Det var Stockholms Stads arbetarfientliga upphandlingar som möjliggjorde för sopföretagen att maxa sina vinster genom kollektiva lönesänkningar på upp till 7 000 kronor i månaden och 20 procent längre arbets- dag, vilket drabbade sju sopgubbar på Liselotte Lööf tidigare i februari.
Svaret blev att alla sopgubbar vägrar övertid och nu följer de arbetsmiljölagar som företagen tidigare bortsåg ifrån. Sopgubbarna arbetar därför nu 8 timmar om dagen och går sen hem, till skillnad från tidigare då många fick hämta sopor på fritiden för att klara den osannolikt stora arbetsbördan. Sopbilarna tar nu bara cirka 25-30 procent av den sopmängd de brukar – ett slående exempel på hur sopgubbarna har slitit i åratal.
Entreprenörerna kan inget annat än godta kampmetoden – de kan ju inte bara förkasta arbetsmiljölagarna – och pekar nu istället finger åt fastighetsägarna, vilka de hävdar har huvudansvaret för att snön skottas bort vid sopkärlen.
På Stockholms stad skärper man nu dock tonen mot företagen.
– Entreprenörerna har åtagit sig att lösa uppdraget, så då får man se till att lösa det, säger Katarina Jönsson vid Trafikkontoret, ansvarig för insamling av hushållsavfall.
Med andra ord: Soporna ska hämtas till vilket pris som helst.
Samtidigt ryktas det om att entreprenörer tar in bemanningsföretag, för att hämta upp sopor med hjälp av papperslösa flyktingar till slavlöner. Arbetsgivarnas smutsiga metoder under hela året understryker emellertid behovet av en upptrappning utöver att vägra övertid.
Om inte arbetsgivarna backar under onsdagens förhandlingar är det ytterligare ett tecken på att de försöker rida ut och betala sig igenom striden. Vad ska då hända?
Transportarbetarförbundet måste utlysa demonstation mot både entreprenörerna och Stockholms Stad – vilka ytterst är ansvariga – samt på allvar diskutera strejk. Om papperslösa utnyttjas måste de erbjudas medlemskap i facket, att deras rättigheter tas i försvar mot att de vägrar att utföra sina kollegors arbetsuppgifter.
Striden gäller inte bara sopgubbarna utan alla arbetare som riskerar möta samma attacker efter Arbetsdom- stolens prejudicerande dom i frågan. Om inte LO gör något måste initiativet i så fall komma underifrån, med budskapet: ”Agera, annars går vi utan er”.
Mattias Bernhardsson