”Skolfesten” är ett reportage av Kristina Lagerström och Johan Zachrisson Winberg som sändes på SVT i slutet av förra veckan. Här får vi följa John Bauer-skolans utveckling, först som snabbt växande vinstmaskin för ägarna och fram till konkursen som fick betalas av elever, lärare och skattebetalarna.
Som vi minns var det den 12 juni i år som John Bauer-koncernen gick i konkurs, vilket var den största skolkonkursen hittills. Den drabbade koncernens 36 skolor, 1 000 lärare och 11 000 elever. 1/3 av skolorna stängdes för gott men övriga har startat med nya ägare.
Programmet beskriver hur JB startade upp för 13 år sedan och snabbt började växa och etablera fler och fler skolor. Vi minns väl alla deras reklamannonser om att alla elever får egen dator, med mera. JB utnämndes till årets tillväxtföretag av Dagens Industri. Miljonbelopp plockades ut ur företaget.
Politiker uppmuntrade utvecklingen som friskolereformen öppnat upp för.
I programmet får vi höra Beatrice Ask beskriva privatiseringen av skolan som ett stort och viktigt projekt: ”Det är som att demokratisera Sovjet”!? Som om privata vinstdrivna kapitalister skulle stå för mer demokrati i skolan?
Om man nu som Ask ska jämföra med Sovjet så styrdes kapitalisternas intåg där inte av intressen av ökad demokrati utan av möjligheten att plundra de tidigare statliga tillgångarna. I det avseendet kan det finnas en likhet.
I programmet får finansanalytikern Peter Malmqvist uttala sig om bolaget. Han beskriver det som en ”penningmaskin”.
Skolkoncernen JB började sin historia på det nedlagda regementet i Jönköping. Det var tidigare officeraren Rune Tedfors som bytt bana och blivit företagare inom vuxenutbildning som han nu ville expandera till gymnasieutbildning.
Hösten 2000 startade första JB-gymnasiet. Filosofin var att använda mycket självständigt arbete. Datorer istället för böcker. Linjen blev populär.
Vinsterna växte. Stora aktieutdelningar och expansioner följde.
År 2006 hade John Bauer-kedjan växt till 27 skolor runt om i landet. Huvudsakligen verkar det ha varit yrkesprogram som restaurang och frisörsprogram.
SVT-reportaget berättar hur Rune Tedfors och de övriga gjorde en affär som gav dem mångmiljonbelopp. De bildade ett nytt gemensamt bolag som köpte de gamla bolagen.
Priset blev hisnande 450 miljoner kronor. De pengarna hade inte bolaget. De fick låna 250 miljoner på banken. Den delen av köpeskillingen ser ut att ha gått direkt till ägarnas olika privata bolag.
Rune Tedfors var största ägare i det nya bolaget. Det danska riskkapitalbolaget Axcel blev inblandat i affären.
Tedfors berättar i reportaget att 8-10 riskkapitalbolag hörde av sig och var intresserade av att göra affärer.
Rune Tedfors blev i alla fall ordförande för koncernen och störste ägare. Hundratals miljoner gick till vinster till ägare och även till stora räntekostnader efter affärer som gjorts på lånade pengar från banken. Enligt dokumentären gick mer än 200 miljoner av skolpengen bara till räntor.
Alla dessa pengar togs så klart från skolpengen som är tänkt att finansiera undervisningen.
Budgeten pressades. Skolresultaten blev dåliga. Lärare uppmanades att ge glädjebetyg för att locka nya kunder (elever).
I dokumentären intervjuas en elev från Sundsvall som berättar att de satt och spelade dataspel på skoltid i timtal utan att någon brydde sig.
Hur mycket pengar Tedfors och de övriga plundrade skolan på vill han inte säga till SVT.
Men i reportaget visas att i Excels egna papper gick 133 miljoner till Tedfors och hans kumpaner i en av affärerna. Tedfors var störste ägare med 44 procent.
SVT:s granskning av JB-koncernen, Axcel och Rune Tedfors egna bolag visar att vinsterna för Rune Tedfors kan röra sig om 150 miljoner, till detta kommer räntorna på fordran på åtminstone 20 miljoner kronor.
De stora räntekostnaderna för skolan gjorde att när skolan började tappa elever till följd av ett allt sämre rykte, blev konkursen ett faktum. Efter konkursen fick staten gå in och betala uteblivna lärarlöner mm på 140 miljoner.
Vi skattebetalare fick betala deras vinster och sopa upp efter dem. Vi fick betala för en fest vi inte var bjudna till.
Idag jobbar Tedfors med sin andra friskolekoncern som heter Prolympia. Den kedjan har tio skolor. Några av dessa äger Tedfors helt och andra är han delägare i.
Se gärna dokumentären på SVT play. Den ger en bra bild av hur vinstintressen plundrar välfärden.
Även fast man själv alltid känt till hur vinstintressen fungerar så slutar man inte att förvånas över hur skamlöst människor kan plundra verksamheter.
Att det dessutom är helt enligt lagar och regler visar behovet av att systemet måste ändras.
Per Johansson,
Sundsvall (en av de orter där JB hade skola).
Sundsvall (en av de orter där JB hade skola).
