Sveriges a-kassa och anställningsskydd ligger på en bottenplats

2012-11-15 14:44:54




När varselvågen nu får den redan höga arbetslösheten att raka i höjden kommer de sociala konsekvenserna att bli mycket värre än de flesta har insett.
Det sociala skyddsnätet har helt enkelt dragits undan, dessvärre utan något fackligt motstånd att tala om.

Att a-kassan har försämrats kraftigt är väl ingen nyhet, men att regelverket blivit så snävt att idag bara en av tre arbetslösa får någon a-kassa alls, enligt Arbetsförmedlingen, är uppseendeväckande. Det är också mer än en halvering om man jämför med de 80 procent av de registrerat arbetslösa som ersattes av a-kassan 2006.
Samtidigt får idag bara en tiondel ut en ersättning som motsvarar 80 procent av sin tidigare inkomst ­under de 200 första dagarna av arbetslöshet. Den tidigare så hyllade s k inkomstbortfallsprincipen som skulle skydda en arbetslös från att behöva gå från hus och hem är idag ett minne blott, då en arbetslös som haft en genomsnittlig tjänstemannalön eller god arbetarlön på 30 000 kronor i månaden idag bara får ut hälften av sin ­tidigare inkomst.
Orsaken är att det så kallade taket på 80 procent av 18 700 kronor inte har höjts i takt med inflationen och lönerna på tio år. Trots detta har Anders Borg heller inga planer på att gå med på en höjning.

Enligt A-kassornas samorganisation och OECD (västländernas samarbetsorganisation) föll den genomsnittliga ersättningen till arbets­lösa mellan 2002 och 2009 från 67 till 48 procent. Därmed föll också Sveriges position inom OECD från sjätte plats 2002 till sextonde plats 2006 och tjugosjätte plats 2009.
Samtidigt finns det inga spärrar för arbetsgivarna att sparka folk så snart de höga vinstnivåerna dippar en aning.
Arbetsgivarna i Svenskt Näringsliv har så länge bedrivit en propaganda för en ytterligare försvagning av las att många som ännu inte har drabbats själva fortfarande tror att det svenska anställningsskyddet är starkt, kanske till och med så starkt att företagen inte vågar anställa de unga.

Ingenting kunde vara mer felaktigt. I OECD:s senaste jämförelseindex för olika industriländers anställnings­skydd klassades Sveriges anställnings­skydd år 2008 till en nivå en bra bit under OECD-snittet, på plats 20 av 30 länder. I topp låg, alltså före de senaste krisåren, Turkiet, Luxemburg och Mexiko, följt av Spanien, Grekland och Frankrike. Efter Sverige låg i stort sett bara de anglosaxiska länderna (USA och Storbritannien).
Utanför OECD-länderna låg även Indonesien, Kina, Slovenien, Indien och Estland före Sverige.
Av de nordiska länderna hade bara Danmark en aning sämre anställningsskydd än Sverige. I Danmarks fall uppvägs detta delvis av att uppsägningarna liksom i många andra europeiska länder begränsas av kostsamma krav på företagen att betala avgångsvederlag.
När OECD:s jämförelse gjordes år 2009 hade bara Italien liberaliserat, d v s försämrat, sitt anställningsskydd mer än Sverige på senare år.

Den enskilt största försämringen, som sänkte Sverige från tionde till tjugonde plats, var införandet av allmän visstidsanställning, som inte längre behöver motiveras. ­Regeringen har även fördubblat tiden för prov­anställningar till 12 månader. För enbart bemannings- och tidsbegränsade arbeten har Sverige det fjärde svagaste anställningsskyddet av 30 OE­CD-länder.
Att olika tillfälliga anställningar
i Sverige kan staplas på varandra i många år har till och med fått EU-kommissionen att hota med att dra Sverige inför Europadomstolen.

Arne Johansson

 RS / Offensiv kämpar för ▼

  • Stoppa varslen – kamp för arbete åt alla genom att dela på jobben med kortad arbetstid och utbildning, sex timmars arbetsdag utan lönesänkning.
  • Öppna räkenskapsböckerna och ta kamp för facklig vetorätt mot uppsägningar, nedläggningar och omorganisationer.
  • Stopp för alla nedskärningar och privatiseringar – 200 000 nya välfärdsjobb.
  • Låt de rika betala – stopp för alla aktieutdelningar, chefsbonusar och fallskärmar; återinför skatter på arv och förmögenheter.
    Höj skatten för höginkomsttagare och avskaffa RUT. Riv upp regeringens skattelättnader för egnahemsägare i välbärgade områden.
  • Bygg bort bostadsbristen genom att satsa på nybyggnationer av främst hyresrätter. Energibesparing och renovering av miljonprogrammet till kostnader som de boende har råd med.
  • Ge alla vuxenstuderande rätt och möjlighet till fullständig gymnasieutbildning, arbetsmarknadsutbildning och vidareutbildning med studielön.
  • För en massiv facklig och politisk kampanj för jobb, välfärd och en snabb klimatomställning av transporter, energiförsörjningen och byggandet m m – förstatliga banker och storbolag.
  • En socialistisk och global grön omställning baserad på en demokratiskt planerad socialistisk ekonomi, under kontroll av löntagarnas organisationer, sociala rörelser och brukare.