Prideveckan startar och det är ett stort drag in och ut ur Pride house (Kulturhuset). Rättvisepartiet Socialisterna kampanjar med namnlistor mot rasism och homofobi, och uppmanar till deltagande i protesten mot rasisternas ”Pride”-jippo på Järvafältet (se nästa artikel).
Det är bra respons på paroller som ”stoppa Sverigedemokraterna” och även intresse för kamp mot högerpolitikens utarmning av förorten och vårt arbete mot förtryck i hederns namn.
Då hör vi någon som mässar homofobiskt hat i en högtalare nere på Sergels torg. Det är inte – som rasisterna påstår – muslimer utan en kristen sekt som med material om korstågen på bokbordet hotar med helvete och satan för alla som ”syndar”, det vill säga exempelvis röker eller älskar någon av samma kön. Till slut står vi inte ut utan går ner ett gäng från Pride house och omringar och överröstar homofoberna tills de packar ihop och drar.
Annars var det mest glädjande under första Pride-dagen hur många ungdomar det fanns bland deltagarna.
Nedan följer några röster.
– Det viktigaste med Pride är att det görs ”Upp till kamp!” för transpersoner. Folk måste börja fatta att det inte är något fel med att sticka ut, förklarar Tildah Jansson och fortsätter:
– Jag kommer just från ett inspirerande seminarium med Ung Pride. Jag kände igen mig när de pratade om diagnoser, eftersom jag själv har adhd. Diagnoserna ska inte ses som funktionshinder utan som funktionsvarianter. Det tog jättelång tid för mig att få diagnos eftersom jag är tjej, och för oss ser diagnosen annorlunda ut. Först nu har jag fått medicin men under alla dessa år har mycket av skolundervisningen sabbats för mig.
– Det finns fortfarande mycket homofobi kvar. Jag har gått på en skola i Tyresö och har mött fördomar både från elever och lärare. När jag kom ut förlorade jag nästan alla mina vänner. Men jag har vunnit ny och äkta vänskap, avslutar Tildah.
– Det viktiga är inte alla heteropersoner som stöttar utan det viktiga är att hbtq-gruppen kommer till tals och får ta plats. Vi måste bygga starkare band inom rörelsen och andra måste backa och visa respekt, tycker Tuva Forssblad.
– Personligen tycker jag att Pride är viktigt för att det får mig att känna mig som en norm, som en mötesplats, säger Elias Lööv.
– Det är viktigt att skapa ett samhälle med inkludering, så att alla kan känna sig säkra, anser Amanda Nordqvist. ■
