Snart ett år efter den vilda strejken mot dumpade löner och villkor växer oron på nytt bland Stockholms miljöarbetare, eller sopgubbar som de själva kallar sig.Strejken förra året utlöstes av att företaget Liselott Lööf AB (LLAB), vann en upphandling av tre områden i Stockholm med ett lägsta anbud som strax visade sig betyda färre bilar, mer slit och sänkt lön med tusentals kronor i månaden. Den vilda strejken ledde till en kompromiss som blev en klar framgång för sopgubbarna, utan att vinna allt.
Frågan är nu hur det går i Arbetsdomstolen som den 27 januari meddelar sin dom när det gäller Tran- sportarbetarförbundets stämning av LLAB för upphandlingen i ett område, som inte ingick i strejken och där LLAB till skillnad från de andra områdena även hade det gamla kontraktet.
Enligt Transport kan det inte vara tillåtet att som LLAB ensidigt ändra anställningsförhållanden under lö- pande avtalsperiod.
– För att få ihop anbudet tog företaget bort en bil och sänkte lönen med 2 000 kronor. Det skedde genom att man frångick den ackordsprislista som kan användas enligt det centrala avtalet och som vi varit överens om lokalt för att i stället övergå till en betydligt lägre fast månadslön, säger en sopgubbe som Offensiv talat med.
– Det är första gången det här prövas av AD. Om företaget vinner kan det bli fritt fram att efter varje upphandling dumpa lokala löner och villkor ensidigt enligt det billigaste sätt som de själva kan läsa det centrala avtalet på, tillägger han.
Spänningen trappas också upp av att LLAB före jul gick ut med ett ultimatum om att om arbetsgivarna vinner i AD, så måste de anställda skriva på innan den 28 januari eller annars inte vara välkomna till en förnyad anställning.
Att striden mot Liselott Lööf AB heller inte är den sista visades också när Sita förra året tog över från Ragn-Sells i Lidingö, vilket då tolkades som risk för en ännu större lönesänkning. Stockholmsområdets sophantering kan mycket väl gå mot en ny orosfylld vårvinter.
Arne Johansson
