foto: Paul Mattsson
Corbyn måste vända det politiska missnöjet åt vänster, inte lämna målet öppet för högerpolitik och rasism.
Storbritanniens premiärminister Theresa May har utlyst nyval till den 8 juni. Detta bara sju veckor i förväg och ett par månader efter att hon lovat att inte utlysa val för att hålla landet ”ekonomisk stabilt”.
Tidpunkten för valet är både intressant och misstänkt. Det är bara ett par månader efter den tragiska terrorhändelsen i Westminister med fyra dödade och 50 skadade. En ökning av nationalism och rasism följde. Vi har sett staten förstärkas och krav på stängda gränser från UKIP och högern i det konservativa partiet. Mays skäl att utlysa detta val är med hennes ord att ge Storbritannien ”frihet att kartlägga sin egen väg i världen” och en stark regering som tar landet ut ur EU. Kort sagt vill hon bli av med motståndet mot hennes Brexitpolitik.
Dagen efter tillkännagivandet hade Daily Mails förstasida rubriken ”CRUSH THE SABOTEURS” (Krossa sabotörerna). Det gav en koppling tillbaka till tidningens fascistiska rötter när den välkomnade Mussolinis fascister i Storbritannien på 1930-talet. Media och regeringen kräver att allt motstånd mot deras Brexit krossas. Det är detta som Corbyn och Labour och alla till vänster måste slåss emot.
Opinionsmätningarna den 26 april visade att de konservativa (Tories) låg på 45 procent (minus 3 sedan förra mätningen) me-dan Labour låg på 29 procent (plus 4). Liberaldemokraterna hade 10 procent och UKIP 7.
Om valkampen ska handla om något är det frågan om Brexit. May vill presentera sig som ”Brexitpremiärminister”, fastän hon själv röstade för att stanna i EU. Sanningen är att hon försöker konsolidera mer makt till sig själv och Tories. Hon vill använda Brexit till en avveckling av minsta skydd för arbetarnas rättigheter och för att skapa ett skatteparadis för henne och den kapitalistiska elit som stödjer henne.
I det som media beskriver som ett taktiskt skarpt drag döljer May inte att hon vill slå till när Storbritannien är sårbart. Vad hon inte förstår är att grunden till arbetsklassens Brexitröster var ett uppror mot alla de senaste decenniernas attacker från de nyliberala politiker som hennes parti förkroppsligar.
Vänstern måste utnyttja detta missnöje mot det kapitalistiska etablissemanget. Vi måste vända missnöjet till en socialistisk politik och inte lämna över det till högern. Som Labourledaren Jeremy Corbyns strategichef Seamus Milne sade 2015: ”Om radikal progressiv förändring var på väg i Storbritannien – eller något annat land för den delen – skulle EU:s grundlag som kräver fria marknader, privatiseringar och företagsprivilegier vara ett allvarligt hinder”.
För första gången sedan 1983 har vi i Storbritannien den starkaste chansen att få en premiärminister som står till vänster. Detta trots att Corbyn och hans ansvarige för ekonomisk politik, John McDonnell, under press från Labours högerflygel – blairiterna – i folkomröstningen övergav sin sin tidigare opposition mot EU och istället stödde Stanna-kampanjen, om än motvilligt.
Corbyn måste stå för ett arbetarklassbaserat, internationalistiskt Brexit. Detta kan göras genom att avslöja Tories och UKIP:s lögner som säger att deras Brexit kommer att hjälpa det arbetande folket. De lovade 350 miljoner pund extra per vecka till sjukvården NHS, ett löfte som skrotades direkt efter Brexit.
Den antinationalistiska vänstern måste ändra kursen på Brexit och organiseras runt ett program för att kämpa för jobb, bostäder och offentlig service för alla och framgångsrikt driva tillbaka den rasistiska retoriken. Som Hannah Sell från Socialist Party skrev i artikeln ”Brexit och vänstern”: ”Vi ser för närvarande ett bevis i det faktum att alla flyglar inom kapitalistklassen är beredda, när de anser att det är nödvändigt, att piska upp nationalism för att försvara sina intressen”.
I en ny opinionsundersökning som publicerades av högertidningen Daily Express ombads arbetare att gradera de viktigaste frågorna för dem i Brexitförhandlingarna. Högst upp hamnade ”se till att Storbritanniens offentliga tjänster är välfinansierade och att arbetstillfällen finns tillgängliga”. Först på plats 13 av 22 kom frågan om att ”minska antalet invandrare till Storbritannien”. Det visar en reell efterfrågan på socialism i Storbritannien och ett motstånd mot den konservativa invandringspolitiken. Som Hannah Sell skriver: ”Detta val kan lyckas med att visa hur kapitalismen använder den inre marknadens ’friheter’ för att maximera sin frihet att utnyttja arbetarklassen och sedan kämpa för enad arbetarkamp för att försvara arbetarklassens intressen – att det kommer att vara möjligt att vinna masstöd för en socialistisk och internationalistisk invandringspolitik och hela Brexitprocessen”.
Förutom att säkerställa den Brexit som arbetarna förtjänar, måste Jeremy Corbyns Labour leverera en politik som är radikal och emot åtstramningar. Corbyn använder ”Standing up for you” (Står upp för dig/er) som sin kampanjslogan, som vi har sett funge-ra för Bernie Sanders i USA och Podemos i Spanien. Sanders själv kommer att ställa sig på scenen med Corbyn en vecka före valet för att försöka trumma ihop stöd och vidareutveckla de senaste årens socialistiska genombrott.
Corbyns politik omfattar krav på att återställa privatiserad service till offentligt ägande, bygga en miljon nya kommunala bostäder, återförstatliga kollektivtrafik och vård. Några av hans löften inkluderar ”införande av hyreskontroll, stärkande av arbetarnas representation på arbetsplatserna och fackföreningarnas rätt att organisera sig så att arbetare har en riktig röst på jobbet, allmän barnomsorg, som möjliggör större delning av vårdansvar och avlägsnande av hinder för kvinnor att delta på arbetsmarknaden.” (Ur Labours valmanifest 2017.)
Återigen ser vi att denna politik i socialistisk riktning stöds av allmänheten. Hans åtagande att höja minimilönen till 10 pund per timme (120 kronor) stöds enligt opinionsmätningar av 71 procent av befolkningen och att höja den högsta skattesatsen stöds av 62 procent.
Hans löften om trygghet borde få starkt gensvar i dessa osäkra tider. Det är löften om trygga jobb, tillgång till bostäder och offentliga tjänster. Även om det inte är radikalt nog i dessa tider, är det fortfarande ett steg mot en radikal vänster. Vi måste kräva att han genomför sin löften, vi måste kämpa för honom och samtidigt se upp med den socialdemokratiska högern i Labour och se till att Labour och Corbyn sätter arbetare främst. Vi måste se till att det finns öppen kommunikation mellan hans ständigt ökande väljarbas och hans ledarskap och hitta vägar runt högermedia.
Avslutningsvis tror jag inte på några ”vänster”-argument för att avstå från att rösta. Både Mélenchon i Frankrike och Corbyn representerar de mest anständiga utmaningarna från vänster mot politikens status quo. Oavsett vad en tycker i detalj om deras politik, har den som inte kan ge dem en röst mitt i resten av sin politiska verksamhet, misslyckats med att förstå situationen. Vänsterpolitik handlar om att bli en rörelse som faktiskt förvandlar världen och inte bara talar om att omvandla den. Vi måste ta vara på viktiga tillfälliga möjligheter. Jag tror att dessa val i Storbritannien är ett av dessa ögonblick. ■
