Kommunistiska Manifestet i nyutgåva
Knappast någon skrift är så omtalad som Kommunistiska manifestet som Karl Marx och Friedrich Engels skrev 1848, för 165 år sedan. Än idag ligger denna skrift i topp på listorna över världens mest lästa och betydelsefulla böcker.Ingenstans hittar man en bättre inkörsport till socialismens idéer och analyser än de som ges i Kommunistiska manifestet, som skrevs som en vägledning till handling – organiserad kamp för socialism.
Så vänta inte, beställ idag Rättviseböckers nyutgåva av denna socialistiska klassiker, som i många stycken egentligen bara blivit mer aktuell med åren.
Kommunistiska manifestet var en strids- och programskift som skrevs på uppdrag av Kommunisternas Förbund, en organisation som samlade socialister från en rad europeiska länder. Till en början såg det ut som att Manifestet skulle ta sig formen av frågor och svar om kommunismen. Ett av de utkast som Engels skrev under namnet Kommunismens grundsatser/principer kan laddas ner på www.marxists.org/svenska/ marx/1847/04-d054.htm.
Men Marx och Engels bestämde sig senare för att kalla skriften Kommunistiska manifestet.
Det var Marx som färdigställde den slutliga versionen som kom ut i början av 1848. Mycket har hänt sedan Manifestet kom ut för första gången och delar av skriften är föråldrad idag.
Manifestets författare skrev dock redan i förordet till den tyska upplagan 1872 års utgåva att de önskade göra vissa ändringar och strykningar, utifrån nya erfarenheter och lärdomar, inte minst från Pariskommunen 1871, men avstod ”eftersom Manifestet är ett historiskt dokument, som vi ej mer anser oss ha rätt att ändra”.
Historien [den skriftligt bevarade, skrev Engels i senare not] om alla hittillsvarande samhällen är historien om klasskamp. I denna klassiska mening summerar Manifestet den historiska materialismen. Klasskampen är historiens lokomotiv.
Sedan slavsamhällets uppkomst har förtryckta och förtryckare stått emot varandra. Under kapitalismen har klassmotsättningarna renodlats till en kamp mellan två motsatta klasser: bourgeoisien (kapitalistklassen) och proletariatet (arbetarklassen).
Mellan de två huvudklasserna finns också andra sociala skikt – en småborgerlighet i form av egenföretagare och småföretagare, bönder och mellanskikt/medelklassen. I Manifestet förutses att dessa skikt, som benämns som ”medelstånden”, kommer att proletariseras i takt med att den moderna monopolkapitalismen växer fram.
Så har också skett. ”Medelståndet” har helt tunnats ut och antalet arbetare i bred mening, både offentlig- och privatanställda, räknas nu till mer än 3 miljarder människor – nära 70 procent av världens vuxna befolk-ning (mellan 15 och 64 års ålder).
”Under de senaste tre decennierna har en global arbetsmarknad tagit form. Arbetskraften har vuxit med mer än 1 miljard människor efter att det skett en massiv förflyttning från ’bondgård till fabrik’ i Kina och and-ra nyindustrialiserade länder”, konstaterade McKinsey & Company (en slags rådgivningsbyrå för den globala kapitalismen) i en rapport från i fjol.
Redan i Kommunistiska manifestet skisseras det som vi idag kallar kapitalets globalisering. ”Behovet av en ständigt ökad avsättning för sina produkter jagar bourgeoisien över hela jordklotet. Bourgeoisien har genom sin exploatering av världsmarknaden givit alla länders produktion och konsumtion kosmopolitisk gestalt. Den har till reaktionens stora sorg undanryckt industrin dess nationella grund.”
Kapitalismens återkommande kriser är ytterst en följd av de moderna produktivkrafternas revolt mot de moderna produktionsförhållande-na – det privata ägandet och mot nationalstatens ”trånga kostym”.
Under kriserna förintas såväl produktion som arbetstillfällen, vilket resulterar i massarbetslöshet, sjunkande investeringar och minskad konsumtion.
