Flera decennier av högerpolitik har urholkat socialförsäkringarna, som har halkat efter löneutvecklingen och den ekonomiska tillväxten.
Tidningen Arbetets genomgång visar att transfereringarna som har betalats ut till hushållen – a-kassa, sjukpenning, pensioner, föräldraförsäkring, barnbidrag, med mera – successivt har minskat sedan 1990-talet.
Om en jämför den första och andra halvan av 2000-talet har socialförsäkringarna urholkats med motsvarande 43 miljarder kronor jämfört med löner och den ekonomiska utvecklingen.
Viktiga orsaker bakom försämringarna är Alliansens attacker på arbetslöshets- och sjukförsäkringen. Även bostadsbidrag och underhållsstöd har minskat i kronor och barnbidraget har minskat i relation till löneutvecklingen, vilka tillsammans motsvarar en ”besparing” för staten på 10 miljarder kronor per år.
Dagersättningen för asylsökande ligger under svältgränsen och har inte höjts sedan 1994, samtidigt som prisnivån har ökat med drygt 26 procent.
Som mest kan en ensamstående vuxen asylsökande, som själv ordnar boende, få 71 kronor om dagen, vilket förväntas räcka till mat, kläder, skor, sjukvård, medicin, tandvård, hygienartiklar och fritidsaktiviteter.
Att många socialförsäkringar inte är indexerade efter den ekonomiska tillväxten eller löneutvecklingen innebär att årliga nedskärningar genomförs automatiskt, utan aktiva beslut från politikerna.
Samtidigt som storföretagen och bankerna åter slår vinstrekord, minskar ersättningarna för de som behöver mest stöd i samhället. Framför allt är det ensamstående föräldrar, sjuka, arbetslösa och flyktingar, men även barnfamiljer som lever på marginalen, som drabbas av högerpolitikens nedskärningshysteri.
Det krävs kraftigt höjda ersättningar för de som har störst behov samt en årlig uppräkning (indexering) av socialförsäkringarnas nivåer för att tillgodose de sociala behoven och utradera den växande nyfattigdomen. ■
