Frihandelsavtalet TTIP (Transatlantic Trade and Investment Partnership), som det har förhandlats om mellan USA och EU sedan 2013, borde om något väcka arbetarrörelsens och fackens ilska. Men inte i Sverige.
De svenska facken ställer sig ”försiktigt positiva” till handelsavtalet, som tar bort ”handelshinder” mellan USA och EU och som i praktiken innebär en lagstadgad kapplöpning mot botten vad gäller arbetsrättsliga, miljö- och sociala regelverk. Detta av flera anledningar. TTIP kommer att underlätta för företag att göra vinst genom produktion av miljöfarlig skiffergas, genetiskt modifierade livsmedel och klorbadade kycklingar eftersom det som är lagligt i USA också skulle bli lagligt inom EU.
Dessutom skulle det innebära ett försvagat dataskydd via övervakningen av internetanvändare samt en överdriven upphovsrätt som skulle begränsa tillgången till kultur, vetenskap och utbildning.
Vidare skulle det innebära ett slag mot kampen angående vinster i välfärden, eftersom storföretag och andra bolag genom inskrivelsen ISDS (Investor State Dispute Settlement) kan stämma stater om de skulle inskränka på deras ”rättighet” att göra vinst! Riskkapitalbolag som Attendo, Vardaga och Academedia skulle till exempel kunna stämma Sverige om deras möjligheter att göra vinst på välfärdsverksamheter skulle hotas.
De svenska LO, TCO och Saco säger sig vilja ha bort just den skrivelsen, men säger samtidigt att om det nu måste finnas, ska det utformas på ett rättssäkert sätt. Men vad betyder det? Rättssäkert för vem? Lämnas det kryphål i avtalet kommer den parasitära kapitalismen utan tvekan att slingra sig igenom dem.
Det har dessutom riktats kri-tik mot just bristen på transparens i avtalet och mot att särskilda skiljedomstolar skulle få oanad makt att besluta vilka företag som skulle få rätt mot vilka stater. Det är värt att komma ihåg att 90 procent av alla rådgivare under processens gång är betalade av företagslobbyn, enligt aktivistnätverket Skiftet.
Avtalet är inget annat än ett avtal i syfte att öka vinsten för de redan superrika och storföretagen – ett avtal som kommer att slå hårdast mot vanligt folk: arbetare, låglönetagare och ungdomar.
Rättvisepartiet Socialisterna kämpar mot marknadens diktatur och står för att ekonomin planeras utifrån människans, naturens och djurens behov. Men för att kunna planera ekonomin utifrån behoven måste storföretag och banker ställas under demokratisk kontroll och styre underifrån.
Flera andra fackföreningar runt om i Europa har manat till protester och har starkt kritiserat det planerade TTIP, bland annat i Tyskland och England. Det är hög tid att även svenska fack pressas underifrån av gräsrötterna till att ta kamp mot det planerade frihandelsavtalet, som kan bli världens största. Dessutom behöver organisationer och nätverk som till exempel Folkkampanj för Gemensam Välfärd anordna protester mot TTIP. ■
