”Vi har förhindrat en finansiell härdsmälta”. Så motiverar finansminister Anders Borg (m) och kommun- och finansmarknadsministern Mats Odell (kd) ett nytt krispaket på 50 miljarder kronor, där staten är beredd att stå för upp till 100 procent vid en nyemission för stärkt kapitalbas. Till krisen i kom- muner och landsting lovas ännu ingenting.Detta beskrivs av regeringen som helt nödvändigt för att rädda de sven- ska banker som idag dignar under kapitalismens kris och svindlande affärer i Baltikum, kraschande riskkapitalbolag och hedgefonder.
Samma regering som anser att staten inte ska äga företag och som gick till val på att t ex sälja ut både sin andel i Nordea och det helstatliga bolåneinstitutet SBAB till hugade spekulanter tvingas nu istället rycka ut för att med skattebetalarnas pengar rädda kapitalismens finanshajar.
Faktum är att bankernas kris och oförmåga att låna ut nu är så djup att det hotar överlevnaden för mängder av små, medel-stora och till och med stora företag som lastbilstill- verkarna Volvo och Scania. Även byggmaterielindustrin är så oroad över otillräckliga investeringar i bostadsbyggandet att de ropar på en statlig byggfond.
När till och med Anders Borg idag säger att ”Jag tror knappast att bankerna kommer att känna ett samhällsansvar. Det är inte det som driver dem”, är det dags att säga ”Nu räcker det!”.
Vad vi nu ser är en fundamental kris för kapitalismen som kräver ett so- cialistiskt svar. Där ännu få andra vågar säga sanningen förklarar Rättvisepartiet Socialisterna att ”kejsaren är naken”. Dagens bankrutta banker måste snarast förstatligas utan kompensation till andra än små aktieägare och pensionsfonder.
Med ett samhällsägt bankväsende under kontroll av de anställda underlättas också en nödvändig socialisering av den hotade bilindustrin, energisektorn och de stora byggbo- lagen till förmån för en demokratisk omställning av produktionssättet till försvar för jobben, välfärden och klimatet.
