Succéstart för bankprotestveckan

Denna artikel har fler bilder Publicerad av Arne Johansson

Tema: Sveriges ekonomi

 (foto: Sebastian Olsson)

Succeartad start för bankprotestveckan utanför Nordeas bolagsstämma. 50-tal demonstranter utanför och jag som köpt fyra aktier fick applåder av kanske en tiondel eller ett par hundra av de 1599 närvarande aktieägarna för min attack i talarstolen mot finanselitens plundring av samhällets tillgångar.

Jag yrkade också avslag på vinstdispositionen och röstade för en annan småsparares nej till ansvarsfrihet pga jaktresor och korruption. Nordeas styrelseordförande finansmannen Björn Wahlroos svarade med passionerade försvarstal för både jaktresor som han menade var helt i linje med finansvärldens normala livsstil och märkligt skryt över bankernas förmåga att lyfta miljoner ur fattigdom.

"Tack för en bra insats" sade en äldre dam till mig som satt bredvid mig och som kommenterade och röstade som jag båda gångerna. Hon hade annars börjat med att beklaga att det inte bjöds på vin som hos Handelsbanken.
Bolagsstämmorna är förvånansvärt generösa mot det fåtal kritiska röster, som våga sticka upp, väl medvetna om att de naturligtvis röstas ner av de stora ägarna, och det var 6-7 som tog chansen att ställa frågor.
Först ut var Aktiespararnas vd med en svidande vidräkning mot Nordeachefen Christian Clausens jaktresor med SCA och den misstänkta korruption som nu utreds. Björn Wahlroos svarade med att det fanns två kriterier till grund för hans försvar av Clausen: "Är det här en onormal livsstil i finansvärlden", och där var svaret nej och så "har det påverkat Clausens integritet?", och där var svaret nej för Wahlroos känner honom som en rättskaffens karl.
Det öppnade för mig, som tvåa på talarlistan, där jag med mina fyra aktier sade mig representera Folkkampanj för Gemensam välfärd och de demonstranter utanför som delat ut Folkets inassobrev och sade att en nyckelfråga här alltså är finanselitens livsstil. Och så berättade jag att jag på finska Yles hemsida läst att Wahlroos nya bok nu i vår ska komma ut på svenska, med titeln "De tio sämsta ekonomiska teorierna, från Keynes till Piketty" (dvs fransmannen Thomas Piketty som skrivit Kapitalet i det 21:a århundradet). I den boken säger Wahlroos enligt Yle att "Fungerande finansmarknader har gjort det möjligt för de mest begåvade att utnyttja sitt humankapital och bli rika".

Jag uttryckte motvillig beundran över hur begåvat och väl Wahlroos och hans VD Clausen lyckats med att berika sig själva, i Clausens fall med en inkomst förra året på 23 miljoner, vilket jag trodde motsvarade ungefär 100 undersköterskors årslöner. Jag förklarade också att bankerna knappast representerar väl fungerande marknader, när Riksbanken räknat ut att de mellan 2002-2008 har tjänat 30 miljarder om året eller totalt 270 miljarder bara under den perioden på billigare upplåningskostnader tack vare att staten garanterar att rädda dem under deras återkommande kriser.
Jag frågade också om Wahlroos och Clausen kunde förstå hur upprörda folk därute är över de skenande klyftorna, och frågade om de blivit helt fartblinda? Jag frågade om aktieägarna i salen inser att en aktieutdelning från de fyra storbankerna på 57 miljarder, varav Nordea svarar för nästan en tredjedel med 23 miljarder (en ökning sedan förra året med 44% till 70% av deras rekordvinst), är i nivå med statens utgifter för all utbildning och universitetsforskning eller för all hälsovård, sjukvård och social omsorg och är vida mer än vad försvaret kostar staten?
Wahlroos svarade med ett brandtal till försvar för bankerna där han sade att Nordbanken idag är en europeisk storbank och att jämförelserna med enbart den svenska statens utgifter därför inte är rättvisande. Han förklarade också att bankerna räddat miljoner människor världen runt ur fattigdom. Och att man delar ut 23 miljarder av de pengar man inte behöver var enligt honom helt i sin ordning.
Jag återkom under punkten om hur vinsterna ska disponeras med krav på avslag på styrelsens förslag med argumentet att aktieutdelningen är orimlig och att om de har 23 miljarder över som de inte hittar något meningsfullt att investera för, så har samhället sådana behov och att man då måste sluta med att plundra sina låntagare, som tex får betala var tredje krona bolåneräntor till bankernas vinster.