Alec Thraves (t v) på ett möte med över 100 representanter från de olika strejkkommittéerna runt om i Sydafrika.
Fortfarande är nära 100 000 arbetare ute i strejk i Sydafrika, framförallt inom gruvindustrin.Trots brutal repression, med flera nya mord, visar kampen inga tecken på att mattas. Tvärtom ökar organiseringen och samordningen medan kraven blir allt mer politiska.
Den gångna helgen träffades närmare 120 strejkledare från stora delar av Sydafrika i Marikana, på inbjudan av Rustenburg Joint Strike Coordinating Committee (Rustenburgs förenade strejkkommitté). Strejkrörelsen som startade i platinagruvorna har trots fortsatt stort förtryck från myndigheterna spridit sig till bland annat guld-, kol- och järngruvor.
Inför mötet skickade strejkkommittén ett pressmeddelande om de strejkandes gemensamma krav på 12 500 rand (9 500 kronor) i månadslön, lika lön för lika jobb, bort med underentreprenörer och en förbättring av den livsfarliga arbetsmiljön och de omänskliga förhållandena i gruvsamhällenas kåkstäder.
– Kampen fortsätter och kommer att trappas upp. Vi uppmanar alla arbetare att förbereda för en nationell generalstrejk. Vi uppmanar till att bilda solidaritetskommittéer i alla regioner och sektorer. Cheferna, regeringen och trepartsalliansen kommer att arbeta tillsammans för att krossa de strejkande, i blod om så är nödvändigt. Men ingen attack kommer att avskräcka oss, oavsett hur lång eller stor, sa Mametlwe Sebei, medlem av den förenade strejkkommittén och Democratic Socialist Movement, på den efterföljande presskonferensen.
Mötet uppmanade också till utökade strejker och att gruvarbetare borde börja ockupera gruvor. Även mer generella frågor som krav på nationalisering av gruvindustrin och bygget av ett socialistiskt parti diskuterades på mötet.
Trots gruvföretagens ANC-stödda kampanj för att krossa strejkrörelsen har den bara fortsatt att växa. Polisen har infört undantagstillstånd och gruvarbetarnas möten och demonstrationer attackeras av polis med chockgranater och gummikulor. Många gruvarbetare har fängslats och flera gruvarbetare har dödats i dessa sammandrabbningar, ändå fortsätter demonstrationerna.
När 13 arbetare från Gold Fields gruvor i Kloof arresterats vid en protest svarade 600 gruvarbetare med en sittstrejk vid den lokala polisstationen. Det multinationella företaget Anglo American har besvarat strejkerna vid sina gruvor med att sparka 12 000 gruvarbetare. Sedan dess har flera underleverantörer gjort likadant. Ändå finns det inga tecken på att de strejkande ger vika, tvärtom har de börjat försvara sig mot polisens attacker.
Strejken har också spritt sig till andra sektorer. 20 000 lastbilschaufförer har strejkat i tre veckor med krav på 19 procents löneförhöjning och skrev till sist under ett avtal som gav 18 procent. Även denna strejk var extremt bitter, där lastbilar som användes för att bryta strejken brändes upp.
Nu hotar 190 000 offentliganställda med strejk.
Trots ett i princip ensidigt krig från gruvföretagen, med uppbackning av polis och militär, ”fördömer” president Jacob Zuma ”de våldsamma strejkerna”.
Det en gång så stridbara gruvarbetarfacket NUM (National Union of Mineworkers) försöker dölja att det numera står på ANC-regeringens och gruvföretagen sida, genom ett halvhjärtat stöd och ”förståelse” för strejkerna. Samtidigt uppmanar de polisen att skicka ännu mer förstärkning för att ”upprätthålla lag och ordning”, när det är polisen som stått för kaos, inskränkt demokrati och utomrättsliga gripanden och mord.
Miljontals människor i Sydafrika har nu insett att ANC-regeringen och Cosatuledningen (motsvarande LO) har svikit dem och ställt sig på storkapitalets sida.
Ur kampen och ilskan växer diskussioner om hur arbetarnas kamp ska företrädas politiskt och om vilket ekonomiskt system och vilken sorts regering som behövs.
Mametlwe Sebei igen:
– Vad som växt fram som en gemensam åsikt från detta möte är att vi behöver en regering som inte sänder militärer och poliser för att stödja gruvbolag i deras attacker på gruvarbetarna.
– Vi behöver en regering för arbetarna i det här landet. En regering som representerar arbetarna och tar deras åsikt till parlamentet – och som i slutändan ser till att vi har lagar i det här landet som utgår från behovet hos arbetarklassen och de fattiga.
Jonas Brännberg
I Sydafrika vädjar gruvarbetarna om fortsatt internationell solidaritet och stöd.
Ekonomiska bidrag kan sändas direkt till:
Workers Defence Fund
Standard Bank, South Africa
Kontonummer/Account Number: 300495986
BIC/SWIFT-kod: SBZAZAJJ
