Stadsdelsråd för Husby

2013-07-02 10:53:25




En dryg månad efter kravallerna i Husby har integrationsminister Erik Ullenhag till sist dragit runt i Husby i sällskap med en hord av fotografer, samtidigt som Järvastadsdelarnas moderatledare när detta skrivs bjuder på tårta till en utvald del av ”de goda krafter” som de anser har återställt lugnet.

De politiska makthavarna har ­hittills haft mycket litet att erbjuda, annat än löften om synligare närpoliser och fler lunchgäster till förorten genom en utflyttning av Diskrimineringsombudsmannen till Tensta eller Rinkeby och några kommunala förvaltningar, som mest handlar om att spara lokalkostnader.
”Om vi nu ska ha flyttkarusell vore det kanske bättre att flytta tillbaka våra egna förvaltningar”, skriver Mats Leander från nätverket Järvas Framtid i en ironisk insändare till DN, med tanke på att de stadsdelsför­valtningar som verkligen behöver en närkontakt med sina områden slogs ihop och flyttades till Kista industri­område för fem år sedan.
Erik Ullenhag är också en stark anhängare av ännu ett nyliberalt experiment med skatte- och regelbefriade frizoner som i tredje världen.

Varför inte bara återta de katastrofala utförsäljningar som skett av Tenstas och Rinkebys centrum, till först Boultbee och sedan Fast Partner, blodsugare som har fortsatt med att ruinera affärsinnehavarna med innerstadshyror?
Den socialdemokratiska oppositionen har för sin del inte mycket mer att säga än att integrationsminis­terposten borde avskaffas och förortens problem likställas med bruksor­ternas.
Varken Alliansen, S eller större delen av svenska media vill se förortens problem som en konsekvens av det nyliberala systemskifte vars skenande klassklyftor i snabb takt segre­gerar hela samhället – och värst drabbar de fattiga förorterna.
Medan förortens folk betraktas som ”bidragstagare” vägrar makthavarna att erkänna sambandet med de enorma resurser som har ­berövats skolor, vård, omsorg och hyresrätter och som genom skattesänkningar, bidrag, avdrag och privatiseringar getts till dem som redan har – med borttagna eller kraftigt sänkta arvs-, förmögenhets-, fastighets-, bolags- och inkomstskatter och frikostiga RUT- och ROT-avdrag o s v.

När det stadsdelsråd som nu bildas efter kravallerna i Husby ska fila på ett öppet brev till såväl Rinkeby-Kistas lokala politiker, som till Stockholms stad, riksdag och regering måste det utgå från att oroligheterna har sina rötter i den arbetslöshet och svaga skolor, som tillsammans med fattigdom, trångboddhet, diskriminering och brist på en meningsfull ­fritid slår allra hårdast mot de unga i vår ort.
Det är sjukt att ett snabbt ­växande Stockholm med akut brist på allt från bostäder, kollektivtrafik, renoveringar och klimatanpassningar av äldre bostäder till kroniskt underbemannade förskolor, skolor, fritidsgårdar, biblio­tek och träfflokaler till sjukvård, socialtjänst och omsorg om äldre och funktionshindrade – inte kan garantera riktiga jobb åt alla.
Vi lever i en stad där lärare, läkare, sjuksköterskor, socialarbetare och personal inom äldreomsorgen alla slår larm om en ohållbar situation – – vilket också kommer att lyftas av sensommarens och höstens Folkkampanj för gemensam välfärd, som kulminerar i stora manifestationer den 21 september.
Allt detta kräver en helt annan och socialistisk politik för behov, inte vinst.

Samtidigt som vi måste resa krav på en grundlig och oberoende behovsanalys av det som hindrar en utveck­ling av vår egen förort, känner vi själva in på bara skinnet var många av de särskilda bristerna finns.
En särskild granskning måste göras av de fallande resultateten i Järvas och andra förortsskolor. Denna måste kopplas till en kartläggning av vilka åtgärder som krävs för en likvärdig grundskola, som kan kompensera för bristande språk- och förkun­skaper och garantera förortens unga jämlika förutsättningar till studier och yrkesutbildningar.
En tredje kartläggning behövs av hur många fler arbetslösa unga ­vuxna än de siffror som vanligen nämns är, och som behöver stöd av särskilda jobb- och utbildningsprogram.
Vi har svårt att förstå varför allt tal om introduktionsplatser och lärlings­utbildningar inte kan följas av handling, och varför inte till exempel byggutbildningar av arbetslösa ­ungdomar kan kopplas till Svenska Bostäders renoveringar?

Vi kommer som ett sporrande exem­pel att bjuda in företrädare för den satsning som görs på varsamma renoveringar, sommarjobb, byggutbildningar, gym och fritidsgård etc av det hyresgäststyrda bostadsföretaget Hovsjö Telge – med ett ”hub” i den nedlagda Hosvjöskolan som nav.
Det finns en stark önskan från nätverket Järvas Framtid, det nya stadsdelsrådet och Husbys alla hemlösa föreningar om att delta i uppbyg­get av ett liknande nav med tillräckliga utrymmen för möten, studier, läxhjälp, nattvandrare, kultur, folkhögskolekurser, sport o s v.

Krav har därför växt fram på ett kombinerat Allaktivitetshus och utvecklingscentrum för jobb, utbildning och kultur med mera, till exempel i den nedlagda ­Dalhagsskolan som bara väntar på att få sitt öde avgjort.
Vi tror också på en fortsättning, där tidigare lösa idéer om ett kulturhus i Husby i den strukturplan som nu ligger på is kan samordnas med önskemålen om en mer folklig och Fryshusetliknande satsning på ­Norra Järva, med frikostiga utrymmen för både inomhusidrott och kultur o s v – vilket skulle kunna bli en ­ovärderlig sporre för Järvas ungdomar.
Arne Johansson