Stockholm mot kulturdödarhögern

Livlig protest för att försvara biblioteken mot nedskärningspaketet

av Åsa Karlsson

Protesterna mot kulturslakten haglar i Stockholm. Nu senast mot nedskärningar på biblioteken (Foto: Elin Gauffin).

Rädda biblioteken! Stoppa nedskärningarna! Söndagen den 12 maj samlades arga, ledsna och oroliga på Sergels torg för att försvara biblioteken som riskerar historiskt stora nedskärningar i Stockholm när det nya styret visat sig komplett ointresserade av folkbibliotekens väl och ve. 

Drygt 500 personer deltog i manifestation och bland talare, deltagare och arrangörer fanns både bibliotekarier, författare, poeter, serietecknare och andra inom kulturlivet, liksom barnfamiljer, äldre och ungdomar. 
Patrik Schylström, en av arran­görerna, berättade om den gemensamma oro och ilska som spritt sig och hur många bibliotek redan nu kämpar hårt under ökande krav på verksamhet, utan att få fler tjänster. 
I över 200 år har det funnits bibliotek i Sverige. År 1799 öppnade det första sockenbiblioteket och en princip gällde då som nu: alla skulle få tillgång till kunskap, få en möjlighet att lära sig, bilda sig. På 1830- och 40-talen ökade rörelsen för ett rationellt tänkande och en studiecirkelrörelse som ville att alla skulle ha tillgång till nyttig litteratur. I Folkhögskolestadgan 1842 finns målet att hela Sverige ska ha sockenbibliotek. 
Under industrialismen var det arbetarnas behov av kunskap som drev på när man öppnade läsestugor, införde studiecirklar och höll föreläsningar och 1882 öppnade Stockholms arbetarbibliotek. 1929 beslöts det om Centralbibliotek, att alla medborgare oavsett var i landet man bor skulle ha tillgång till ett bibliotek. På 1950- och 60-talen var det fortfarande reglerat, där litteraturen var uppdelad i ”nyttiga” och ”roliga”; på var tredje nyttig bok fick man låna två roliga. 

På 1970-talet kom nya, mer demokratiska idéer och i Bibliotekslagen (2013:801) poängteras bibliotekens betydelse för det demokratiska samhället. Biblioteken ska finnas tillgängliga för alla och ska bidra till det demokratiska samhällets utveckling genom kunskapsförmedling och fri åsiktsbildning. Biblioteken är av särskild betydelse för att öka medborgarnas delaktighet, speciellt för grupper som saknar ekonomiska eller andra möjligheter att själva skaffa sig kunskap.
Biblioteken tillhör folket. Det är vår gemensamma egendom. Alla ser biblioteket som en hjärtefråga, ingen vill skära ner. Ingen, utom Stockholms politiker! Det är en så självklar sak att vi har svårt att förstå hur ett samhälle utan folkbibliotek skulle se ut. Stockholm riskerar att få känna på detta om stadshusets politiker och kulturförvaltningens nedskärningar på 250 miljoner kronor blir verklighet. Enligt det djupt kritiserade förslaget motsvarar detta 40 heltidstjänster. 
Dessutom vill man lägga ner det Internationella biblioteket, en fast punkt och en räddningsplanka för många som där kan låna böcker på 106 olika språk, läsa tidningar från hela världen och få hjälp.

De senaste 20 åren har en fjärdedel av alla folkbibliotek lagts ner; ett slags långsamhetens död där verksamhet utarmas, öppettider försämrats, färre personal pressas till sitt yttersta, pengar till nya böcker fattas med mera. 
Bibliotekarier tycker oftast att de har världens bästa jobb, men även dessa vardagshjältar behöver rätt förutsättningar, då alltför många har kämpat mot ständiga försämringar och nu är på väg mot utbrändhet. 
Nacka kommun beslöt 2010 att testa privat drivna bibliotek och försökte också få personalen på Fisksätra bibliotek att ta över och driva det som eget, något de vägrade. Nacka införde ett krasst system som belönade antalet utlånade böcker, men inte såg personalens hjälp till tonåringar, äldre med flera. Hur mäter man en kram från en tacksam unge? 

I Bibliotekslagen står tydligt att alla bibliotek ska vara helt fristående från religiös eller ideologisk påverkan; ingen kommun kan exempelvis välja bort litteratur eller bara ha vissa filmer. Likaså får verksamheten inte utarmas även om man kan välja att driva via en privat aktör. I en snar framtid kommer troligen de kommunala biblioteken att få krav på sig från kommunpolitiker som inte tror på eller vill följa detta, inte minst från de partier som vill avskaffa demokratin, rasistiskt attackera flyktingar och invandrare med mera.
Trots de ständiga försämringarna för biblioteken skedde 2017 omkring 144 000 aktiviteter på folkbiblioteken, cirka 390 om dagen och då har man inte räknat studieförbundens och andras verksamhet. 
Idag är biblioteket en plats där alla är välkomna. Du behöver inte ha pengar eller vara svensk medborgare. Det är ett vardagsrum med studiero, en möjlighet att både låna dator och få lära sig IT, höra författare, skriva dikter, träna och fika på ett språkcafé. I bibliotekslagen står det att prioriterade grupper är människor med olika funktionshinder som ska ha tillgång till litteratur och tekniska hjälpmedel, nationella minoriteter som ska kunna hitta litteratur på sina modersmål och alla som inte har svenska som modersmål. När Stockholms politiker lägger ner Internationella biblioteket bryter de alltså mot lagen.

Vi kan inte acceptera att något så viktigt för oss alla tillåts försvinna! Riv upp beslutet, ge mer pengar till biblioteken och deras för oss alla livsviktiga verksamhet! Enligt Kommunallagen (1991:900) kan vi som enskilda kräva att beslut omprövas och rivs upp om de innebär att bibliotekens verksamhet utarmas på ett sådant sätt att lagen inte uppfylls. 
Det är ju en möjlighet och en annan är att stödja en gemensam proteströrelse, med personal och medborgare tillsammans mot kulturdödarhögern i Stadshuset!