I förra veckan, den 5 mars, genomfördes en ny generalstrejk mot den socialdemokratiska Pasokregeringens drastiska nedskärningar. Generalstrejken var den andra inom loppet av nio dagar och kommer att följas av en ny storstrejk den 11 mars.Generalstrejken den 5 mars föregicks av att den grekiska regeringen presen-terade ännu ett sparpaket, som bland annat innehöll nya nedskärningar i offentligt anställdas löner, lönestopp inom den offentliga sektorn även 2012 och högre moms.
”Aldrig i modern tid, sedan 1945, har arbetarklassen attackerats så brutalt som nu. Regeringens stålbad saknar motsvarighet. Ekonomin kom- mer att krympa med minst 5 procent i år till följd av dessa attacker, kommenterade Xekinima, Rättvisepartiet Socialisternas systerparti i Grekland, den 5 mars och uppmanade facken att omedelbart utlysa en 48 timmar lång generalstrejk.
En sådan strejk, som förenar alla grupper som protesterat – arbetare, pensionärer, studenter och småbönder, är nödvändig för att bygga en rörelse som kan stoppa regeringen och skjuta EU-politiken i sank.
I ett desperat försök att rädda euron, ”lugna marknaden” och minska risken för statsbankrutt kräver EU:s pampar ständigt än större nedskärningar i Grekland och andra länder. Den kapitalistiska häxbrygd som EU vill att medlemsländerna ska svälja betyder att krisen förvärras. EU-politiken ruinerar arbetarhushållen och samhällsekonomin samt permanentar massarbetslösheten.
Det är inte bara i Grekland som regeringarnas stålbad och EU-politiken möts av strejker och massdemonstrationer.
Den 4 mars skakades Portugal av en av de största strejkerna på länge. Mer än en halv miljon offentligt anställda strejkade mot massarbetslöshet, lönenedskärningar och avskedan- den av offentligt anställda.
Portugals regering vill skära ned de offentligt anställdas löner ytterligare under de kommande åren, dra ned på de sociala utgifterna och sälja ut statliga egendomar samt minska antalet offentligt anställda. Syftet är att pressa ned budgetunderskottet från motsvarande 9,3 procent av landets BNP i år till 2,8 procent år 2013, vilket betyder att dagens stålbad bara är början. Samtidigt som ekonomin stryps är arbetslösheten rekordhög – 10 procent. Hälften av de arbetslösa får knappt någon ersättning alls.
– Det blir bara sämre och sämre, berättar en portugisisk byggnadsarbetare som nyligen förlorade sitt jobb för nyhetsbyrån Reuter.
Som arbetslös har han 1 800 kronor i månaden, ”det räcker knappt till att köpa mat för”.
I maj planerar facken i Portugal att genomföra en ny strejk för att om möjligt stoppa regeringens dråpslag mot jobb, löner och service.
I Spanien har facken än så länge nöjt sig med massdemonstrationer mot regeringens nedskärningar och förslag om att höja pensionsåldern, men demonstrationer räcker inte på långt när – underifrån växer kravet på generalstrejk. En majoritet av spanjorerna stödjer, enligt flera opinionsundersökningar, generalstrejkskravet.
Den pånyttfödda kampen i södra Europa och exempelvis på Irland, där offentligfacket häromdagen aviserade nya strejkaktioner, och i Finland visar vägen. Det är exempel som de svenska facken måste följa.
I den kamp som nu skakar Europa gror också fröet till nya socialistiska arbetarpartier som kan ge ett politiskt alternativ till regeringarnas och EU:s krispolitik.
Per Olsson
