Tre miljoner arbetare och ungdomar intog torsdagen den 19 mars gatorna i över 200 franska städer i en massiv generalstrejk för att försvara jobben, välfärden och levnadsstandarden mot attackerna från Sarkozyregeringen. I finanskrisens spår räddas banker och direktörer samtidigt som man utför nedskärningar i offentlig sektor.Torsdagens strejk och demonstrationer var ännu större än de den 29 januari tidigare i år. Men båda reflek- terar ett tydligt ställningstagande hos den franska arbetarklassen att en fight back-rörelse för att försvara jobb och välfärd i krisens spår är nödvändig.
Nytt för torsdagens strejk var att en högre grad arbetare i den privata sektorn anslöt sig, speciellt de hårt drabbade billindustriarbetarna. Demonstrationen i Paris hade över 350 000 deltagare, även anställda på McDonalds gick ut på gatorna för att demonstrera.
Svaret från Sarkozys regering har varit att ignorera kraven som arbetarna ställt och fortsätta med nedskärningsplanerna.
Strategin som fackföreningsledningen fört har varit att utlysa endagsstrejker en gång varannan må- nad. Först den 29 januari, sedan torsdagens strejk den 19 mars och nu planeras en ny strejk den 1 maj.
Rättvisepartiet Socialisternas systerparti i Frankrike, Gauche Révolutionnaire, har aktivt ingripit i alla protester och fört fram krav på att fackföreningarna måste vara mycket hårdare i sina krav. Det räcker inte med endagsstrejker varannan månad, utan mer militanta krav och aktioner som fabriksockupationer måste utföras. Man har pekat på och dragit lärdomar av den mäktiga generalstrejk- en på den franska ön Guadeloupe som slutade i en seger för arbetarna (se förra numret av Offensiv).
Gauche Révolutionnaire är aktiva inom det nya franska antikapitalistiska partiet NPA, som har mötts av stor entusiasm sedan dess lansering i februari i år. Man kämpar för att partiet ska anta ett socialistiskt program baserat på styrkan hos arbetarklassen.
Nils Kaza
