Nej till bombningen av Syrien – bygg en massrörelse mot kriget

Publicerad av Serge Jordan

Plats: Dūmā, Ghouta, Damaskus, Afrin, Raqqa Tema: Militärisering, Repression

 (foto: MCSN Patrick Grieco)

Trumpadministrationen laddar upp för nya missilattacker mot regimen i Syrien. Detta kan utlösa en explosiv kedja av händelser som skulle kunna resultera i en ännu allvarligare militär konflikt mellan stora internationella och regionala makter i Mellanöstern. Moskva har svarat Trumps öppna hot med att hota om vedergällning mot de amerikanska trupper på syrisk mark som deltar i attackerna.

Både Trump och den brittiska premiärministern Theresa May går igenom turbulenta politiska perioder och har ett behov av att avleda uppmärksamheten från de egna våndorna. Samtidigt utmanas Frankrikes president Macron, som också uttalat sig för ett ”militärt agerande”, av en ny våg av arbetarkamp. Alla dessa tre och Saudiarabiens härskare, som har erbjudit sitt fulla stöd till deras respons, trappar nu upp sin retorik och spänner musklerna mot Assads regim och dess allierade i Kreml. På ett cyniskt sätt ursäktas krigsförberedelserna av som man hävdar, att regimens styrkor skulle ha använt kemvapen mot befolkningen i förortsstaden Duma, i östra Ghouta, utanför Damaskus.

Denna motbjudande attack och dess offer skylls på Bashar al-Assads regim och de länder som backar upp den, men utan att några konkreta bevis presenteras. Assads korrupta regim är täckt av blod. CWI (den internationella socialistiska organisation som Rättvisepartiet Socialisterna är den svenska sektionen av) är motståndare till och ger absolut inget stöd till Assads brutala reaktionära regim och dess ryska och iranska beskyddare.

Men varför skulle den syriska armén genomföra en kemgasattack nu och dra västimperialistiska makternas vrede mot sig? Samtidigt som man inte kan utesluta att Assads regim är ansvarig, så finns det ingen uppenbar taktisk logik till ett sådant beslut. En militär seger i östra Ghouta låg inom regimens räckhåll, vilket skulle ha fördjupat Assads grepp över de flesta av Syriens urbana centrum. Detta i sin tur har gjort att vissa kommentatorer spekulerat i att giftgasattacken ska ha initierats av ”jihadistiska rebellstyrkor” i syfte att dra USA-imperialismen djupare in i konflikten.

Oavsett vem som är ansvarig för den misstänkta attacken bör frestelsen att använda den som en ursäkt för ännu en imperialistisk intervention i Mellanöstern avvisas; vi måste resa totalt motstånd.

Femton år efter invasionen och ockupationen av Irak minns miljontals människor de lögner som de härskande politikerna och deras vänner inom pro-etablissemangs- och pro-företagsmedia använde sig av för att rättfärdiga det katastrofala kriget. Många är därför med rätta inte redo att okritiska svälja i sig den officiella versionen av händelserna som just nu presenteras av regeringar i Väst och mainstream-media. Andra västerländska interventioner i Afghanistan och Libyen har också inneburit en katastrof för människorna i de områdena och har bara fördjupat krisen.

Kriget i Irak påskyndade USA-imperialismens försvagning och nedgång i Mellanöstern; det pågående kriget i Syrien har blottlagt det ytterligare och har gett en öppen spelplan för Ryssland och Iran att vidga sitt inflytande i regionen. Detta, tillsammans med att Trumpadministrationen rör sig mot ett mer öppet stöd till Israel och Saudiarabien – Irans ärkefiender – har fått de regionala spänningarna att nå en väldigt hög nivå.

Spänningarna i regionen mellan de större krafterna, som hölls i schack – om än otryggt – under slaget mot IS, har nu kommit tillbaka med en ny intensitet efter att IS så kallade kalifat så gott som har smulats sönder. Den senaste tidens vecklingar har allt mer kännetecknats av en upptrappning av de ”inter-statliga” militära skärmytslingarna på syriskt territorium, med en djupare militär inblandning från Israel, Turkiet, Iran och andra.

Trumps aviserade angrepp syftar sannolikt, i likhet med de 59 Tomahawk-missiler som USA avfyrade mot en syrisk flygbas i april ifjol, till att i första hand vara en styrkeuppvisning. Ett större syfte och mål, som ett fullskaligt krig för en ”regimförändring”, skulle inte bara riskera ett storkrig i hela regionen, utan också följas av stora politiska och sociala omvälvningar i de västerländska huvudstäderna och världen runt. Men krig har sin egen logik, och nya flyganfall från USA i en explosiv situation som denna skulle kunna få oanade och oavsiktliga följder.

