Sri Lanka: Fortsatt krig mot fattiga och tamiler

2009-07-08 13:49:31




Det nästan 30 år långa inbördeskriget på Sri Lanka tog slut i maj när den singalesis­ka regeringen slutgiltigt krossade de tamilska tigrarna. Men krigsslut betyder inte stabilitet. Allt tyder på att förtrycket av den tamilska minoriteten nu trappas upp, samti- digt som landet befinner sig i svår ekonomisk kris.

– Det enda sättet att undvika hot och attacker är att inte göra något alls.
Det sa Srinath Perera från United Socialist Party (USP) när han i maj förra året besökte Sverige.
USP är Rättvisepartiet Socialisternas systerparti på Sri Lanka. Ända sedan USP bildades som parti på 1980-talet har man stött den tamilska minoritetens kamp för sina rättigheter, samtidigt som man organiserat gemensam kamp för singalesiska och tamilska arbetare. Det har lett till att partiet har vunnit stort stöd och förtroende bland tamiler, men det har också gjort partiets medlemmar till måltavlor för regeringens våldsamma repression.
Totalt 100 000 människoliv har kriget kostat: ett talande exempel på dess blodighet ges av att det mellan 2006 och 2008 dödade fler människor än kriget i Afghanistan.

2002 års fredsavtal blev aldrig annat än en pappersprodukt. Därefter har Sri Lanka långsamt närmat sig den katastrof som kulminerade i en humanitär tragedi i januari i år, då regeringsstyrkorna ringade in de tamils­ka tigrarna – och tiotusentals civila tamiler – på ett försvinnande litet och hastigt krympande landområde i nor­ra Sri Lanka. Även om fredsavtalet al­drig kom i närheten av att förverkli- gas, var det ett uttryck för en ökande krigströtthet bland regeringens soldater, kombinerat med en ökande sympati för tamilernas situation bland den singalesiska majoriteten.
Det var emellertid en snabbt förlorad sympa­ti. Enligt Srinath Perera utraderades den helt i och med den bussbomb som dödade 43 civila år 2006. Men redan året innan betydde Rajapaksas seger i presidentvalet ökad polarisering. Delvis på grund av att LTTE uppmanade tamiler till röstbojkott, kunde Rajapaksa med stöd från det öppet nationalistiska partiet JVP bli landets första president som kommit till makten enbart med stöd från den singalesiska befolkningen. Rajapaksa hade aldrig för avsikt att implemente­ra fredsavtalet eller att lösa konflikten med LTTE via förhandlingsbordet. Han har tvärtom underblåst de nationalistiska, rasistiska stämningarna ge­nom att föra en politik som behandlar alla civila tamiler som ”tigrar” innan motsatsen bevisats.
Den singalesiska regeringen har skytt få medel: år 2006 stängde man av motorvägen A9 och hindrade därmed effektivt mat och förnödenheter från att nå den tamils­ka civilbefolkningen i norr.
När regeringen den 20 april bröt igenom några av LT­TE:s sista fästen, slussades de civila tamiler som äntligen kunde lämna krigszonen till de läger där många av dem fortfarande befinner sig. Medan kriget pågick var lägren delvis stäng­da för omvärldens media och hjälporganisationer, men öppna för singalesisk militär, som uppgavs göra regelbundna razzior för att hitta LTTE-sympatisörer, vilket tillsammans med den akuta bristen på bostäder, mat och mediciner fick dem att likna koncentrationsläger.

Svenska medias spegling av ­kriget under våren har förmedlat bilden av LTTE som en isolerad, fundamentalistisk terrorgerilla. I själva verket har LTTE haft ett brett stöd bland den tamilska befolkningen, som i huvudsak bor i landets östra och norra de­lar. Som mest kontrollerade LTTE en tredjedel av Sri Lanka, hade 12 000 man i sina beväpnade styrkor, men också omfattande social service, med  allt från skattekontor till trafikpoliser, vilket gjorde att man fungerade som en stat i staten.
Att LTTE nu har krossats av Raja­paksas regering betyder inte att den tamilska minoritetens kamp för språkliga och politiska rättigheter är över.

