Snabbt förvärrad vårdkris i Skåne

2013-01-20 01:51:12

foto: Nils Littorin
Artikelförfattaren Sten Axelsson Fisk talar vid Nätverket Rädda Vårdens (NRV) manifestation i Malmö i oktober 2012. Den 22 januari ordnar NRV Forum Rädda Vården i Malmö.

Effekterna av nedskärningarna fortsätter att slå mot personal och patienter inom den skånska vården. Under nyårshelgen rapporterades om överbeläggning av akuten i Lund och redan tidigare befinner sig flera kliniker i kris som ledningen försöker bemöta med nödlösningar i det tysta.

Klinikcheferna för onkologen och kvinnokliniken har avgått då de inte längre kan ta ansvar för patientsäkerheten efter nedskärningar och sammanslagning.
Tidningen Dagens Medicin har tagit del av konsekvensanalyser från ett antal kliniker och beskriver en kompetensflykt där flera av de mest kompetenta vårdarbetarna söker sig till andra sjukhus. Lars Nevander är ordförande i Läkarförbundet som i höstas tillfälligt stoppade vårdbudge­ten. Han motiverar beslutet i Sydsvenskan: ”Vi markerar. Vi tycker att det här är tokigt och fel. Vi tycker att det här är årets viktigaste beslut och att i stort sett alla problem i sjukvården hänger ihop med att det är för lite pengar”.

Hotet som sjukvården i region Skåne står inför kan beskrivas som trebent. Nedskärningar, sammanslagning och privatiseringar är alla del av en försämringsprocess som har drivits igenom av femklövern i regionstyrelsen (alliansen + MP), men som till viss del initierades av den tidigare rödgröna majoriteten. Region­styrelsen är beredd att acceptera långtgående inskränkningar i patientsäkerheten för att behålla Sveriges lägsta skattetryck. Socialstyrelsen konstaterade i höstas att fem dödsfall vid Skånes Universitetssjukhus (SUS) direkt kan kopplas till nedskärningarna. Det är omöjligt att säga hur stort mörkertalet är.

Sammanslagningen av sjukhusen innebär att olika kliniker koncentreras till antingen Lund eller Malmö, tendensen är att mer vård flyttas till Lund. Detta innebär att Sveriges tredje största stad kommer att stå utan möjlighet att ge vård till flera patient­grupper, exempelvis kommer cancersjuka att tvingas resa till Lund för att få sin strålbehandling.
Bristen på kompetens inom sjukhusledningen visas även av att olika vårdinrättningar som är starkt bero­ende av varandra nu splittras mellan städerna. Tarm- och leverkirurgi är två exempel. Vid operation av cancer­patienter görs ofta ingrepp i både tarm och lever. Tarmkirurgi ligger i Malmö medan leverkirurgi ligger i Lund.
I oktober ordnade Nätverket Rädda Vården (NRV), inom vilket flera RS-medlemmar är aktiva, en demon­stration som samlade drygt 600 personer under parollerna ”Nej till nedskärningar”, ”Stoppa sammanslagningen” och ”Nej till privat vård”. Sedan dess har larmrapporterna från vårdarbetare fortsatt att synas i ­media med jämna mellanrum.
I vissa fall har medierapportering resulterat i att sjukhusets ledning har stoppat avvecklande av vårdplatser. Hotet mot sjukvården är allomfattande och det är långt ifrån ­tillräckligt att varje klinik reagerar akut då patientsäkerheten hotas. Vad som krävs är en större rörelse där ­vårdpersonal och medborgare tillsammans organi­serar sig för att försvara vården i sin helhet.
Mot den bakgrunden ordnar NRV den 22 januari Forum Rädda ­Vården i Malmö. Vårdpersonal vittnar om situationen på sjukhuset gällande arbetsmiljö, patientsäkerhet och yttrandefrihet.
Under forumet kommer ett antal krav mot regionstyrelsen att formuleras. Formen för den samordnade kamp för sjukvårdens framtid som krävs kommer att diskuteras.
Rättvisepartiet Socialisterna tar aktiv del av protesterna och kräver att sjukvården ska tillföras pengar ­utifrån dess behov – vården får inte slaktas för att möjliggöra skattesänkningar.

I den här krissituationen måste vårdarbetare och allmänhet gemensamt organisera sig för att skydda vården från den nyliberala nedskärningspolitiken.
Endast genom en organiserad massrörelse kan kontroll tas över de resurser som finns i samhället, men som idag samlar damm på storföretagens bankkonton istället för att användas där de behövs – i välfärden.

Sten Axelson Fisk