Irlands nej och arbetarkampen runt om i Europa kastade sin skugga över EU:s toppmöte under midsommarhelgen. Ett toppmöte som slutade i splittring och fortsatt paralysering. Och knappt hade EU-topparna kommit hem innan Polens president började fundera högt om huruvida han skulle ratificera Lissabonfördraget eller ej.”Det finns mycket som tyder på att Lissabonfördraget förlorat sin legalitet eftersom ett land sagt nej”, menade en av den polske presidentens rådgivare i söndags.
Om ett land säger nej har fördraget fallit. Punkt slut. EU-toppmötet försökte hitta en väg ut ur den återvändsgränd man hamnat i efter Irlands nej. Men misslyckades. Det EU-toppmötet kunde enas om var att skjuta upp avgörandet om Lissabonfördragets framtid till nästa möte i oktober. Detta kallades för att ta en ”tankepaus”, vilket ska läsas som att nu följer månader av korridormygel och diskussioner bakom stängda dörrar för att om möjligt kunna dra igång den avstannade ratificeringsprocessen.
Men varje försök att väcka Lissabonfördraget till liv kommer att öka avståndet mellan vanligt folk och EU:s arroganta maktelit. Det finns ingen väg bort från fortsatta kriser och EU-splittring. Även om processen mot ökad splittring hela tiden bromsas av motverkande faktorer i form av konkurrensen från andra kapitalistiska makter och block samt rädslan för arbetarklassens kamp och reaktion.
”Midsommarhelgens toppmöte visade upp ett EU som inte bara hamnat i en av sina återkommande institutionella kriser utan också odlar interna gräl i världspolitiskt viktiga frågor”, skrev Dagens Nyheters Ingrid Hedström i en kommentar efter mötet.
Det var inte bara Irlands nej som skapade splittring och villrådighet. Även i andra frågor – miljö, jordbruk, fiske och EU:s utvidgning – lyste enigheten med sin frånvaro.
Däremot råder enighet inom EU vad gäller nya murar mot flyktingar och fortsatt militarisering.
Strax innan toppmötet hade EU-parlamentet antagit det så kallade återvändandedirektivet.
Asylsökande som fått avslag och människor som tagit sig in i Europa olagligt ska kunna hållas i förvar i 18 månader. Även barn kan hållas fängslade.
EU:s fortsatta militära upprustning är en prioriterad fråga för de styrande i Frankrike som tar över som EU:s ordförande den 1 juli.
När problemen tilltar i de egna länderna söker de styrande skydd bakom nationalism och ”sin stat” med hänvisning till att viktiga intressen står på spel, vilket EU-toppmötet gav besked om.
Stämningen på toppmötet kunde liknas vid den som råder på en midsommarfest som regnar bort.
Finlands utrikesminister Alexander Stubb klagade efteråt att: ”Medlemsländerna tar sina egna, nationella problem till mötena. Det uppstår inte heller någon ordentlig diskussion och alla reser hem från toppmötena frustrerade och på dåligt humör” (SVT den 23 juni).
Det är uppenbart att Stubb inte kan dölja sin irritation över att exempelvis Frankrikes regering, som är hårt trängd av arbetarnas strejker och protester mot höga bränslepriser, krävde sänkt moms och skattesubventioner på mat och bränsle, vilket bland annat Tyskland och Sveriges regeringar gick emot.
I flera EU-länder, inte bara Frankrike, har militanta protester genomförts mot de höga bränslepriserna. Långtradarchaufförer, bönder och yrkesfiskare (egna företagare) har använt sig av arbetarklassens kampmetoder – strejker och blockader – för att sätta press på regeringarna. Symptomatiskt är att belgiska långtradarchaufförer blockerade Bryssel i samband med att toppmötet öppnades. Irlands nej och EU:s förtroendekris ger EU-motståndet ny kraft i Sverige och i andra länder.