Allting tyder just nu på att regeringen kommer att öka repressionen mot den redan förödmjukade tamils­ka befolkningen. Den singalesiska ar­mén, vars antal fördubblats sedan år 2005, ska nu utökas med ytterligare 100 000 soldater, och det ryktas om att singalesiska bosättningar planeras i de områden som tidigare kontrollerades av LTTE. När president Rajapaksa tillkännagav segern i parlamen- tet den 18 maj lät det så här:
– Det finns inte längre några minoriteter i det här landet. Det finns bara två samhällen: ett som älskar det här landet och ett som inte gör det.
Reaktionen från omvärldens regeringar har hittills stannat vid en axelryckning. Den 11 juni skrev The Economist att den singalesiska regeringens seger över LTTE ”borde vara en anledning till ett nästan universellt firande”, trots att man så sent som dagen innan konstaterat att det är osannolikt att diskrimineringen av tamiler kommer att minska under de närmaste åren.
Sifforna över antalet döda mellan januari och maj i år varierar mellan 7 000 och 20 000. Trots den uppenbart desperata situation civila tamiler befann sig i både i krigszonen och i flyktinglägren utanför dem, lyckades FN:s säkerhetsråd inte ens ta upp frågan till diskussion. Human Rights Watch kallar FN:s brist på agerande för ett misslyckande av historiska proportioner (den 22 juni). I själva verket är det bara ännu ett exempel på att FN förlamas så snart ett ingripande kan skada något av medlemsländernas intressen – och ingriper när det finns intressen att rädda.
Att stödja tamilerna är ingen lönsam affär, däremot har både Kina och Ryssland, permanenta medlemmar i säkerhetsrådet, sålt vapen till den lankesiska regeringen.
Också Indien har backat upp den lankesiska regeringen, eftersom man fruktat att en framgång för tamilernas kamp på Sri Lanka skulle sporra uppror bland den tamilsktalande befolkningen i södra Indien.
 
Under kriget låg krigsutgifterna på omkring 5 miljoner dollar (39 miljoner kronor) om da­gen, vilket placerat landet på världens topp tjugo-lista över militära utgifter. Det har gjort att inflationen le­gat kvar på de senaste årens nivåer kring 20-30 procent, samtidigt som arbetslösheten ökat dramatiskt eftersom fler än 50 företag och fabriker stängts under krigsmånaderna och omkring 300 000 av den privata sektorns 6,1 miljoner anställda förlorat jobben.
Marxister har aldrig försvarat terrordåd som politisk metod. USP har hela tiden kritiserat LTTE:s attacker som mördat åtskilliga oskyldiga singa-leser och påpekat att det aldrig kommer att erbjuda en väg framåt. Men samma typ av återvändsgränd står regeringens blodiga seger för. Tamilernas nederlag betyder inte bara att LT- TE nu besegrats, utan också att Sri Lankas härskande elit har lyckats spe­la ut landets arbetare mot varandra. Den tamilska befolkningens nederlag och förödmjukelse kommer på sikt att delas också av den breda massan av singaleser.
Det är redan nu fattiga och arbeta­re, oavsett etnisk tillhörighet, som får betala krigets kostnader med förlora­de jobb och skenande matpriser. Den enda verkligt hållbara vägen framåt skulle vara majoritetens – singalesers och tamilers – gemensamma organisering och kamp underifrån.
För ett demokratiskt och socialistiskt Sri Lanka – försvara tamilernas rätt till nationellt självbestämmande.
Ulrika Waaranperä

Vill du hjälpa till? Offensiv och Socialistiskt Alternativ behöver ditt stöd!

 

Med reaktionär blåbrun högerregering och otaliga kapitalistiska kriser behövs mer än någonsin en röst som försvarar arbetares rättigheter, bekämpar rasism och sexism, kräver upprustning av välfärden och tryggare jobb istället för försämrad anställningstrygghet, fortsatta nedskärningar och marknadshyra. Som ger ett socialistiskt alternativ till kapitalismens orättvisor, klimatkris, krig och flyktingkatastrofer.

Stöd vårt arbete: Swisha valfritt belopp till 123 311 40 48. Om du vill engagera dig mer finns mer info här!