Den finska kapitalistklassen låter – precis som sina europeiska kollegor – arbetare, ungdomar, pensionärer, invandrare o s v betala för den kris som de själva har skapat. De använder oron och krisstämningen för att tvinga igenom försämringar som allvarligt försvagar arbetarklasen och fackföreningarnas ställning: försämringar för arbetslösa, otryggare anställningar, bemanningsföretag etc öppnar precis som i Sverige dörren för en låglönemarknad.
Att Vänsterförbundet och Socialdemokraterna deltar i detta genom att sitta i den högerledda regeringen är ett historiskt svek. De senaste åren har fackföreningarna gått ut i flera viktiga strejker för att stoppa försämringar: Pappersarbetare, hamnarbetare, bussförare m fl har i alla fall delvis kunnat stoppa en del attacker.
Samtidigt har många anställa marscherat ut från sina arbetsplatser i protest mot nedskärningar och nedläggningar. Istället för att bygga vidare på denna gryende radikalisering och kampvilja, för att bygga en landsomfattande kamprörelse mot högerpolitiken, har Vänsterförbundet och Socialdemokraterna huggit arbetarnas kamp i ryggen, genom att själva sätta sig i kapitalets regering.
Att de härskande har fått blodad tand ses tydligt i hetsjakten mot transportarbetarfacket AKT.
Oavsett sanningshalten i anklagelserna mot AKT:s ordförande om sexuella trakasserier, är det uppenbart att media och de styrande gör allt för att affären ska försvaga en av de mer kampvilliga fackföreningarna i Finland.
Sosialistinen Vaihtoehto och CWI menar att oppositionella inom Vänsterförbundet och de inom fackföreningsrörelser som vill ta kamp mot denna politik måste samlas för att diskutera hur motståndet kan formeras.
FFC/SAK borde uppvaktas med krav att följa exemplen från Europa, med en strejkrörelse där en endags politisk strejk mot regeringen, med full mobilisering av medlemmarna, kan vara ett första steg. I det måste ingå en diskussion om hur arbetare och ungdomar ska få en politisk röst som också deltar i kampen mot nedskärningar, lönesänkningar etc. Helt enkelt ett nytt kämpande arbetarparti.
Sosialistinen Vaihtoehto och CWI stödjer alla initiativ i den riktningen, samtidigt som vi betonar nödvändigheten av att bygga ett starkt och välorganiserat socialistiskt alternativ inom en sådan motståndsrörelse.
Det finns ingen lösning på kapitalismens kris inom kapitalismen. Karl Marx hade rätt när han sa att kriserna är en organisk del av systemet, orsakat av det enkla faktum att arbetarna under kapitalismen inte får betalt för det fulla värdet av vad de producerar och därmed inte kan köpa tillbaka de varor de har producerat.
Kapitalismen måste avskaffas och ersättas av ett system där jakten på vinster ersätts av ett system där resurserna fördelas efter behov, enligt en demokratiskt beslutad plan.
I praktiken innebär denna demokratiska, socialistiska politik krav på förstatligande av banker och storföretag, under demokratisk kontroll och styre underifrån av arbetare, fackföreningar, folkvalda och konsumenter.
Jonas Brännberg