att behöva ett nytt parti som kämpar för våra intressen. ■
