En ny tredagarsstrejk bröt ut i slutet av november mot högerpolitiken.
Mellan den 27 och 29 november organiserades en landsomfattande strejk i Sudan där majoriteten av befolkningen deltog. Under tre dagar var gatorna i städerna öde och detta som följd av den ekonomiska kris som gjort situationen värre för landets arbetare och många fattiga. Nu diskuteras nya aktioner.
Satti, CWI-sympatisör, berättar för Offensiv om bakgrunden till strejken:
– Ekonomin är i kris. Sedan år 2011 har regimen genomfört ordentliga åtstramningar uppbackade av IMF och världsbanken. Det ledde till massiva protester mot åtstramningspolitiken under år 2013 och under de protesterna sköt polisen ihjäl över 1 000 personer, vilket fick som tillfällig effekt att protesterna trycktes tillbaka.
– För tre veckor sedan kom nya åtstramningar, trots att över hälften av befolkningen är fattiga. En del av åtstramningarna, som IMF hade uppmanat myndigheterna att göra, var att ta bort subventioner. Det innebar att medicinpriset skulle gå upp med 100-300 procent. Apotekarna började protestera då det skulle vara omöjligt för folk att köpa mediciner och 200 apotek stängdes ner i protest. Subventionerna av bränslet skulle också bort vilket skulle lamslå landet, oavsett om du ägde bil eller inte.
– Det här skapade förstås en enorm ilska och frustration. Gräsrotsaktivister, tillsammans med
andra framför allt arbetare, beslutade därför att organisera en strejk. Det skapades en facebooksida som uppmanade till civil olydnad. 62 procent av befolkningen deltog i strejken.
– Men det är viktigt att komma ihåg att det är kvinnorna som har visat vägen. De samlade till protester mot den förda politiken först. Vid ett tillfälle samlades 100 kvinnor och polisen slog dem och arresterade många av dem. När det senare pratades om strejk var kvinnor de som hade mobiliserat mest, där man bland annat har satt upp affischer och målat paroller till stöd för strejken på fasader.
– Kraven bakom strejken var bland annat att återinföra subventionerna, men även att regimen måste fällas. Varken partier eller fackföreningar trodde att det skulle bli stort och det tog dem tre dagar att uttala sig i frågan. Den 30 november kom de till president Al-Bashirs palats med ett gemensamt uttalande om att de stödjer kraven. Men de släpptes inte in av säkerhetsstyrkorna och när de senare kallade till presskonferens i kommunistpartiets högkvarter omringades de av säkerhetsstyrkorna, och politiker och journalister blev arresterade. Det här ledde i sin tur till att advokater samlades utanför högsta domstolen i protest för att kräva yttrandefrihet.
CWI har medlemmar på plats i Sudan och försöker dela med sig av de lärdomar som finns både internationellt och i landet. Generalstrejker har varit ett mäktigt vapen som har använts tidigare i Sudan för att störta regimer. Nu diskuteras det på sociala medier på nytt om nya aktioner och linjen om nya strejker är den som är populärast, framför allt för att den i slutet av november blev så lyckad.
Landets ekonomi och resurser behöver nationaliseras och ställas under demokratisk kontroll. Lärdomar både historiskt i Sudan, men även på senare tid i Egypten, visar att det är otillräckligt att fälla en regim.
Om inte ett arbetaralternativ finns kan en ny lika rutten regim ta makten. Förutom strejker behövs det också arbetarorganisering som syftar till att bilda demokratiska och fria fackföreningar och ett arbetarparti som på allvar kan säkra de segrar som strejker kan ge. ■
