NUMSA, metallarbetarfacket i Sydafrika, verkar nu vara redo att bilda ett nytt arbetarparti – ett historiskt steg som öppnar upp historiska möjligheter för den sydafrikanska arbetarklassen.
Efter att ha samlat olika vänsterorganisationer och fackförbund till en socialistisk konferens vid namn Konferens för Socialism i förra veckan verkar NUMSA (Sydafrikas metallarbetarfack) vara nära att fatta det slutliga beslutet om att bilda ett nytt, socialistiskt arbetarparti. Det är nu upp till NUMSA:s centralkommitté, som möts i veckan, att bifalla konferensens deklaration för ett nytt parti. Om så sker tas ett historiskt steg, och det inte en dag för tidigt.
Omkring 140 delegater samlades strax utanför Johannesburg den 16-17 april för att bland annat diskutera vad ett socialistiskt Sydafrika och Afrika skulle betyda och hur vägen dit ser ut. Workers and Socialist Party (WASP), Rättvisepartiet Socialisternas systerparti i Sydafrika, var där tillsammans med en handfull andra vänsterorganisationer inklusive Enhetsfronten (United Front) som bildats på initiativ av NUMSA. På konferensen deltog även representanter för de sju Cosatuanslutna fackförbund som gett sitt stöd till NUMSA efter att förbundet uteslutits ur den fackliga centralorganisationen Cosatu i november.
ANC-regeringens massaker på strejkande gruvarbetare i Marikana i augusti år 2012, som försvarades av Cosatu och gruvfacket NUM, blev inledningen till en ny era i de sydafrikanska arbetarnas kamp för frigörelse. När Cosatu bildades år 1985 var det som en arbetarkontrollerad, socialistisk federation. Men samarbetet med det borgerliga ANC (African National Congress) som inleddes en kort tid därefter innebar att Cosatus roll alltmer blev att hålla medlemmarna nere på den kapitalistiska mattan.
Trots en stark kamptradition etablerades en privilegierad fackbyråkrati med fokus på förlikning med arbetsgivarna, genomsyrad av korruption och ständigt rättfärdigande av ANC-regeringens krypande inför storföretagen. Klassamarbetet genom alliansen mellan ANC och SACP (Sydafrikas kommunistparti) undergrävde långsamt arbetarnas förtroende för Cosatufacken. Den vilda gruvstrejken i Marikana avslöjade att Cosatus öppna sår hade resulterat i kallbrand.
Medan NUM decimerades i strejkens spår visade NUMSA en väg framåt för att rädda Cosatu:s tradition av kamp, enighet och socialism.
Marikana drev NUMSA till att kalla till en specialkonferens i december 2013 som beslöt att bryta med ANC. NUMSA beslöt vidare att möjligheterna för att bilda ett arbetarparti skulle ”undersökas” samt att United Front, en enhetsfront, skulle formeras för att binda samman kampen på arbetsplatserna med de fattigas kamp för bättre villkor i bostadsområdena.
Men United Front, som formades under år 2014, har inte blivit den kraft som NUMSA hade hoppats på. Dominerad av ideologiskt förvirrade akademiker och ett ganska konservativt skikt av NUMSA-funktionärer har den slagit in på en reformistisk, för att inte säga liberal, väg. Istället för att kraftfullt sträcka ut metallarbetarnas hand till de massor som dagligen demonstrerar för bostäder, el, vatten och avlopp med mera har fokus lagts på relativt diffusa och abstrakta frågor som en ”folkets budget” och ”solidaritetsekonomi”. Programmet kan i praktiken sammanfattas med en vädjan till regeringen om att hålla sig till grundlagen!
Om NUMSA, som det verkar, beslutar sig för att bilda ett nytt parti innebär det en enorm chans till att samla arbetarklassens kraft. Det politiska tomrummet till vänster har vuxit sedan Marikanamassakern eftersom Cosatu sedan dess har varit totalt förlamat av interna strider och sedan splittring.
Economic Freedom Fighters (EFF), som bildades av Julius Malema (tidigare ordförande för ANC:s ungdomsförbund) i juni 2013 på ett vänsterpopulistiskt program och som fick 1,3 miljoner röster i valet år 2014, har inte lyckats vinna de mest aktiva arbetarnas förtroende. EFF var påfallande frånvarande på Konferens för Socialism.
Diskussionerna på konferensen klargjorde flera av de frågor som kastat sina skuggor över NUMSA:s projekt. Det råder inte längre någon som helst tvekan om att ledarna för NUMSA är säkra på sin sak: Ett nytt politiskt parti med ett klart socialistiskt program kommer att bildas (såvida inte bakåtsträvande funktionärer lyckas blockera det).
I motsats till vad som har sagts tidigare i debatter med WASP kommer det inte att bli ett elitistiskt ”avantgarde”-parti som inte deltar i val eller i daglig kamp. Ambitionen kommer att vara att bygga ett massförankrat parti som med ett revolutionärt socialistiskt program deltar i såväl masskamp som val.
Om NUMSA agerar snabbt nog är det möjligt att ett nytt parti kan komma att delta i lokalvalen år 2016.
Med nästan 400 000 medlemmar är NUMSA Sydafrikas största fackförening. Ett beslutsamt initiativ till ett nytt parti skulle kunna få ett enormt genomslag. NUMSA sitter också med nyckeln till att återuppliva en kämpande fackföreningsrörelse. En arbetarkonferens är planerad i maj med NUMSA, oppositionella fackförbund som ännu är kvar i Cosatu och möjligen den mindre fackliga federationen Nactu samt gruvfacket AMCU. Vidare är alternativa 1 maj-demonstrationer på gång.
En ny facklig federation håller på att se dagens ljus. Cosatuledningens (eller snarare resterna av den) uteslutning av Cosatu:s generalsekretarare Vavi, som anses stå NUMSA nära, för några veckor sedan har gett den processen en rejäl knuff framåt.
Behovet av att ge ett socialistiska svar till de miljontals arbetare och fattiga runt om i Sydafrika som efterfrågar en väg bort från fattigdom och förnedring är skriande. Kommer inte trovärdiga svar från vänster ges högerkrafterna en chans att ge sina bakåtsträvande ”förklaringar”.
NUMSA överväger sitt beslut samtidigt som arbetarklassområden runt om i landet slits sönder av en våg av rasistiskt våld mot invandrare, främst mot de från andra afrikanska länder. De senaste veckornas invandrarfientliga våld i landet ger en glimt av den brutala, reaktionära utvecklingen som hotar om inte arbetarrörelsen lyckas göra slut på den mardröm som kapitalismen innebär.
WASP kommer att göra allt som står i dess makt för att ett nytt massförankrat arbetarparti blir verklighet och att det beväpnas med ett tydligt marxistiskt program som kan föra arbetarnas långa och bittra kamp till seger. ■
