Den 17 september är det stortingsval i Norge. Enligt de senaste opinionsmätningarna, verkar det som att den blå-blå regeringen med Høyre och Fremskrittspartiet kommer att fällas.
Regeringspolitiken som gynnar aktiespekulanter och de rika, med allt större klyftor, möter motstånd. Men ett regeringsskifte är fortfarande inte säkert.
Socialdemokratiska Arbeiderpartiets (AP) ledning har gett stöd till mycket av de blå-blås politik, till exempel den allt omänskligare flyktingpolitiken.
Det har blivit lättare att utvisa asylsökande, lättare att stoppa flyktingar vid gränsen och familjeåterförening har blivit svårare.
Många är också upprörda över situationen för de asylsökande som ska utvisas på den dag de fyller 18. Flera av de som ska utvisas är allvarligt traumatiserade. Fler reagerar också mot den rasistiska invandringspolitiken, det har organiserats demonstrationer emot denna och fler planeras.
På Arbeiderpartiets kongress sa ledningen nej till en mindre strikt invandringspolitik. Arbeiderpartiets ordförande, Jonas Gahr Støre, har också sagt att ”det är svårt att lägga tillbaka tandkrämen i tuben.” Med detta menar han att Ap inte kommer att återställa de nedskärningar och privatiseringar som den borgerliga regeringen har genomfört.
Han kommer inte heller att ändra de impopulära kommunsammanslagningar som gör det lättare att skära ner och privatisera offentliga tjänster.
Kommunsammanslagningarna kan vara en av anledningarna till att Senterpartiet verkar göra ett bra val.
En av de stora miljöfrågorna kommer att vara kampen mot oljeborrning utanför Lofoten. Två tredjedelar av befolkningen är emot. Ändå gick Ap-ledningen på kongressen emot det egna ungdomsförbundet AUF:s förslag om nej till oljeborrning utanför Lofoten.
Men det tycks inte som om miljöfrågor är lika viktiga för de flesta som i det senaste valet, där Miljøpartiet De Grønne gick framåt.
Förmodligen kan andra frågor uppfattas som viktigare; kampen mot vinster i välfärden, kampen mot den inhumana invandringspolitiken och striden mot nedskärningar i den offentliga sektorn.
Det har exempelvis varit en hård kamp för att rädda nedläggningshotade lokala sjukhus i Odda och Narvik.
Även om den blå-blå regeringen blir alltmer impopulär är det svårt att se Ap som ett verkligt alternativ.
Det verkar som att lite av de vänstervindar som har blåst över USA och delar av Europa även nått Norge och att partierna till vänster om Ap kan få relativt bra valresultat.
Partiet Rødt hade 3,9 procent i en opininosmätning, endast 0,1 procentenheter under 4-procentspärren.Kommer Rødt över denna ger det 7-8 mandat. Även om man hamnar under fyra procent är det troligt att Rødt kommer att få två mandat för första gången.
På LO:s kongress blev förslaget att ge pengar till Rødts valkampanj nedröstat av en knapp majoritet. (Ap och Sosialistisk Venstreparti, SV, får båda LO-pengar.) Men många förtroendevalda ville ge Rødt pengar och drygt 200 000 kronor samlades in på fyra dagar.
Även SV ligger över tröskeln till stortinget i de flesta opinionsundersökningar efter att ha deltagit i den tidigare rödgröna regeringen.
På SV:s kongress var många emot att delta i en ny Ap-ledd regering. Beslutet blev att ställa en rad ultimatum för att delta i en ny regering, mot oljeborrning, vinster i välfärden med mera.
Rødts ordförande Bjørnar Moxnes, sade i sitt förstamajtal i Oslo att Ap inte automatiskt kan räkna med stöd från partiet, det beror helt på Ap:s politik.
Det verkar dock som om Arbeiderpartiets ledning hellre förlitar sig på borgerliga Senterpartiet än på partierna till vänster.
Efter Trumps valseger ökade medlemsantalet i både Rødt och SV. Många är rädda för Trumps arbetar- och kvinnofientliga agenda, vilket troligen var en viktig orsak till de stora demonstrationerna i Oslo den 8 mars och den 1 maj där 10 000 respektive 9 200 deltog.
Diskussionen om en sammanslagning av Rødt och SV har inletts. Men detta kommer inte att ske på kort sikt. Och det finns ingen garanti för att ett nytt parti automatiskt kommer att behålla de stöd Rødt och SV hade. Det viktiga är vilken politik och praktik ett sådant parti står för.
Det behövs ett socialistiskt program som utmanar kapitalismen, högerpolitiken och den nyliberala logiken. Ett sådant program mot alla nedskärningar, privatiseringar och politikerprivilegier skulle kunna få ett stort stöd.
Kandidater att rösta på i detta val finns att hitta till vänster om Arbeiderpartiet. Samtidigt behövs det hårda krav på en socialistisk politik för att de blå-blåas reaktionära ”reformer” ska rivas upp.
Det krävs en verkligt socialistisk politik som är knuten till de sociala rörelserna utanför stortinget och till kampen på arbetsplatser, gator och torg, liksom till kamp och rörelser internationellt. ■