Medan de interimperialistiska spänningarna stiger i Mellanöstern och runtom i världen når också de härskande klassernas hyckleri och dubbelstandard nya förbluffande proportioner. Samtidigt som man anklagar Assad för att ”bortse från mänskligt liv” har Trump, May och Macron alla nyligen rullat ut den röda mattan för den saudiske kronprinsen Mohammed Bin Salman, huvudarkitekten bakom blodbadet och den medvetna svälten i Jemen, vilket i snitt dödar ett barn var tionde minut. Alla klev över varandra för att gratulera den kontrarevolutionära slaktaren al-Sisi efter hans nyliga farsartade ”omval” i Egypten; alla gav en de facto fribiljett till såväl den turkiska presidenten Erdoğans etniska rensningsoperation i Afrin som de israeliska krypskyttarnas frikostiga nermejning av obeväpnade palestinier i Gaza – vars fördömande USA-imperialismen la ett veto mot i FN:s säkerhetsråd.

Inga av kommentatorerna som visade ilska mot användningen av kemiska vapen för att rättfärdiga en ny militär aggression i Syrien höjde på ögonbrynet ifjol när USA:s armé använde vit fosfor i de tätbefolkade områdena i Mosul och Raqqa i striden mot IS. Hundratals civila kunde tydligen offras och deras städer förintas i ”kriget mot terrorns” namn. På samma sätt försöker Assad- och Putinanhängare rationalisera sina mordiska belägringar och brutala bombningar av civila som bor i områden i Syrien kontrollerade av beväpnade rebellstyrkor, varav de flesta är islamistiska fundamentalister – som salafisterna i gruppen Jaysh al-Islam, som fram tills nyligen kontrollerade östra Ghouta.

I verkligheten agerar den mordiska framfarten hos Assad och hans allierade, precis som de civila dödsfallen som kom med västimperialismens ”befrielse” från IS i kombination med massfattigdom och alienationen av miljontals, som rekryteringsmedel för framtida sunnitiska extremistgrupper – om de inte utmanas av ett verkligt alternativ. Parallellt har handlingarna från de hänsynslösa beväpnade salafist- och jihadistgrupperna hjälpt Assad att genom den rädsla det skapar upprätthålla kontrollen över viktiga delar av befolkningen. En ny omgång av imperialistiska flyganfall skulle ha samma effekt, att förstärka Assads bild om att hans regim är ett fort som skyddar sig mot inhemska och externa terrorister samt mot imperialistiska fiender.

CWI motsätter sig kraftigt alla militära anfall mot Syrien och alla utländska interventioner och inblandning i landet. Blodspillan och förödelsen, som har pågått utan minskad takt de senaste sju åren, måste stoppas – inte tillta. Det är en uppgift som alla de rådande kapitalistiska och imperialistiska krafterna som är involverade i regionen och strider sinsemellan över makt, prestige och vinster har visat sig fullkomligt inkapabla till. Det kan helt enkelt inte finnas någon lösning på de fasor som möter det syriska folket på grundval av dagens ruttna system.

Medan det syriska folket genomlider alla de hemskheter som kontrarevolution och krig för med sig finns det en viktig och kraftfull arbetarklass i länder som Iran, Turkiet och Egypten. Allierade med regionens fattiga och förtryckta, enade med det skriande behovet av en antikrigsrörelse i väst, skulle en sådan styrka – beväpnad med en demokratisk socialistisk politik – visa en väg som leder bort från den nya mardröm som hotar i Syrien och Mellanöstern.

CWI/RS säger:

  • Stoppa Trumps attacker mot Syrien. Dra tillbaka alla utländska trupper från Syrien nu – nej till utländska makters inblandning i regionen.
  • Bygg en internationell massrörelse mot kriget.
  • För uppbygget av enade, multietniska och icke-sekteristiska försvarskommittéer i alla delar av Syrien för att försvara arbetare och fattiga mot sekteristiska och militära attacker från alla håll.
  • För oberoende fackföreningar och massarbetarpartier med ett program för mark till massorna och arbetarnas övertagande av fabrikerna.
  • Störta diktaturerna – mot kapitalism och imperialism. För arbetarenhet och socialism.
  • För en demokratisk socialistisk konfederation i Mellanöstern och Nordafrika som respekterar alla minoriteters rättigheter.