Stranger Things: 1980-tal igen

2016-08-17 12:28:56




Stranger Things är en ny 1980-talsserie som med blandning av sci-fi, skräck, bra skådespelare och väldigt bra musik har gjort att jag redan har sett den två gånger.

Stranger Things, en Netflixproduktion skapad av The Duffer Brothers, är en nostalgitripp till 1980-talets tv, film, smink, hår och kläder.
Serien, som finns i åtta avsnitt, blandar framför allt Spielbergs E.T. innehållandes stark vänskap och skepticism mot USA:s statliga forskningsprogram med Stephen Kings vaga och läskiga varelser och hans förmåga att blanda in död och förruttnelse.

Serien utspelar sig 1983 under Reagan-eran, med rysskräck och patriotism. ”Vi kan lita på dem, det är vår regering, de är här för oss!”, som en av karaktärerna förklarar med stor tveksamhet.
Bland huvudkaraktärerna ser vi tre 12-åriga pojkar som tvingas söka efter sin fjärde kompis, Will, som under mystiska omständigheter har försvunnit. Men vi träffar också El – kort för Eleven (elva på svenska). El är också 12 år, men har hållits isolerad från världen i ett statligt testlabb. Därför har hon ett begränsat ordförråd och en dålig uppfattning om hur världen ser ut.
Däremot har hon på något sätt i labbet förstått att hennes snaggade hår inte passar en flicka och att rosa klänning och långt hår är ”pretty” (fint). Men som tur är talar en av pojkarna henne tillrätta och säger att hon är fin oavsett (obs: recensenten kan vara ironisk).
Eleven kan använda sig av telekinesi och telepati och är utan tvekan den bästa karaktären i serien. Jag menar, vem kan vara coolare än en 12-årig tjej som får killar att kissa på sig, ordagrant?

Precis som i E.T. cyklar hela gänget på sådana coola cyklar som bara fanns på 1980-talet, kanske bara i USA? Kanske bara på tv? Ja, hela gänget utom El. Jag har under serien suttit och tänkt på att det skulle gå mycket snabbare om de bara skaffade fram en cykel till ungen istället för att skjutsa henne.
Eleven spelas av Millie Bobby Brown, född 2004, en skådespelartalang som vi borde få se mer av. Alla skådespelande barn i serien gör insatser med bravur. Att serien kretsar runt barn är även det en påminnelse från 1980-talet där vi förutom E.T. minns till exempel Dödskallegänget (The Goonies) och Stand by me.

Tyvärr är serien inte mer inkluderande när det kommer till människor med olika bakgrund och med olika hudfärg än den skulle ha varit på 1980-talet. Det finns en karaktär som inte är vit. Om det är medvetet för att vara så snarlikt som möjligt eller inte låter jag vara osagt.
Det är däremot skönt att slippa rasistiska eller sexistiska kommentarer. Det enda homofobiska som sägs är av så kallade ”mouth breathers”, som Eleven skulle ha kallat dem, alltså av puckon, och enligt mig är det ett medvetet drag från manusförfattarna och inte en jargong genom serien.
Wills mamma Joyce, som genom serien kämpar för att inte verka galen (det går sådär), spelas av Winona Ryder. Det är en uppfriskande prestation som skiljer sig avsevärt från den passiva Kim hon gestaltade i Edward Scissorhands. Joyce skulle kunna vara den vuxna versionen av Ryders karaktär i Girl, interrupted från 1999.

Något annat som gör en fantastisk insats är karaktären Steves hår. Jag menar, wow. Detta 1980-talssvall där en lock räcker för att ge ett helt annat humörintryck. Håret förtjänar varje hyllningsartikel det har fått skrivet åt sig (ja, det finns på riktigt hyllningsartiklar!). Detta till skillnad från Ryders hår i form av en peruk som man bara väntar på ska ramla av när som helst.
Något som jag är särskilt tacksam för är att skaparna har gjort ett ansiktslöst monster. Bara det i sig är läskigt, men det har hänt alldeles för många gånger att en läskig film har förstörts av att ”det onda” har varit för detaljerat.

Stranger Things är det bästa du kan se just nu, särskilt i väntan på nästa nostalgitripp i form av en tredje säsong av Twin Peaks som kommer under 2017. Introt till Stranger Things är nog för övrigt det bästa introt sedan just Twin Peaks och möjligtvis Arkiv X.
Dessutom är musiken i sin helhet klockren och ett mästerverk i sig. Förutom introt som är skrivet av Texas-bandet Survive hör vi till exempel The Clash, Joy Division, David Bowie, Toto och The Smiths. Har du inte redan sträckkollat på serien, se den. Nu. Men kanske inte själv. ■

Vill du hjälpa till? Offensiv och Socialistiskt Alternativ behöver ditt stöd!

 

Med reaktionär blåbrun högerregering och otaliga kapitalistiska kriser behövs mer än någonsin en röst som försvarar arbetares rättigheter, bekämpar rasism och sexism, kräver upprustning av välfärden och tryggare jobb istället för försämrad anställningstrygghet, fortsatta nedskärningar och marknadshyra. Som ger ett socialistiskt alternativ till kapitalismens orättvisor, klimatkris, krig och flyktingkatastrofer.

Stöd vårt arbete: Swisha valfritt belopp till 123 311 40 48. Om du vill engagera dig mer finns mer info här!