foto: Natalia Medina
Kshama Sawant var ett av de stora dragplåstren.
Två dagar med sammanlagt 33 seminarier och två massmöten samlade i London över 1 000 deltagare i vad som hittills är den största socialistiska träffen som Socialist Party, Rättvisepartiet Socialisternas (RS) systerparti i England och Wales, någonsin har organiserat.
Kön ringlade sig lång till registreringsdiskarna. När seminarierna började blev en del av salarna så överfulla att besökare fick stå längs med väggarna och sitta på golvet utanför för att ta del av diskussionerna.
Teori, historia och praktiska exempel blandades med debatter.
Víctor Egio från Izquierda Unida, Spanien och sympatisör till Socialismo Revolucionario (SR), RS systerparti i Spanien, Laura Gutierrez från vänsterrörelsen Podemos i Spanien och Joe Higgins från Socialist Party Irland (SP) gav i seminariet med titeln ”En politisk röst för de 99 procenten” kampexempel från olika delar av Europa.
Higgins delade med sig av CWI:s lärdomar under de senaste två åren, orsakerna till de traditionella partiernas förfall och hur SP på Irland vunnit segrar mot åtstramningspolitiken.
Gutierrez redogjorde för vad den uppblossade gräsrotsrörelsen Podemos står för, medan Egio i stora drag berättade om SR:s syn på Podemos men även vänsterns kommande möjligheter och tänkbara fallgropar. Spanien går nu in i en kritisk period där en ny kraft för en arbetarregering skulle kunna utvecklas.
Två av talarna under stormötena var Kshama Sawant, fullmäktigeledamot för Socialist Alternative i Seattle, USA, och Paul Murphy, parlamentsledamot för Socialist Party Irland. Både på Irland och i USA har CWI den senaste tiden haft valframgångar och varit ledande i växande massrörelser: I USA i kampen för 15 dollar (110 kronor) i timmen i minimilön och på Irland mot vattenavgifterna.
Striden slutar dock inte efter valframgångarna. I USA fortsätter kampen mot de växande studieskulderna som tynger ner USA:s ungdomar – mot höjda hyror och för höjda löner och bättre arbetsvillkor åt USA:s lågavlönade.
I Ferguson bröt ett urbant klasskrig ut efter att Michael Brown, en ung obeväpnad afroamerikan, blev ihjälskjuten av polisen. De som protesterar är ungdomar utan tidigare kamperfarenheter, men många av dem drar ändå antikapitalistiska slutsatser. De ser sin egen situation som ett systemfel och inser att ingen kommer att rätta till det systemet utan att de tar till gatan och begär makten. Progressiva vågor sköljer över USA när amerikaner inser att deras barn kommer att ha en lägre levnadsstandard än vad de själva har haft. Det som skiljer oss från andra aktiva i USA är att vi är marxister. Vi tror på arbetarklassens styrka, vi har en analys och ett program.
På Irland blev Paul Murphy i oktober invald i parlamentet för Anti Austerity Alliance. Han blev vald på valfrågan om att stoppa vattenavgifterna. Efter valsegern är det den alla plötsligt pratar om. Samtidigt gör etablissemanget allt för att kväva rörelsen. De vet att en seger mot vattenavgifterna kommer att leda till nya kampanjer. När ekonomin börjar återhämta sig frågar sig folk ”varför får vi det inte bättre? Varför fortsätter åtstramningarna?” Uppgivenhet byts till ilska som byts till en vilja att förändra. Veckan innan Socialism2014 demonstrerade 200 000 personer på 100 olika platser på Irland mot vattenavgiften.
Lokalen fullständigt vibrerade av hopp och politisk styrka när kvällens stormöten avslutades med Internationalen. Känslan jag bär med mig efter Socialism2014 är att det i detta nu pågår stora omvälvningar i samhället och att CWI är en vital del av dessa rörelser. ■
