Boken ”Jag lever, pappa” är ett personligt dokument som skildrar den sorg som grep tag om Norge efter attentatet på regeringsbyggnaden och den fruktansvärda massakern på AUF-ungdomar på Utøya.Siri, aktiv i det norska Arbeiderpartiets ungdomsförbund, och hennes far Erik Sönstelie skriver en bok som kryper in under skinnet på läsaren. Speciellt hjärtskärande är det när Siri tror att Breivik kommer att hitta hennes gömställe – och som en sista akt skickar hon iväg ett sms till sina nära: ”Skottlosning på Utøya. Vad som än händer, vet att jag tycker om er allihopa.”
Parallellt som Siri skriver om sina upplevelser på Utøya får man följa hennes far Eriks kamp på fastlandet – där han desperat försöker få reda på om hans dotter lever.
Samtidigt som boken är oerhört tragisk, visar Siri en otrolig styrka och ett stort mod direkt efter massakern. Hon pratar om hur viktigt det har varit för henne att dela med sig om sin berättelse för andra.
Boken är inte bara viktig då det nyligen var årsdagen för terrorattentatet. Den är viktig för att den säger något om det politiska klimatet i Norge och övriga Europa. Författarna ger inga direkta politiska svar eller analyser, men ändå är boken högst politisk. Bokens innehåll visar det fruktansvärda och meningslösa våld som fascismen utgör. Reinfeldt släppte kort efter terrorattentatet ett pressmeddelande om att det här är en attack mot alla, men faktum är att det här var en attack i det som Breivik ansåg var hjärtat i arbetarrörelsen: Arbeiderpartiet och dess ungdomsförbund AUF.
Linnéa Wallberg
