SMR, en nazistisk våldssekt vars medlemmar bär kniv och är ett hot mot alla som värnar om demokrati och mänskliga fri- och rättigheter.
Förra veckan väcktes de första åtalen mot nazisterna som attackerade den antirasistiska manifestationen i Kärrtorp den 15 december. Offensiv har tagit del av förundersökningsmaterialet och kan nu avslöja planeringen och personerna bakom attacken.
I förundersökningsprotokollet återfinns SÄPO:s granskning av nazistsekten Svenska motståndsrörelsen (SMR) som utförde attacken på den antirasistiska manifestationen i Kärrtorp. ”SMR:s organisationsstruktur är strikt hierarkisk med många militära influenser och präglas av slutenhet och disciplin”.
Organisationen är geografiskt indelad i så kallade nästen i Stockholm, Göteborg, Skåne, Hälsingland, Dalarna, Norrland och Småland. Under varje näste finns kampgrupper som organiserar gatuaktivismen. Alla aktiviteter samordnas av nästescheferna och godkänns av riksledningen med führer Klas Lund i spetsen. Det betyder att ledningen för SMR är direkt ansvarig för de brott som SMR:s aktivister begår under sina aktiviteter.
”Det bedöms därmed vara omöjligt för en enskild aktivist att begå brott i SMR:s namn utan att ledningen eller gruppen godkänt detta”, skriver SÄPO. Förutom att belöna aktiviteter (via ett poängsystem) finns ett tvång att medlemmar ska delta på aktiviteter (så kallat ”beordrat kamparbete”).
”Att gå med oss är ett livsbeslut”, skriver SMR:s riksledning. Mycket riktigt dikterar SMR-ledningen livsstilen och strikta uppförandekoder som gäller för alla medlemmar. Rökförbud, inga huvudbonader eller ytterkläder på möten, ”givakt när talare närmar sig, blicken framåt”, ”man applåderar ståendes”, ”bordsskick, ät med kniv o gaffel, inga armbågar, inget spill på uniformen” (SMR:s interna dokument den 23 november 2013). Det finns inget utrymme för en personlig stil. ”Alla anslutna och medlemmar skall bruka vårdat språk, iklä sig vårdad klädsel och upprätthålla ett allmänt vårdat utseende. För männen: Inga omanliga kläder eller smycken får bäras. Piercing i alla dess former är förbjudna. Långa frisyrer och färgande (blekande) av hår är förbjudet.”
SMR:s utåtriktade aktiviteter har som syfte att provocera fram reaktioner för att ge nazisterna en förevändning att angripa förbipasserande med våld. Detta visar hur felaktigt och farligt argumentet att även nazisternas yttrandefrihet ska respekteras faktiskt är. När nazister ges utrymme inskränks allmänhetens demokratiska rättigheter och risken att bli utsatt för våldsdåd ökar. Nazisternas aktiviteter är helt förbundna med förberedelser till hot, misshandel och i flera fall mord.
SMR är en isolerad sekt med 150-200 medlemmar varav 30-40 regelbundet begår politiskt motiverade brott (SÄPO:s uppgifter). Ur SMR:s egna anteckningar är det 73 personer som har betalat medlemsavgift samt ett antal från Finland och Norge. Stockholmsnästet är det mest aktiva och det våldsammaste. Det är tydligt hur de inspireras av och knyter band med nazister i andra länder. Och när SMR marscherade på Östermalm i Stockholm på årsdagen av Kristallnatten 2013 var det för att hylla Gyllene Grynings framfart i Grekland.
Enligt mötesanteckningar funna vid husrannsakan hos en av nazisterna var de ledande nazisterna Emil Hagberg och Markus Nordh på militärövning i Ungern med ungerska nazister under sensommaren 2013.
Det var just Emil Hagberg, nästeschef i Stockholm, som tillsammans med Joakim Blixt Eriksson, vice nästeschef i Stockholm, dirigerade attacken den 15 december. ”Både Joakim och Emil gav ut order under upploppet” (ur förhörsprotokollet med en av nazisterna).
Efter attacken hittade polisen yxa, kniv och flaskor innehållandes bensin i Markus Nordhs bil. Nordh bor i Bagarmossen och höll i megafonen när nazisterna genomförde attacken i Kärrtorp.
