APMT hotar arbetarnas rättigheter, och arbetsmarknadsministern sviker – vill utreda om att begränsa strejkrätten.
APMT:s lockout i hamnen pågår fortfarande mot Hamnarbetarförbundets medlemmar. Arbetsgivaren vägrar ge sig med sin antifackliga policy och nu är lockouten inne på sin andra vecka. Det här är ett resultat av att olika arbetsgivarföreningar, politiker och borgerliga media har ställt sig bakom APMT och gett dem stöd mot facket.
Det senaste som skett är att regeringen har startat en utredning för att se över strejkrätten i syfte av begränsa den inom lagen. Trots att AMPT har inlett lockouten öppnar Svenskt Näringsliv sin konfliktkassa för att stödja APMT. Detta är en attack mot alla arbetare och måste besvaras av den fackliga rörelsen. Hamnarbetarförbundet, som är majoritetsfacket i hamnarna i Sverige och representerar 85 procent av hamnarbetarna i Göteborg, har i över ett år kämpat för att få behålla de rättigheter som de haft, bland annat att själva kunna välja sina företrädare. APMT förvägrade detta och samtidigt sökte andra konflikter, vilket har tytt på att för arbetsgivarens del har det handlat om annat än den nuvarande produktionen och vinster. Det verkar handla om en långsiktig strategi att attackera fackliga rättigheter och att försöka försvaga arbetarnas kollektiva förmåga att ställa krav, försvara sina jobb och rättigheter. Det blir tydligare hur arbetsgivarorganisationer har gett sitt stöd till APMT och än tydligare när Sveriges Hamnar uppmanar alla medlemsföretag att sänka sina relationer gentemot Hamnarbetarförbundet till APMT:s nivå. Att sedan APMT och andra under konfliktens gång har gråtit ut i media om minskade vinster och försämrad produktion är inget annat än ett spel för gallerierna. APMT har inte bara gett sig på Hamn4an utan även andra fackföreningar. Tjänstemannafacket Unionen lade ner sin klubb på terminalen på grund av att APMT sen de tog över i terminalen inte varit beredda att samarbeta med facket och har kört över de fackliga representanterna. Även Transportarbetareförbundet har tidigare uppgett ”att det blivit svårare med fackligt arbete under APMT” (SR 17/05-16). Det blir därför uppenbart att arbetsgivaren vill krossa sin motpart för att möjliggöra kommande attacker på arbete och kollektivavtal.
Hamn4an är de som har stått emot och vägrat backa inför arbetsgivaren. Allt eftersom den nu årslånga konflikten pågått har flera yrkesgrupper och fackligt aktiva gett sitt stöd till hamnarbetarna. Det är mot denna bakgrund som den socialdemokratiskt ledda regeringen lägger sig i, på arbetsgivarens sida.
Arbetsmarknadsminister Ylva Johansson (S), har tillsatt en utredning med syftet att begränsa stridsåtgärder som strejker och blockader och därmed öppna upp för en av de värsta attackerna mot fackföreningsrörelsen sedan sänkningen av A-kassan och visar på socialdemokratins förborgerligande. Än så länge är det en utredning som kan stoppas genom mobilisering från fackföreningsrörelsen, men det visar på hur farlig situationen är idag där etablissemanget hungrar efter att genom lagar stoppa arbetarnas möjlighet till kollektiv kamp. Det visar också behovet av en kamp underifrån inom fackföreningsrörelsen för att bryta sig loss från socialdemokratin.
Nu är det tydligare än på länge att attacker mot en arbetare är en attack på alla arbetare, som måste besvaras gemensamt. Arbetsgivarna har ställt sig bakom APMT för att de ska börja luckra upp fackliga rättigheter och är beredda att betala för det. Enligt SVD 23/5 har den senaste tidens konflikter minskat hamnens kapacitet från 10 000 till 4 000 containrar i veckan, samt att situationen för handeln är nära ”en samhällskritisk situation”. Om detta är sant och APMT inte vore ute efter att krossa facket – varför söker inte arbetsgivaren efter en lösning?
Rättvisepartiet Socialisterna ger sitt fulla stöd till de kämpande hamnarbetarna och uppmanar fackföreningsrörelsen att ge sitt aktiva stöd till Hamnarbetarförbundet och Hamn4an, som just nu tar en strid för hela arbetarklassen. Även om det är viktigt att kämpa för att försvara facket finns det inga permanenta lösningar till arbetarnas fördel inom kapitalismen. Privatiseringen av hamnen 2009 gjordes efter att kommunen gjort enorma investeringar i terminalerna, därefter kom APMT för att plocka ut vinster, vilket har gjorts. RS kräver att hamnen på nytt kommunaliseras under arbetarnas demokratiska kontroll, att APMT sparkas ut och att vinsterna återinvesteras där behoven finns. ■
