Danska storkonflikten uppskjuten

Stark facklig mobilisering i Danmark

Publicerad av Per-Åke Westerlund

Plats: Danmark Tema: Facklig kamp

På ett unikt jättemöte i Fredericia den 22 mars samlade 10 380 förtroendevalda från alla förbund. (foto: Jakob Nielsen)
På ett unikt jättemöte i Fredericia den 22 mars samlade 10 380 förtroendevalda från alla förbund.

Den danska storkonflikten i offentliga sektorn sköts upp av medlarna. De offentliga facken hade varslat om strejk för närmare 100 000 medlemmar från 4 april och arbetsgivarna om lockout av 450 000 från 10 april.

En vecka innan strejken, onsdag innan påsk, beslutade medlarnas ordförande Mette Christensen att skjuta upp varslen i två veckor. Arbetsgivarnas positiva kommentarer visade att politikerna, som styr stat, kommuner och regioner, sett med oro på kampviljan och mobiliseringen inom fackföreningarna. De styrande försöker undvika en total konfrontation.
Danmark har sett flera stora strejker och konflikter på arbetsmarknaden under 2000-talet, som ett resultat av arbetsgivarnas – alltså politikernas – aggressiva attacker. 2013 lockoutades nästan 70 000 lärare i fyra veckor. Därefter beslutade Folketinget att göra lag av arbetsgivarnas bud. Det betydde stora försämringar av lärarnas arbetstider och att regeringen använde lagar för att köra över fackföreningarnas rätt att träffa avtal.
Försämringar av villkor och löner har skett oavsett om landet haft högerregeringar eller styrts av Socialdemokraterna. Även denna gång stöder S-partiet regeringens nya angrepp. När facken varslade cirka 10 procent av sina medlemmar om strejk svarade de statliga och kommunala arbetsgivarna med landets största lockoutvarsel någonsin. 450 000, över hälften av alla offentliganställda, skulle stängas ute från sina arbeten. I regionerna gällde arbetsgivarnas varsel 80 000 sjuksköterskor, läkare och andra anställda, i kommunerna 250 000 lärare och andra grupper och inom staten 120 000 anställda.
Lärarfacken kommenterade att politikerna verkar följa samma plan som 2013, att masslockouta och sedan stifta en lag. 

Stridsfrågorna i denna avtalsrörelse, OK 2018, är många. Danmark är mitt i en högkonjunktur, med rekordstora vinster och utdelningar till aktieägarna. Enbart under 2017 ökade statens skatteinkomster med 31 miljarder kronor.
Kraven på en reallöneökning efter ett decennium med stagnerande löner och försämrade villkor, där fackledningarna har accepterat låga avtal med hänvisning till den ekonomiska krisen, är därför starka. Speciellt kräver facken mer till lågavlönade och utjämning av löneskillnader. Statistiken visar att kvinnor i genomsnitt tjänar 13,2 procent mindre än män.
Facken agerar också gemensamt för att lagstiftningen mot lärarna ska upphävas, och att lärarfacken istället ska ha ett avtal om sina arbetstider.
Den tredje stridsfrågan handlar om en ny attack från arbetsgivarna. Danska löntagare har haft en halvtimmes betald lunchrast, på villkor att de befinner sig på arbetsplatsen och kan rycka in vid behov ända sedan 1929, något politikerna nu vill avskaffa.

Enigheten mellan fackförbunden är ovanligt stor. Samtliga 51 förbund i offentliga sektorn står bakom kraven på höjda löner, avtal för lärarna och att lunchpausen ska ska kvar.
På ett unikt jättemöte i Fredericia den 22 mars samlade 10 380 förtroendevalda från alla förbund. Sjuksköterskor, lärare och andra yrkesgrupper – från officerare och poliser till vaktmästare och städare – redovisade planer på stora demonstrationer, strejkkaféer och en demonstration för hela landet i Köpenhamn den 10 april. Mötets tema var ”Vi låter oss inte skrämmas”.
Hälsningar med stöd från privatanställda lästes upp på mötet. Fackbookgruppen för att backa upp de offentliganställda, ”Bak op om de offentligt ansatte”, fick 160 000 medlemmar på några dagar. Mer än en miljon har sett videon där lärare sjunger stödsången ”Vi er dine faste støtter”. 

Regeringen har full uppbackning av de privata storföretagen och Dansk Arbejdsgiverforening. Deras förhandlingar leds av Sofie Løhde från högerpartiet Venstre, som är minister för innovation, äldreomsorg och sjukvård.
I Danmark har nedrustningen av välfärden organiserats i en myndighet som kallas Moderniseringsstyrelsen. Den har bland annat drivit igenom höjd pensionsålder, sänkt förtidspension och drastiska sänkningar av motsvarigheten till försörjningsstöd/socialbidrag. Tidigare betalda helgdagar som jul- och nyårsafton har dragits in. Detta ovanpå konstanta nedskärningar på all offentlig verksamhet under många år.
Ett av regeringens mål i OK 2018 är att en större del av lönerna ska avgöras lokalt och individuellt. Sofie Løhde förbereder en ny ”reform” av offentliga sektorn direkt efter avtalsrörelsen, där hennes uttalade ambition, i en typisk jämförelse med bilar, är att offentliganställda ska ”köra längre på varje liter”. 

Ännu syns inga sprickor i de fackliga leden. Många slöt upp med fanor utanför förhandlingarna när de fortsatte på annandag påsk. Det finns skäl att varna för försök att erbjuda bättre villkor för vissa, eller någon form av ”utredning” till nästa avtalsrörelse, samt för att regeringen slår till med lagstiftning.
Facken borde inte avblåsa sina planerade mobiliseringar, utan genomföra demonstrationer och möten för att hålla uppe trycket samt ha beredskap att agera om regeringen hotar med lagar.
Varken regeringen eller S-oppositionen är starka. Missnöjet ger stora möjligheter för Enhedslistan, det enda parti som konsekvent stödde lärarna 2013 och facken nu.

 



Rasism och högerpolitik

Danska politiker har i många fall gått främst när det gäller att försämra för invandrare och flyktingar, och att smutskasta bostadsområden som drabbats hårdast av ökade klyftor. Den nuvarande konflikten visar hur denna politik och försämringar för alla löntagare, unga och pensionärer är två sidor av samma mynt.

 



Danmarks regeringar

2001-2011: En koalition av högerpartierna Venstre och Konservative Folkeparti, med Dansk Folkeparti som stödparti.
2011-2015: Socialdemokraterna i koalition med liberala Radikale Venstre och Socialistisk Folkeparti (de sistnämnda lämnade regeringen 2014).
2015- Högerpartiet Venstre i minoritetsregering till 2015, därefter i koalition med Konservative Folkeparti och Liberal Alliance.
Skillnaderna mellan den nuvarande regeringens politik och den tidigare S-regeringen är obefintliga. Det var S-regeringen som införde tvångslagarna mot lärarna.