Strejkhot tog skruv

2006-07-28 14:07:23




Rädslan för strejk fick gruvbolaget LKAB att höja sitt lönebud två gånger. Först från 2,3 till 3,7 och sedan efter förra veckans stora gruvarbetarmöte i Kirunas stadshushall en gång till, till 4,7 procent – en procent under gruvarbetarnas krav på 5,7.

Det budet godtogs genom handuppräckning i måndags kväll på ett nytt fullsatt stormöte i Kiruna med uppåt 500 medlemmar i den legendariska Gruvtolvan, även om en hel del också ville fortsätta striden.
– Det här visar att än lever facket, och att vi fortfarande har samma behov av det som för 100 år sedan, säger raslastaren Sixten Snell, som är ganska nöjd, trots att han på mötet ville driva kampen ännu längre.

Unga ville kämpa

Inte minst många yngre gruvarbetare var beredda att kämpa för ett ännu bättre resultat. På Gruvfyrans stora medlemsmöte i Malmberget samma kväll röstade man också nej till 4,7 med stor majoritet.
–  Hade vi som i Malmberget genomfört en sluten omröstning skulle nog resultatet i Kiruna ha blivit likadant, tror Sixten Snell, som direkt efter mötet enligt Norrbottenstidningen NSD tyckte att ”vi går som en fårskock tillbaka till jobbet, snälla som lamm”.
LKAB:s bud innebär en lönehöjning på 3,7 procent retroaktivt från 1 april 2006, som höjs till 4,7 procent från 1 september 2006. Varje medlem får därutöver en engångssumma på 1 300 kronor.

Kraft bakom kraven

Att LKAB ändå backade från 2,3 till 4,7 beror enligt Snell på att bolaget ”såg hur vi kan sätta kraft bakom kraven genom att samla många”.
– Det var stormötet, i just den lokalen som påminde om 1969-70 (då gruvarbetarna gick ut i en strejk som skakade Sverige), som verkligen skrämde upp LK, betonar han.
Redan innan stormötet hade gruvarbetarna visat sitt allvar genom två spontana arbetsplatsmöten under jord i Kiruna och ett i Malmberget, som snabbt döptes ”informationsmöten” sedan fackliga representanter kallats dit.
Det mesta tyder enligt NSD på att Gruvfyran får vika sig trots omröstningens nej i Malmberget. Enligt Gruvtolvans ordförande Harry Rantakyrö och Gruvfyrans vice ordförande Steve Ärlebrand är detta det troligaste, då både Svappavaara och Luleå är positiva till budet.
Sixten Snell är trots allt nöjd med 4,7, men betonar att striden nu måste följas upp i nästa års avtalsrörelse, som IF Metall faktiskt redan har haft sin första avtalskonferens om.

”Mer att ta igen”

– Vi har också mer att ta igen nästa år med nya tag när det nya avtalet ska formas, säger han och erinrar sig hur låglöneförbunden för några år sedan talade om att ”nu är det vår tur”. Jag varnade också på stormötet för att det inte är givet att inte LK försöker räkna bort vad vi fick nu som golv för nästa års avtal.
Han påpekar att till och med LO-ekonomen Dan Andersson har varit efterklok om hur kapitalister, aktieägare, direktörer och högre tjänstemän dragit ifrån när LO:s medlemmar tagit ut för lite. Åtminstone i Malmfälten är också läget bättre än på länge när det gäller den fackliga kampviljan.
– Många yngre killar är aktiva och engagerade. Vi behöver ett kontaktnät, och vi behöver ett arbetarparti, tillägger Sixten Snell.
Förr i tiden kunde ”partikontakter” inom vänstern fylla den funktionen, men de har sedan länge somnat in. Men nu knyts spontant nya kontakter.

Arne Johansson