Stressen – en livsfara

Fler och fler dukar under för den allt värre stressen på jobbet. Värst drabbas arbetarkvinnor (Foto: Arbetsmiljöverket).

av Åsa Karlsson // Artikel i Offensiv

Stressen är som en naturlag. Vi ska kompensera och be om ursäkt för vår existens. Gör mer, gör bättre, gör snabbare. Med stressen försvinner livet, den tid det tar att utföra arbetsuppgifter, mätbarhet, fylla varje kvart, dokumentera rätt, exakt utfört. Människornas liv, meningen med livet, rationaliseras bort. Ovärdiga situationer skapas varje dag och vi bränner ut oss.

Regeringen och högerpartierna är överens om höjd pensionsålder, men många orkar inte jobba ens till 61 års ålder, än mindre till 65 eller 70 år. De som är nya i arbetslivet kanske får se pensionsåldern höjas till 75 år, eftersom den baseras på genomsnittsålder. Hur ska de orka? 
Det fattas 200 000 undersköterskor fram till 2035 och allt färre söker till vårdutbildningar. Ända från 1980-talet har stress och ohälsa ökat. Nu har det nått ner till ungdomar och unga vuxna. Bland kvinnor 16-29 år har 28 procent nedsatt psykiskt välbefinnande eller risk för depression, mot 12 procent av män i samma ålder.

Efter ett långt arbetsliv belönas vi med utslitna kroppar, värk och en osäker pension. Oro finns att inte kroppen ska orka fram till pension; många försöker ”värna kroppen” och hoppas på vanlig utslitning, men inte total invaliditet. Det är en klassfråga och en statusfråga. Livslångt slit ”belönas” med en uselt låg pension eller nej till sjukpenning. Allt fler som jobbat hårt hela livet möts av fattigdom på äldre dagar.
Arbetsmiljöverket har konstaterat att minst 500 dör varje år på grund av stress på jobbet. Deras prognos är att detta kommer att öka i framtiden på grund av hur arbetslivet utvecklas mot det sämre. I skymundan av dödsolyckor på jobbet dör fler av sjukdomar som kan kopplas till arbetet. Nattarbete, buller och avgaser samt ihållande tungt fysiskt arbete dödar årligen cirka 500 personer vardera. 

Vartannat år gör Arbetsmiljöverket en undersökning som rör hur arbetare upplever och beskriver sin arbetsmiljö. Nu har man för första gången någonsin inkluderat tidsbegränsat anställda (Arbetsmiljö 2017). Man kan se en stor skillnad mellan fast anställda och tidsbegränsat anställda. De senare säger att de är rädda över att förlora jobbet, har oftare monotona arbetsuppgifter och utsätts oftare för sexuella trakasserier.
Sexton procent av hela arbetsmarknaden består av tidsbegränsade anställningar och de är vanligast bland unga, särskilt kvinnor. Sexuella trakasserier ”sticker ut” i antal när det rör unga kvinnor. Tre av tio mellan 16-29 år har blivit utsatta de senaste 12 månaderna. 
Tidningen Kommunalarbetaren (12/2019) har genom åren gjort många bra reportage och i deras senaste undersökning Sveriges sjukaste arbetsplatser om sjukskrivningarna på olika arbetsplatser ligger äldreboenden som överväldigande etta med dubbelt så många sjukskrivna per 1 000 anställda som övriga branscher (i snitt).

Orsakerna är högre arbetsbelastning, där färre ska göra mer. Ofta har man ett schema utan återhämtning. Personal kan jobba kvällspass till kl 22 ibland och sedan börja igen kl 06.45 nästa morgon. Arbete varannan helg, delade turer och en semesterperiod som delas i tre; allt gör att arbetslivet och privatlivet inte funkar så bra, personalen upplever oro och stress och att de inte räcker till. Värst är det i mindre, fattiga kommuner som Malå, med 198 sjukskrivna per 1 000 anställda.
Hög sjukfrånvaro ger dock inte hela bilden. Även arbetsplatser med lägre frånvaro har hög belastning. På goda grunder litar man inte på Försäkringskassan. Man tror inte att man ska få sjukpenning, utan jobbar på i rädsla av att tvingas byta jobb eller säger upp sig och tar tidig pension för att man inte orkar.

Kraven är höga, färre ska göra mer, många sitter fast i ett ekorrhjul – inte konstigt att folk går i däck.

Unga kvinnor i vård och omsorg får oftare hjärtinfarkt och stroke. De skriver ofta inte arbetsskadeanmälan och försvinner ur statistiken. 2015 kom en SCB-rapport (Statens Beredning för medicinsk och social utvärdering) där man slår fast en tydlig koppling mellan arbetsrelaterade faktorer och dödliga hjärt- och kärlsjukdomar. Dödligast är: Nattarbete, för höga krav, buller och otrygghet. Fyra av tio LO-arbetare jobbar på helger, kvällar och nätter. Sju  av tio kvinnor arbetar OB-tid, ”obekväm arbetstid”. 
Nattarbete är farligt, men nödvändigt för samhället. Därför borde vi anpassa arbetet efter individen och inte tvärtom. Många ignorerar tecken på att kroppen inte orkar: sömnbrist, ångest, trötthet, kort stubin, bröstsmärtor, med mera. Här handlar det om de som inte dör ”på” jobbet utan ”av” jobbet. 

År 2015 påbörjades en studie där unga kvinnor inom vården studerades. Man mätte deras stresshormoner hela dygnet i syfte att ta reda på vad den totala stressen hemma och på jobbet betyder för kvinnors hälsa. Karolinska fick 3 miljoner kronor för detta. Studie efter studie, men man frågar aldrig personalen och eventuella förändringar får varken ta tid eller kosta något. 
Var femte kommunalare har värk. Värst är det för arbetarkvinnor. 45 procent har ont i axlar och armar varje vecka, arbetarmän 35 procent (LO 2014).
Jobbet ska inte göra ont! Värk är en varningssignal och ett folkhälsoproblem, men det ignoreras alltför ofta och idag accepteras att människor slits ut i förtid. 
Minst 250 000 är läkemedelsberoende i Sverige idag. Över hälften av dessa äter smärtstillande, och det finns ett stort mörkertal. Ingen vet hur många som äter treo eller alvedon dagligen. Dessutom ser de som jobbar med det en ökning när det gäller alkohol, narkotika, lugnande medel och sömnmedel. Ett tecken på ett samhälle som inte fungerar. 
Kraven är höga, färre ska göra mer, många sitter fast i ett ekorrhjul – inte konstigt att folk går i däck. Man kan inte medicinera bort alla samhällsproblem.

Samhället behöver folk som bygger hus, som jobbar i äldreomsorgen. Politikerna behöver ta hand om alla som behövs i tunga slitsamma yrken. Vi måste sänka takten, låta människan komma före och sluta acceptera dödliga arbeten. Vi måste ta kamp för 6 timmars arbetsdag, scheman som är anpassade efter personalens önskemål och hälsa, medbestämmande på riktigt, långledigheter och semestrar, bra friskvård och företagshälsovård. 
Tid att vårda, tid att orka, vård och omsorg med värdighet. Fler ska göra mindre och bättre, så att vi håller hela livet ut.