Arbetarna kräver en höjning av minimilönen till 8 000 taka (660 kronor) i månaden. Fabriksägarna har erbjudit en höjning till 3 600 taka (drygt 300 kronor), vilket arbetarna kallar ”inhumant och förödmjukande”.
Under september har tiotusentals textilarbetare i Bangladesh gått ut på gatorna och protesterat för höjda löner, då de nuvarande lönerna knappt går att leva på.
Minimilönen ligger på 3 000 taka, knappt 250 kronor, i månaden. Det är hälften av vad textilarbetarna i Kambodja tjänar, vilka knappt heller överlever på sina löner.
Arbetarna på textilfabrikerna i Bangladesh kräver nu en höjning av minimilönen till 8 000 taka (660 kronor) i månaden. Under måndagen den 23 september demonstrerade hela 200 000 arbetare. Över 300 fabriker hölls stängda under dagen, och en del av dem sattes i brand. Polisen besvarade demonstrationerna med tårgas och gummikulor.
Den 24 september skadades runt 50 personer under en sammandrabbning mellan polis och demonstranter. Hundratals arbetare blocke-rade huvudleden mellan huvudstaden Dhaka och flygplatsen, och attackerades därför av polis som försökte skingra dem.
De låga lönerna och de många arbetstimmarna för textilarbetarna är en viktig anledning till att de västerländska klädföretagen som köper kläder därifrån har kunnat vinna så pass mycket pengar. 60 procent av textilexporterna från Bangladesh går till Europa och företag som exempelvis H&M.
H&M och andra klädjättar har kritiserats av fackföreningar i Bangladesh för att de saknar kompetens att kontrollera om leverantörernas fabriker uppfyller säkerhetskraven.
I april rasade en fabrik ihop i en förort till Dhaka, där 1 134 personer dog och minst 1 600 personer skadades. Det var den värsta katastrofen inom industrin i landets historia.
Sedan år 2006 har över 1 800 per-soner dött på grund av den bristfälliga säkerheten på fabrikerna i Bangladesh.
Katastrofen ledde till att runt 70 företag tecknade ett avtal med krav på säkerheten på fabrikerna i Bangladesh. Det kommer dock förmodligen att ta minst fem år innan säkerheten på fabrikerna förbättras. Det upprättades även en fond som skulle hjälpa offren och deras familjer efter raset. Man har räknat ut att 460 miljoner kronor behövs för att kompensera offren och deras familjer. Fackföreningarna i Bangladesh har bett de västerländska företagen som är involverade i verksamheten att stå för 45 procent av kostnaderna. Resten ska betalas av staten och fabriksägare.
Många av företagen har dock visat mycket lite av intresse och argumenterar att de inte har en direkt relation till fabrikerna.
Regeringen har under flera månader lovat en höjning av minimilönen som kan komma att genomföras i december, men arbetarna kan inte vänta.
Fabriksägarna har nu erbjudit en löneförhöjning på 20 procent, vilket blir 3 600 taka – ingenting mot de 8 000 taka som arbetarna kräver.
Arbetarna går inte med på förslaget på en tjugoprocentig höjning av lönerna och kallar det ”inhumant och förödmjukande”.
Louise Strömbäck