Vid husrannsakan hos Peter Jusztin, en av Stockholmsnästets ledare, i Farsta, fann polisen 4 burkar pepparsprej, en burk tårgassprej och 32 patroner skarp ammunition. Ur förundersökningen (analys av SMS-trafik) konstateras att just Jusztin, tillsammans med Blixt Eriksson, var ledande i mobiliseringen och samordningen inför attacken.
”Jag vill att alla ringer runt idag och försöker få med folk till demon på söndag” skrev de på torsdagen den 12 december i massmeddelande till sina medlemmar och sympatisörer. Hos flera andra som deltog fann de också vapen. Under attacken hade en eller flera nazister kniv inlindad i en svart plastpåse.
De flesta poliserna omnämner det hela som ett bråk mellan höger- och vänsterextremister eller demonstranter och motdemonstranter. Trots att den överväldigande majoriteten av polisernas arbetsskador orsakades av att nazisterna, som avsiktligt kastade stora stenblock och pyroteknik på polisen, visar både förhör, bild- och filmmaterial att poliserna stod vända mot antirasisterna med ryggen mot nazisterna.
I avrapporteringen uppger polisen att man pepparsprejade antirasister som försökte driva bort nazisterna vid sex tillfällen, men endast en gång mot de angripande och beväpnade nazisterna.
Den generella bilden som ges av poliserna som var på plats var att antirasisterna, till skillnad från nazisterna, inte hade för avsikt att skada polisen. ”Sen var det ju vanliga boende där också som var framme och skrek. När vi försökte stoppa folk då visade de inte någon aggression mot oss utan de visade aggression mot de som kom och störde demonstrationen”, skriver en polis. Exempelvis räddade en antirasist en polis från att skadas av ett knallskott som kastades av nazisterna. Det rimmar väldigt illa med polisens agerande som kollektiv under dagen. Att vissa poliser kände sig utsatta beror helt på att man agerade mänskliga sköldar för nazisterna, som under hela händelseförloppet kastade sten, glasflaskor och pyroteknik på både polis och antirasister.
Polisen och etablissemanget saknar förmåga att sätta händelseförloppet i dess kontext. Att likställa nazisternas attack med stenar, knivar och glasflaskor mot en tillståndsgiven manifestation, med antirasisternas självförsvar är direkt felaktigt.
Det var helt nödvändigt att försvara demonstranterna mot attacken. Det fanns i realiteten inget fog för polisen att försvara nazisterna eftersom de hela tiden hade fri lejd att avbryta sin attack och lämna området. Istället valde nazisterna att stå kvar och angripa antirasisterna bakom polisbeskydd.
Det är ett faktum att polis och rättsväsende har uppvisat en förbluffande undfallenhet när det gäller fascistiskt våld. I augusti 2013 misshandlades en man i Uppsala av SMR under en av deras utåtriktade aktiviteter. Trots att allmänheten kontaktat polisen för att vittna, förse utredningen med videoklipp och drygt 300 bilder som fångar hela misshandeln har polisen lagt ned förundersökningen, eftersom det enligt dem inte går att bevisa brott.
Utan tvekan har det antirasistiska kampuppsvinget pressat polis och domstolar att agera i fallet Kärrtorp. Men den borgerliga staten, dess lagstiftning, rättsväsende och poliskår kan per definition inte bekämpa fascismen, utan måste i enlighet med den liberala ideologin behandla alla rörelser lika. Politiska domar mot nazisterna kan lätt vändas i politisk repression mot arbetarrörelsen. Därför kan socialister inte vända sig till den borgerliga staten i kampen mot fascismen. Det är bara bygget av en massrörelse på gator, skolor och arbetsplatser som kan trycka tillbaka fascismen.
Svaret på nazistattacken, att nazisterna drevs upp i skogen och att 20 000 rekorddemonstrerade två dagar före julafton, har utan tvekan stärkt antirasismen i Sverige och försvagat alla rasister. SMR skriver själva (i brev till häktade Joakim Blixt Eriksson) att medlemmar hoppat av efter händelserna i Kärrtorp. Detta stödjer slutsatsen att det är massiva mobiliseringar och bygget av en folkrörelse mot rasism och orättvisor som kan svepa bort fascism och rasism. ■
