Stoppa privatiseringen av Arbetsförmedlingen

Det finns bara negativa exempel på en privatiserad arbetsförmedling (Foto: Peter Kroon).

av Per Olsson // Artikel i Offensiv

Enligt januariavtalet ska privatiseringen av Arbetsförmedlingen (AF) vara helt genomförd år 2021. Privatiseringsbeslutet och neddragningarna har kastat ned AF i en djup kris samtidigt som antalet arbetslösa ökar. Privatiseringen måste stoppas.

I januariavtalets punkt 18 står: ”Arbetsförmedlingen reformeras i grunden. Staten har genom Arbetsförmedlingen myndighetsansvaret för arbetsmarknadspolitiken, men ett nytt system baserat på LOV [privatiseringslagen om så kallad valfrihet] ska utvecklas där fristående aktörer matchar och rustar arbetssökande för de lediga jobben”. 
Inte minst Centern har drivit på för att slutföra den privatisering som de tidigare alliansregeringarna påbörjade och som ändade i ännu ett dyrt nyliberalt fiasko. 
Den M-KD-budget som stöddes av SD och som riksdagen antog i december innehöll omfattande attacker mot arbetsmarknadspolitiken och Arbetsförmedlingen; nära en tredjedel av myndighetens anställda sägs upp, och 132 av 242 AF-kontor läggs ner.
S-MP-regeringen har sedan dess beslutat att ge arbetsmarknadspolitiken ytterligare resurser de kommande åren, men det handlar om små belopp (se diagram nedan) och AF har inte fått några nya pengar för 2020. 
”Tydligt är att S-MP-regeringen inte tänker slå av på takten i AF:s omgörning, som man slog fast i januariavtalet tillsammans med C och L”, kommenterade TCO:s tidning Arbetsvärlden den 17 september.

Den så kallade omgörningen av AF innebär en total privatisering av verksamheten, som ska vara slutförd i december 2021. Vad som efter det finns kvar av AF är en myndighet som ska övervaka och följa upp vad de privata aktörerna gör.
Det finns absolut inga belägg för att privatiserad arbetsförmedling skulle få ett bättre resultat än den nuvarande. Tvärtom. 
Privatiseringen liksom avvecklingen av arbetsmarknadspolitiken är ett politiskt motiverat sabotage av det offentliga i syfte att ge företagen en ny skattefinansierad vinstkälla. I städerna, särskilt i mer välbärgade områden, kommer det säkert att finnas hugade privata aktörer som vill ta över, men inte i exempelvis glesbygden. Där blir det istället hårt pressade kommuner som får ta över.
De första stegen mot privatisering har inneburit en rasering av AF med avskedanden, nedlagda kontor och kontor som inte kan bemannas på grund av att allt fler anställda lämnar sina jobb. 
Till och med en rad borgerliga politiker och ekonomer har varnat för det haveri som detta nyliberala experiment för med sig. Men trots fackens protester och alla varningar är regeringen beredd att gå vidare för att inte äventyra januariavtalet, vilket är ytterligare en nyliberal markering som visar hur långt till höger som Socialdemokraterna och Miljöpartiet har gått. 

Privatiseringen av AF görs med hänvisning till Australien där arbetsförmedlingen har varit privatiserad sedan 1990-talet, vilket särskilt har drabbat långtidsarbetslösa, kvinnor och ursprungsbefolkningen. Men privatiseringen har gett företag stora vinster. 
Redan år 2002 varnade en offentlig granskning för att privatiseringen medfört många nackdelar för utsatta arbetssökande (brittiska The Guardian i maj i år). Mer än en tredjedel av arbetsförmedlarna presterar så dåligt att de egentligen inte är berättigade att tillhandahålla tjänster och bara 20 procent av de arbetslösa får ett fast arbete, menade en artikelförfattare i progressiva Independent Australia ifjol.
– Den [Australiens privatiserade arbetsförmedling] straffar fattiga, särskilt några av de mest utsatta grupperna i samhället: de som bor på landsbygden och urinvånare. Fackförbunden här kallar systemet rasistiskt och forskningen säger att det inte har hjälpt fler i jobb, säger Bill Browne, forskare vid tanke­smedjan The Australia Institute, till Arbetsvärlden den 13 februari.
Privatiseringen, som är ett led i nedmonteringen av arbetsmarknadspolitiken, slår mot de arbetslösa och öppnar i än högre grad dörren till en låglönemarknad.

RS/Offensiv säger:
• Stoppa privatiseringen av Arbetsförmedlingen.  
• Återupprätta arbetsmarknadspolitiken – offentliga jobb- och utbildningssatsningar.
• Gör den 18 april till en riksomfattande protestdag mot högerpolitiken och januariavtalet.