foto: Paul Mattsson
Allt fler går ut i kamp för att försvara den offentliga sjukvården NHS i England.
Den offentliga, avgiftsfria sjukvården (National Health Service, NHS), som instiftades för nästan 70 år sedan, är en av den brittiska arbetarklassens största landvinningar. Bakom NHS födelse fanns viljan att göra upp med mellankrigstidens sjukdomar, hunger och fattigdom. Den viljan lade grunden för socialdemokratiska Labours valseger efter andra världskrigets slut 1945 och för NHS.
Men efter decennier av ständiga nedskärningar och privatiseringar är NHS idag i kris. Avdelningar, särskilt akutmottagningar, och även hela sjukhus har lagts ned.
Pressen har ökat på de anställda samtidigt som deras löner legat stilla under flera år. Patienternas lidande har ökat.
Det kanske mest chockerande är att regeringen nu har beslutat att dra in studiebidragen till sjuksköterskestudenterna samt börjat inkludera dem i den fasta bemanningen för att det ska se ut som om man har en ”säker nivå” vad gäller antalet personal i förhållande till antalet patienter. Indragna bidrag betyder färre sjuksköterskestudenter och ökad personalbrist.
Det råder inte bara brist på sjuksköterskor. Det finns även en läkarbrist på många sjukhus som de ansvariga försöker lösa genom att ta in dyra hyrläkare, vilket dränerar NHS på pengar.
Högerregeringen påstår att NHS får ”för mycket pengar”, men det är precis tvärtom. NHS är kroniskt underfinansierat och underbemannat. Inom EU är det endast Slovenien, Rumänien och Polen som har färre läkare per capita än Storbritannien.
Regeringens nedskärningar i NHS är en del i dess strävan att sälja ut den offentliga vården. Redan har fyra lokala sjukhus i norra Kent sålts till Virgin Care, som ingår i miljardären Richard Bransons bolagsimperium. Detta är särskilt oroande eftersom privata företag såväl betalar sina anställda en spottstyver som sätter patienter i fara med sin vinstjakt. Det är klart att vi måste agera nu för att försvara vår NHS, men vad kan göras?
Underläkarnas kamp och strejker har visat vad som krävs. (Sedan 2015 har de engelska underläkarna kampanjat och strejkat mot att regeringen har beslutat om att underläkarna från slutet av detta år ska arbeta under en ny anställningsform, kontrakt, som innebär sänkt lön och längre, mer ”flexibla” arbetstider. I april i år var det första gången i NHS historia som underläkarna gick ut i total strejk / Offensivs kommentar).
Underläkarnas återkommande strejker har skakat regeringen, som tvingats till vissa eftergifter vad gäller de framtida löne- och arbetsvillkoren. För många av de underläkare som har strejkat har kampen gällt mer än bara de egna jobbvillkoren och hela NHS framtid. Nyligen röstade underläkarna nej till regeringens reviderade förslag till nya anställningkontrakt och läkarfacket BMA förbereder för en serie av nya strejker i september.
Vid fackförbundet Unites (Storbritannien största fackförbund) kongress i juli antogs enhälligt ett uttalande som manade andra vårdfack och TUC (brittiska LO/TCO) att ”genomföra gemensamma stridsåtgärder för att försvara vårdanställda och andra arbetsgrupper som attackeras” och hänvisade till att attackerna mot underläkarna visat att ”en orätt mot en är en orätt mot alla”.
Unite uppmanade vidare TUC att organisera en nationell demonstration till försvar för NHS, som skulle följas av en 24-timmars generalstrejk. Vårdfackens medlemmar måste nu pressa facktopparna att följa denna uppmaning.
En massdemonstration organiserad av TUC, kopplat med en rad strejker inom NHS, är den bästa vägen framåt för att stoppa privatiseringarna och rädda den offentliga vården. ■
