Efter första maj – nu tar vi kampen vidare!
Med första maj i Stockholm var det slut på aprilvädret. Solen lockade fler än året innan att ta till gatorna.
Vänsterpartiet ordnar varje år ett tåg som är öppet för alla som betraktar sig som vänster. 12 500 slöt upp i år, vilket var 3 000 fler än förra året enligt arrangörerna.
Även Socialdemokraterna lockade fler i år, 8 500. I Syndikalisternas tåg var medelåldern yngre än i de andra tågen, bland andra deltog de kvinnor som gjort en egen mobilisering mot EU:s nya lag som tillåter diskriminering på arbetsmarknaden av de som bär slöjor.
Redan på morgonen var det betydligt fler som kom till ceremonin vid La Mano till minne av de Spanienfrivilliga på 1930-talet som reste för att ta kamp mot fascismen. Just kampen mot extremhögern samt att rasister som Donald Trump kan ta sig så långt, kan vara en orsak att många bestämde sig för att första maj i år är viktig.
En annan fråga som väckte mycket diskussion och medhåll i vänstertåget var Sveriges militarisering och den stora krigsövningen Aurora 17 – den största i landet på 20 år – som närmar sig med bland annat 1 000 amerikanska soldater på Gotland.
Att det var hundra år sedan det som kallas den svenska revolutionen märktes lite grann.
Bland annat hade Vänsterpartiets lokalföreningar fått olika decennier att gestalta med klädval och banderoller. Botkyrka fick 1910-talet och gick i tidsenliga kläder med en banderoll för Fred.
Första maj 1917 var det ju hela 100 000 som demonstrerade för fred, bröd och rösträtt i Stockholm.
Rättvisepartiet Socialisterna organiserade ett block med Rött Forum.
Det var en livlig del på 500 deltagare, med talkörer som ”Nej till Natos krigspolitik – inför krig är vi alla lik”, ”Flyktingpolitik på regeringens vis – barnen jagas av polis”.
Väl framme i Kungsträdgården hann vi höra slutet på huvudtalaren Christina Höj Larsen tal. Det var mindre systemkritiskt än tidigare, på sin höjd efterfrågades omfördelning. Referenser till kapitalism, socialism eller revolutionen för hundra år sedan gjordes inte. Temat var att vi behöver varandra, med slutklämmen:
”De gånger vi vågat tro på varandra och kämpa för varandra har vi alltid vunnit. När vi skiljs åt om en stund ska vi bära denna insikt och styrka med oss. Den ska eka i våra steg på gatan, vi ska ropa det ut över taken, vi ska prata om det vid fikaborden och vi ska nynna det på tunnelbanan. För vi vill inget mindre än varandras frihet. Vägen dit är att vara varandras trygghet. Det är vår tur nu!”
220 Offensiv såldes i första maj-tåget i Stockholm av ovanligt många Offensivförsäljare. Fler vill bli aktiva för socialismen och Rättvisepartiet Socialisterna fick en ny medlem under första maj och flera andra som anmälde sitt intresse. Nu gäller det att ta kampen vidare, den levande kampen som inte bara har högtidsdagar utan måste pågå ständigt. ■
