foto: Albert Bonniers Förlag
”’Det är revolution i Barcelona, grabbar.’ Han slängde upp sin näve också. ’Det är äntligen revolution’”. Det säger en av deltagarna på ett möte i Syndikalisternas lokal på Norra Skeppargatan i Gävle sommaren 1936 i boken Solidärer (Albert Bonniers Förlag, 2017) skriven av Anna Jörgensdotter.
Solidärer, som pendlar mellan livet i Gävle under 1930-talets senare hälft och det spanska inbördeskriget 1936-39, är en storslagen roman som är värd alla de berömmande recensioner som boken har fått. Det är en roman om klasskamp, antifascism, solidaritet och kärlek i en tid när Europa står vid avgrundens rand.
Boken är också en hyllning till arbetarnas Gävle och särskilt till stadens LS (syndikalisterna). Det går naturligtvis inte att skriva om arbetarnas Gävle utan att nämna Joel Hägglund, som efter att han emigrerade till USA under 1900-talets första år bytte namn till Joe Hill och blev socialist, agitator, organisatör och textförfattare till många odödliga kampsånger.
Ingemar och Klara är romanens två huvudpersoner. I romanen är de inte längre tillsammans, men kärleken finns kvar.
Ingemar är hamnarbetare och syndikalist, och vill åka till det Spanien där ”arbetarna äntligen har gjort revolt” och tagit över industrierna och jorden. Arbetarstyret är särskilt långtgående i Katalonien. I juli 1936, samtidigt som den alternativa folkolympiaden äger rum i Barcelona, inleder Franco sin och den väpnade kontrarevolutionens attack mot den spanska republiken, mot revolutionen. De spanska fascisterna, Falangistpartiet, blev Francos politiska parti som idag åter framträder i den spanska nationalism som mobiliseras mot Katalonien.
Den spanska revolutionen väckte hopp och tände gnistan i en tid av historiska nederlag för arbetarklassen. År 1933 hade Hitler tagit makten i Tyskland och krossat den tidens starkaste arbetarrörelse i Europa, och i Italien härskade Mussolinis fascister. Samtidigt konsoliderade stalinismen i Sovjetunionen sin makt, vars skräckvälde och blodiga övergrepp på oktoberrevolutionens ideal också skulle sätta sina tragiska avtryck i Spanien efter år 1936.
Arbetarna och den fattiga landsbygdsbefolkningens svar på Franco var att dels beväpna sig och dels expropriera exploatörerna. Kollektiviseringen och den egna beväpningen gjordes mot såväl den sittande folkfrontsregeringens vilja som mot exempelvis den brittiska och franska regeringen. Även den stalinistiska regimen såg med oro på den revolutionära jäsningen i Spanien och fruktade att den skulle ge impulser till kamp för att återupprätta oktoberrevolutionens socialistiska demokrati i Sovjetunionen.
Medan Hitlertyskland och Italiens fascistiska regim gav militärt stöd till Franco gömde sig Europas påstådda demokratier bakom den överenskommelse om nonintervention – ickeingripande – som ett tjugotal regeringar hade ställt sig bakom, bland dem Tysklands och Italiens diktaturer som i skydd av denna pakt bedrev krig mot Spaniens folk.
Den svenska socialdemokratiska regeringen stod bakom den så kallade noninterventionspakten och utrikesminister Richard Sandler hävdade att ”freden gagnas bäst om varje folk får hjälpa sig själv”, vilket betydde att man vände Spaniens arbetare ryggen och lät landet förblöda. Men arbetarrörelsens kämpande delar, gestaltade i Ingemar och Klara, ställde självfallet upp bakom republiken och revolutionen. Flera hundra från Sverige kom också att ansluta sig till de internationella brigaderna som stred mot Franco i Spanien.
”Det enda sättet att vinna kriget är att sprida revolutionen”, ropade högtalarna i Barcelona som hösten 1936 är en stad styrd av arbetarna och deras organisationer. Kriget mot Franco var ett socialt befrielsekrig – ett klasskrig – och om det begränsades till att försvara den kapitalistiska ordningen skulle det bakbinda massorna.
Det var arbetarnas revolution som slog tillbaka och avväpnade fascisterna 1936. Försvaret av Barcelona gav ett exempel. ”Staden skulle inte tas och togs inte. Inte Barcelona. Arbetarnas stad”. En av dem som deltog i det revolutionära och segerrika försvaret av Barcelona var Conxa, textilarbeterska och vars pappa varit med om att bilda det anarkosyndikalistiska CNT som på 1930-talet var en massrörelse.
I Solidärer levandegörs den enorma massrörelsen för arbetarstyre i Barcelona och Katalonien. Conxa är med i den arbetarmilis som försvarar Barcelona. Men Conxa och de andra arbetarkvinnorna skulle snart kallas bort från fronten, då de första som folkfrontsregeringen avväpnar är arbetarkvinnorna.
Vid årsskiftet 1936-37 började Ingemars resa från Gävle till Spanien för att slåss mot fascismen – ”kapitalismens ändstation”. Som medlem i den internationella brigaden kan Ingemar följa hur det revolutionära innehållet i kriget blir allt mer nedtryckt. Regeringen – ivrigt påhejad av stalinisterna – avväpnar arbetarna, och milisen blir allt mer en ordinär armé, vilket resulterade i ett inbördeskrig inom inbördeskriget när regeringen gick till våldsam attack mot arbetarstyret och den revolutionära milisen. Särskilt blodigt blev inbördeskriget i inbördeskriget i Barcelona i maj 1937, som sedan följdes av en stalinistledd förföljelse av vänsterorganisationer som CNT/FAI och inte minst POUM.
Det blev en vändning till Francos fördel, som i takt med att krigets sociala innehåll tömdes kunde vinna allt fler militära segrar.
Hemma i Gävle följde Klara det spanska inbördeskrigets utveckling och lyckligtvis får hon ha jobbet kvar efter att ha fött en dotter i början av 1937. Två veckors ledighet efter födseln var det enda som Klara fick av fabrikens manlige chef som gärna såg att hon inte kom tillbaka.
Men efter två veckor är hon tillbaka på jobbet. Även i arbetarrörelsen får kvinnorna liten plats. Av den anledningen håller Klara och andra kvinnor som vill engagera sig och diskutera allt som har med kvinnors rättigheter att göra sina egna möten.
I Klaras lägenhet bor också Hellgren, som länge gick utan jobb och som inte är lika politiskt medveten som Klara. Men antifascismen delar de, och en gång kommer Hellgren efter att ha slagit en ledande nazist i Gävle till marken. Det ska dock ta lång tid innan han accepterar att barnet är ingens, bara sitt eget.
Solidärer är en bok som man bara inte vill ska ta slut. Trots att det handlar om en tid som färdas mot mörkret finns hoppet och framtiden i Klaras befrielsekamp.
Solidärer är helt enkelt en väldigt bra bok, en årets julklapp om man så vill. ■
Författare: Anna Jörgensdotter
Förlag: Albert Bonniers Förlag
Utgivningsår: 2017
Antal sidor: 376
