Solidaritet med kurderna

2015-09-16 11:59:50


Folkliga protester möts med våld, arresteringar och attacker. Erdoğans terrorkrig mot kurderna måste stoppas.

I Turkiet pågår en massiv repression mot kurder, socialister och inte minst mot vänsterpartiet HDP. Turkiets bombkrig mot kurderna är ett försök av president Erdoğan att återta kontrollen och rita om den inrikespolitiska kartan till sin fördel inför nyvalet i november.

Den turkiska AKP-regeringen har samtidigt trappat upp kriget mot kurderna genom att belägra staden Cizre på den turkiska sidan av gränsen till Syrien. Det undantagstillstånd som har utlysts mot staden är en regelrätt statsterrorism där invånarna har hållits vakna om nätterna av skottlossning och högtalarmeddelanden. För stadens över 100 000 invånare har totalt utegångsförbud rått.

Flera uppges ha dödats av militärens krypskyttar, däribland en kvinna som uppfattades trotsa utegångsförbudet genom att stå i dörröppningen till huset. Under den korta tid utegångsförbudet bröts i söndags begravdes de döda och begravningstågen förvandlades till massprotester med tiotusentals deltagare.

Det prokurdiska vänsterpartiet HDP varnar för den humanitära katastrofen i staden som ständigt förvärras då bristen på rent vatten är påtaglig. HDP-ledaren Selahattin Demirtaş gjorde flera försök att ta sig in i den belägrade staden och fick följe av HDP-politiker och anhöriga till människor i Cizre. De  stoppades flera gånger av tungt beväpnad turkisk polis innan de lyckades ta sig in.

Den 8 september attackerades det prokurdiska vänsterpartiet HDP:s huvudkontor i Ankara, vilket följdes av ytterligare attacker mot över 120 av HDP:s lokala kontor. Erdoğan anklagar HDP-ledaren Demirtaş för att stödja terrorism och riktar svepande anklagelser mot honom och HDP för högförräderi.

Det är uppenbart att president Erdoğan och hans parti AKP räds effekten av parlamentsvalet den 7 juni då HDP lyckades ta plats i parlamentet med 13 procent, en bra bit över 10-procentspärren, vilket berövade AKP från egen majoritet.
I Bakur (den kurdiska benämningen av kurddominerade områden i Turkiet) har städer och byar utsatts för terror och övergrepp när de har isolerats av en militär ockupation. Invånare har mördats, utsatts för brutalt våld och övergrepp.

Erdogans krigshets och extremnationalistiska språkbruk har gett de fascistiska grå vargarna MHP självförtroende att gå till attack mot kurdiska butiker och civila i vad som närmast kan beskrivas som en Kristallnatt. Krossade rutor, misshandlade kurder och riktade mord präglar nu vardagen.

Samtidigt fortsätter Erdoğan att intensifiera bomberna över PKK-fästen i den kurdiska regionen i norra Irak (södra Kurdistan) dit han även har sänt marktrupper. På hemmaplan stöds detta av MHP-aktivister som i demonstrationer skanderar sitt stöd för kriget mot kurderna och uppmanar till folkmord, samtidigt som kurder och socialister arresteras i hela landet.

Den turkiska staten har blockerat och stängt ned tidningar och webbsidor. Dagligen sker omfattande våldsdåd och kränkningar av mänskliga fri- och rättigheter.

Missnöjet med Erdogans maktfullkomlighet har gett HDP stora möjligheter att nå ut bland den turkiska arbetarklassen, vilket Erdoğan besvarar med en växande repression mot all form av opposition.
Folkliga protester möts med våld, arresteringar och attacker. Turkiets utveckling går nu mot ett allt mer odemokratiskt och auktoritärt styre som upprätthålls med våld. Erdoğan har kallat till nyval den 1 november och hoppas kunna fullborda det som misslyckades i juni. Men det är omöjligt att genomföra ett demokratiskt och fritt val i Turkiet så länge som våldet pågår.

Solidariteten med kurderna är idag lika nödvändig som under Islamiska statens (IS) belägring av Kobanê, samtidigt som protesterna nu måste riktas mot den turkiska staten. ■