”Under kriserna utbryter en samhällelig epidemi, vilken skulle ha förefallit alla andra epoker som en orimlighet: överproduktionens epidemi… Varigenom övervinner bourgeoisien kriserna? Å ena sidan genom det framtvingade tillintetgörandet av en massa produktivkrafter, å andra sidan genom erövringen av nya marknader och en grundligare utsugning av äldre marknader”. Dessa åtgärder bereder i sin tur väg för ”ännu våldsammare kriser och minskar medlen att förebygga kriserna”.
Är inte detta en slående beskrivning av dagens kapitalism?
I manifestet finns ett tiopunktsprogram, Kommunisternas Förbunds dagskrav, varav en del har blivit inaktuella medan andra faktiskt bara har blivit än mer brännande, som kravet på progressiv inkomstskatt, förstatligade av bankerna, ett integrerat transportsystem i offentlig regi, gratis skola och barnomsorg samt förstatligande av jorden (jordreform).
Marx och Engels erkände att de tio kraven var långt ifrån tillräckliga, men att en kamp för och ett genomförande av dessa krav oundvikligen skulle bli ett medel för en revolutionär omvandling av samhället – kapitalismens avskaffande.
Egendomsfrågan var och är det centrala. Det är ägandet av produktionsmedlen som ger kapitalisterna deras makt och rikedomar.
Ett förstatligande av storföretag, banker och de superrikas tillgångar omvandlar privategendomen till samhällsegendom, vilket i sin tur möjliggör en demokratisk planering av ekonomin.
Den del av Kommunistiska manifestet som känns mest förlegad är det sista avsnitten som polemiserar emot de socialistiskt färgade idéströmningar och utopier som florerade i början av 1800-talet och som hade det gemensamt att man inte visste hur och vilken rörelse som krävdes för att avskaffa kapitalismens lidande. Dessa idéer var en produkt av kapitalismens barndom, innan arbetarklassen trätt in på scenen.
Med manifestet kan vi konstatera att kapitalismen genom sin egen utveckling har ”smitt de vapen, som skall bringa den döden – de moderna arbetarna, proletärerna”.
Mot arbetarklassen och världens fattiga står dock en mäktig och superrik om än till antal liten klassfiende. Kapitalistklassen gör också allt för att köpa sig stöd och splittra de förtryckta. Nationalism, rasism och sexism är ytterst en följd av kapitalisternas strävan att behålla sitt klassherravälde.
Kapitalisterna skyddas också av staten med dess polis, militär, lagar och övervakning; ”Den moderna statsmakten är blott ett utskott, som förvaltar hela borgarklassens gemensamma affärer”.
Kapitalisterna förfogar dessutom över en enorm ideologisk/politisk propagandaapparat genom sin kontroll av media och det faktum att ”en viss tids härskande idéer var alltid blott den härskande klassens idéer”.
Det är genom att organisera sig politiskt och fackligt som arbetarklassen på allvar kan utmana kapitalistklassen, eftersom ”varje klasskamp är politisk kamp”.
Manifestet skrevs för att vara ett verktyg i bygget av socialistiska arbetarpartier och en internationell arbetarrörelse.
Socialismen är internationell eller ingenting. Samfälld aktion i de mest utvecklade kapitalistiska länderna ”är en av de första betingelserna för proletariatets befrielse”.
I en tid av kapitalets globalisering och en accelererande klimat- och miljökris är Manifestets slutord mer aktuell än någonsin; ”Må de härskande klasserna darra för en kommunistisk revolution. Proletärerna har i den ingenting annat att förlora än sina bojor. Men de har en värld att vinna. Proletärer i alla länder, förena er!”.
Per Olsson
Beställ från Rättviseböcker:
Kommunistiska manifestet
av Karl Marx och Friedrich Engels
Pris: 20 kr, plus porto
E-post: rs@socialisterna.org
www.socialisterna.org
tfn 08-605 94 03
